Kategoriarkiv: Rikshemsidan

Stoppa Preemraff i Lysekil innan det är för sent

Trots att klimathotet är akut och världens länder snabbt måste ställa om från fossil energi till förnybart tillåts Preem bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. Det är dags att göra det mindre lönsamt att försämra klimatet, skriver Elin Segerlind, riksdagsledamot för Vänsterpartiet.  

Preem har fått klartecken från Mark- och miljödomstolen att bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. Det gör att Preemraff i Lysekil kommer att klättra från tredje- till första plats på den föga hedervärda listan över enskilt största utsläpparna i Sverige. Utbyggnationen ger dubbelt så höga koldioxidutsläpp jämfört med tidigare och de boende i området kan också räkna med ökade luftföroreningar som följd.

Utbyggnaden är inte enbart ett steg i fel riktning när det gäller Sveriges omställning till ett fossilfritt samhälle, den påverkar även andra länders omställning. Förra året hade Sverige ett överskott på 2,5 miljarder liter bensin och diesel. Fossila bränslen har länge varit en stor exportvara och står för en större del av den svenska exporten än vad skog- och stålindustrierna gör. Så istället för att vara med och minska utsläppen globalt skickar Sverige signaler om att stora fossila investeringar fortsatt är acceptabelt och bidrar därmed till att andra länder kan fortsätta med sina utsläpp. Det påverkar i förlängningen så klart även oss.

Beslutet om att tillåta denna stora utsläppskälla sker bara året efter att Sverige i riksdagen, med stöd av bland andra Vänsterpartiet, antagit en ny klimatlag. Därutöver har regeringen antagit ambitionen att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria länder. Att bygga ut ett av dessa raffinaderier ytterligare går helt emot den klimatlag Sverige nyligen antagit. I lagen, som regeringen klubbade igenom med stöd av bland andra Vänsterpartiet, sätts målet att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Som ett led i detta driver Vänsterpartiet på för ett snabbt förbud mot nyförsäljning av fossildrivna bilar. Ett krav vi inte är ensamma om, även branschen själva vill se tydliga direktiv om vilken teknik de ska satsa på i omställningen.

Trots detta har Preem fått tillåtelse att bygga ut sin verksamhet. Och planerna är långsiktiga: Bygget beräknas vara klart först 2023. Att sen hämta tillbaka de 15 miljarder kronor som investeringen kostar kommer att ta ytterligare många år. Preems vd Peter Abrahamsson säger visserligen att utbyggnaden är ett sätt att möta omvärldens krav på att tillverka fler miljöanpassade bränslen än vad som görs idag. Men det är framför allt ett sätt att få det att låta som företaget gör en betydande miljöinsats. Med de ökade utsläppen från raffinaderiet och den ökade användningen av produkten spelar det ingen roll hur mycket de förbättrar produkten, den kommer aldrig bli miljövänlig.

FN:s klimatrapport IPCC visar tydligt att vi omedelbart måste ändra inriktning för att temperaturökningen inte ska överstiga 1,5 grader. Det kommer inte att bli lätt och det blir inte lättare av att vi fortsätter håller fast vid fossila energikällor. Det är med denna kunskap i ryggen som vi måste betrakta utbyggnaden av Preems oljeraffinaderi i Lysekil. Ska vi nå målet om ett fossilfritt Sverige borde Preem snarare avveckla sin fossila verksamhet än att bygga ut.

Vi välkomnar att därför att Naturskyddsföreningen nu lämnat in överklagan till Mark- och miljööverdomstolen, då de bedömer att utbyggnation inte är förenligt med vår nya klimatlag. Vi menar också att EU:s handelssystem med utsläppsrätter behöver vässas ytterligare för att styra om företagen till att bidra till klimatomställningen. Därutöver krävs nationella styrmedel: Vi behöver förbjuda nybilsförsäljning av fossilt drivna bilar senast 2025, inrätta en grön investeringsbank för klimatet, göra det billigare och enklare att resa kollektivt och förbjuda all fossil energiutvinning i Sverige. Det är viktiga steg i riktning mot att Sverige tar ansvar för vår klimatpåverkan. Att ett enskilt bolag samtidigt ska kunna fördubbla sina utsläpp är lika orimligt som ohållbart. Det är dags att stoppa fossila Preemraff innan det är för sent.

Elin Segerlind, riksdagsledamot (V) och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet

Inlägget Stoppa Preemraff i Lysekil innan det är för sent dök först upp på Vänsterpartiet.

Vi förväntar oss ett politiskt inflytande

Jag förstår om många väljare är besvikna på det skådespel om regeringsmakten som vi sett utspelas under hösten, och som nu går vidare i nya akter när Annie Lööf och Jan Björklund träder in på scenen med sina kravlistor till Stefan Löfven.

Sänkta skatter för dem som tjänar allra mest. Höjda hyror. Sänkta löner.

Det är snart jul och kanske är Lööf och Björklund inspirerade av Ebenezer Scrooge i Dickens Julsaga, eller vad är det annars för pjäs de försöker spela?

Hamlet? Macbeth? Den Girige?

I bästa fall är deras utspel ett tecken på att Centern och Liberalerna nu kan acceptera Stefan Löfven som statsminister, det är på tiden. Det är också att inse valresultatet. Då kan vi se deras kravlistor till Löfven som starten på en förhandling.

Då måste Annie Lööf och Jan Björklund inse att det inte går att tvinga Stefan Löfven att bedriva en politik som ligger till höger om den politik som Fredrik Reinfeldt förde som statsminister.

För det kan väl ändå inte vara så illa att Annie Lööf menar allvar med att inte förhandla om kraven med Stefan Löfven, och bara spelar teater för att få till stånd ett extra val?

Då kan det valet uppkallas efter henne, ”Annie-Lööf-valet”.

Vänsterpartiet vill se en S-ledd regering som driver en politik för jämlikhet och vi har hela tiden varit öppna för att samtala, att förhandla och bidra till att lösa situationen för vi ser ju att vad som behövs nu är politik, inte mer spelande. Det finns en svensk verklighet därute med människor som behöver vettiga politiska beslut, som väntar på en regering som ser till att vi har en välfärd som fungerar.

Familjer med funktionshindrade barn väntar på att LSS-frågan får en värdig lösning.

Arbetare på en allt otryggare arbetsmarknad med allmän visstid, hyvling och delade turer väntar på en politik som står upp för allas rätt till anständiga villkor och löner det går att leva på.

Unga som inte kan flytta hemifrån väntar på att det byggs hyresrätter som de har råd att bo i. Vi behöver en mer human flyktingpolitik som inte splittrar familjer. Vi behöver högre löner i kvinnodominerade yrken i välfärden och en politik som gör att svensk landsbygd kan utvecklas. Vi står inför en klimatkris som kräver kraftfullt agerande för att ställa om hela samhället.

Vänsterpartiet vill se en S-ledd regering som driver en politik för jämlikhet. Vänsterpartiet har de senaste fyra åren fått igenom över 80 reformer för att göra det bättre för vanligt folk och inte gynnar de redan rika. Vi fick igenom höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar, CSN-lån för körkort, gratis mediciner för barn, gratis besök på vårdcentralen för dem över 85, satsning på kvinnojourerna och avdragsrätt för fackföreningsavgiften.

Vänsterpartiet spelar inte teater, vi menar allvar med att driva politik som är bra för vanligt folk. Om en regering bygger på våra mandat så förväntar vi oss politiskt inflytande, men vi börjar inte med att ställa ultimatum och hota. Vi vill att detta ska lyckas.

Vi är ointresserade av en regering som chockhöjer hyrorna så att vanligt folk måste flytta från sina hem eller sänker lönerna för vanliga arbetare.

Vad Sverige behöver är en regering som arbetar för jämlikhet, eftersom det bygger bättre samhällen.

Samhällen som är bra för alla, inte bara några få.

Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet

Inlägget Vi förväntar oss ett politiskt inflytande dök först upp på Vänsterpartiet.

V går till EU-val för klimatet och mot högerextremism

Klimatkris och framväxande fascism. Att arbeta mot detta står i fokus för Vänsterpartiets EU-valrörelse enligt förslaget till valplattform som Jonas Sjöstedt presenterade idag.

– Klimatkrisen kräver handling. Samtidigt sveper en våg av högerextremism fram och riskerar vinna mark i EU-valet. Men den nyliberala politik som har dominerat EU så länge göder på problemen istället för att lösa dem. Tillsammans med andra vänsterrörelser i Europa är vi motkraften och det ska vi göra tydligt inför EU-valet, säger Jonas Sjöstedt.

Partistyrelsens förslag till valplattform ska nu diskuteras i partiet och beslut tas på en valkonferens 16-17 februari.

– Fossilindustrin och deras lobbyister i EU försvårar arbetet för klimatet. Vi kan inte låta dem avgöra vår framtid. Därför behövs det partier som tar klimatet på allvar och inte har en naiv inställning till EU, säger Jonas Sjöstedt.

I valplattformen tas också frågan om hur Vänsterpartiet arbetar i EU upp och att det inte är aktuellt för partiet att driva frågan om EU-utträde nu.

– Valet till EU-parlamentet i maj handlar om vad vi ska göra av EU-samarbetet, inte om utträde eller ej. Vi lever i en tid där fascismen och klimathotet måste mötas av en stark europeisk vänster. Den är vi en del av, säger Jonas Sjöstedt.

Ladda ned och läs Vänsterpartiets partistyrelses förslag till valplattform inför EU-valet 2019 här…

Inlägget V går till EU-val för klimatet och mot högerextremism dök först upp på Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet tar ansvar och lägger ingen egen budget

När valresultatet stod klart var de rödgröna det största blocket i riksdagen. Men Alliansen med Moderaterna i spetsen, tillsammans med Sverigedemokraterna, avsatte ändå statministern. Detta trots att de inte hade någon egen regeringsbildare att tillsätta. Sedan dess befinner sig Sverige i ett politiskt vakuum.

Det är tydligt att Alliansen inte hade någon gemensam plan för hur Sverige skulle styras. Nu har 80 dagar gått sedan valnatten och de har fortfarande inte enats. Avståndet mellan de borgerliga partierna är i dag lika långt som vårt avlånga land. Alliansen existerar i praktiken inte längre som ett politiskt projekt.

I dag styrs Sverige av en övergångsregering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. För första gången i vårt lands historia ska en övergångsbudget hanteras. Det beror på att vi riksdagspartier ännu inte lyckats hitta en lösning på regeringsfrågan och då måste Sveriges alla olika delar ändå kunna fortsätta att fungera.

På grund av situationen måste vi tills vidare leva med en övergångsregering och en övergångsbudget. Den finns i väntan på att en ny regering tillträder och kan lämna de förslag till ändringar i statens budget som följer av dess politiska inriktning.

I det läget meddelar Moderaterna att de vill motionera på övergångsbudgeten. Moderaternas agerande har pressat de övriga borgerliga partierna att agera på samma sätt och detta trots att de vet att det inte är en rimlig ordning.

Om Moderaternas egen budget går igenom innebär det att övergångsbudgeten fälls och övergångsregeringen får styra med Moderaternas ekonomiska politik. I nuläget ser det ut som att det kan bli verklighet eftersom Centerpartiet och Liberalerna kommer att rösta på sina egna budgetförslag i förberedande omröstningar och sedan lägga ner sina röster i slutvoteringen.

En M-budget väntas i slutvoteringen även få stöd av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Då faller övergångsregeringens budget och den tillfälliga regeringen måste styra landet med en M-budget för en övergångsregering kan inte avgå. En budgetmotion som, särskilt i ett läge med tidsbrist och osäkerhet, blir svår att styra statsapparaten med på ett ordnat och stabilt sätt. Det innebär att alla de här partierna, med Moderaterna i spetsen, bidrar till att skapa kaos.

Men det finns de som vill att arbetet med övergångsbudgeten ska gå till på ett ansvarsfullt sätt.

Vänsterpartiet har under den senaste mandatperioden förhandlat med regeringen om budgeten. Vi har även varit med och slutit flera blocköverskridande överenskommelser. Det har varit ett givande och tagande. Ibland har vi fått som vi vill, ibland inte.

Vänsterpartiet vill fortsätta att ta ansvar. Vi förväntar oss en ordnad och ansvarsfull process med övergångsbudgeten. Vi anser att den bör passera genom riksdagen som det var tänkt när lagstiftningen antogs och som de principer den är byggd på avser att säkerställa. Vänsterpartiet kommer av de skälen inte att lägga någon egen budgetmotion i detta läge. Vi har tillräckligt stark tilltro till vår ekonomiska politik – med konkreta lösningar på problem och utmaningar i vår samtid – för att presentera den samlat för svenska folket och i riksdagen, så snart förutsättningarna i regeringsfrågan är klargjorda.

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (V)
Mia Sydow Mölleby, gruppledare och ledamot i konstitutionsutskottet (V)

Läs hela debattartikeln i DN här

Inlägget Vänsterpartiet tar ansvar och lägger ingen egen budget dök först upp på Vänsterpartiet.

Vänsterpartiets regionfullmäktigegrupp i Västra Götalandsregionen söker politisk sekreterare 50 %

Västra Götalandsregionen omfattar Skaraborg, Fyrbodal, Sjuhärad, Göteborg och dess kranskommuner. Tillsammans är vi 1,7 miljoner invånare. Regionfullmäktige och regionstyrelsen har sitt säte i Vänersborg och där har du din fasta arbetsplats. Ditt arbete är flexibelt och kommer också att innebära resor i regionen och arbete på andra orter.

Den absolut största delen av regionens verksamhet, där de flesta av de över 50 000 anställda arbetar, är hälso- och sjukvården. Andra viktiga frågor är regional utveckling, kollektivtrafik, miljö- och kulturfrågor.

Efter ett framgångsrikt val söker vi nu ytterligare en halvtids politisk sekreterare som tillägg till de två heltidstjänster tjänster som redan finns.

Du kommer arbeta ihop med de andra två politiska, men inriktningen på de olika tjänsterna kommer att vara olika.  Inriktningen på den nya tjänsten kommer främst att vara mot hälso- och sjukvårdsfrågor, där mycket händer just nu. Du kommer att arbeta med vår regionstyrelsegrupp men också med vår regionfullmäktigegrupp och våra parlamentariker i nämnder och styrelser.

Vi utgår från att du är medlem i Vänsterpartiet eller delar Vänsterpartiet värderingar. Med stor sannolikhet har du en för arbetet lämplig högskoleutbildning. Du skall ha lätt för att uttrycka dig i tal och skrift. Du skall också vara bra på att samarbeta, kunna arbeta självständigt och ta egna initiativ. Erfarenhet av parlamentariskt arbete är meriterande, liksom yrkeserfarenhet. Goda kunskaper när det gäller kommunikation och sociala medier är ett plus.

Arbetsuppgifter:

Du skall följa arbetet när det gäller hälso- och sjukvården. Sätta dig in i styrelsehandlingar, inhämta fakta och ta fram underlag och förslag till beslut. I arbetet ingår att skriva yrkanden, reservationer, protokollsanteckningar, utkast till debattartiklar. Du skall också fungera som stöd och bollplank till våra ledamöter i aktuella nämnder och styrelser. I arbetet ingår också att arrangera studiebesök och delta i träffar i Vänsterpartiet kring de frågor du ansvarar för.

Lön enligt överenskommelse. Kollektivavtal finns.

Arbetstid 50%.  Den kan ibland vara på kvällar och mer sällsynt del av helg.

Tillträde snarast efter överenskommelse

Frågor kan ställas till gruppledare:
Eva Olofsson, 0703 17 10 27

Ansökan skickas till [email protected] eller Eva Olofsson Sveagatan 1 413 14 Göteborg

Sista dag för ansökning 16 december.

Inlägget Vänsterpartiets regionfullmäktigegrupp i Västra Götalandsregionen söker politisk sekreterare 50 % dök först upp på Vänsterpartiet.

Vikarierande politisk sekreterare närings- och försvarspolitik

Vänsterpartiets partikansli söker en vikarierande politisk sekreterare till enheten för fast ledamotsstöd i riksdagen. Som politisk sekreterare kommer du att i första hand arbeta med näringspolitik och försvarspolitik tillsammans med ansvariga riksdagsledamöter, men tjänsten kan också komma att beröra andra politik- och utskottsområden. Arbetet sker under ledning av enhetschef. Tjänsten innebär att stödja Vänsterpartiets riksdagsgrupp i det dagliga arbetet genom att läsa dokument, skriva underlag och bevaka och analysera den politiska debatten.

Mycket god kunskap om näringspolitik och/eller försvarspolitik efterfrågas. Likaså efterfrågas god kunskap om Vänsterpartiets politik generellt och inom båda eller något av de två aktuella sakområdena. Erfarenhet av arbete i riksdagen eller annan parlamentarisk församling är meriterande.

Mycket god förmåga att uttrycka sig skriftligt efterfrågas liksom att ha beredskap att arbeta under tidspress. Förmåga att arbeta självständigt såväl som tillsammans med andra är nödvändigt, liksom att vara beredd att utföra såväl utmanande arbetsuppgifter som enkla rutingöromål. Datorvana är en förutsättning. Stor vikt kommer att läggas vid personlig lämplighet.

Tjänsten är ett vikariat på heltid till och med juni 2019. Tillträde 8 januari. Tarifflön enligt kollektivavtal gäller.

Vi startar rekryteringsprocessen direkt det kommer in ansökningar men sista dag att ansöka är 2018-12-10. Skicka ansökan inklusive CV med e-post till [email protected] Ange ”Ansökan ledamotsstöd närings- och försvarspolitik” i ämnesraden.

För frågor angående tjänsten kontakta kanslichef Sofia Johansson ([email protected], 08-786 62 76). Fackliga företrädare är Gunnar Friberger ([email protected], 08-786 40 34), Handels, respektive Jan Gustafsson ([email protected], 08-786 45 65) Akademikerföreningen.

Inlägget Vikarierande politisk sekreterare närings- och försvarspolitik dök först upp på Vänsterpartiet.

Årets Abdipris till föreningen Förorten mot våld

2018 års Abdipris tilldelas föreningen Förorten mot våld. De får det för sitt arbete mot det dödliga våldet i socioekonomiskt utsatta områden.

– I den politiska debatten om skjutningarna pratas det mycket om de som bor i förorten. Men allt för sällan kommer de som faktiskt bor där till tals. Föreningen Förorten mot våld har tagit tag i det. De för fram sina lösningar och ställer politiker till svars. De organiserar människor för att själva förbättra situationen i sina områden. Det är helt i Abdirahim Hassans anda, säger Jonas Sjöstedt.

Abdipriset delas ut till minne av vänsterpartisten och ungvänstraren Abdirahim ”Abdi” Hassan som sköts till döds i Somalia 2013. Jonas Sjöstedt delade idag ut priset i Husby, Stockholm där Abdirahim Hassan bodde och verkade.

Prissumman på 20 000 kronor kommer från den fond till Abdirahim Hassans minne som instiftats av Vänsterpartiet, Ung Vänster, Vänsterpartiet Storstockholm och Ung Vänster Storstockholm.

Motiveringen till Abdipriset 2018:

”Abdirahim Hassans minnesfond delar härmed ut 2018 års medel för verksamhet i Abdis anda till den ideella föreningen Förorten mot våld.

Förorten mot våld bildades för att få ett slut på det dödliga våld som tagit för många människors liv i förtid. Föräldrar, syskon, vänner och många andra har samlats för att visa att det som sker är en nationell kris. Skulle samma saker ha hänt i en av de rikare förorterna i Stockholm, skulle det erkännandet ha varit självklart.

Förorten mot våld har i praktisk handling tagit tag i allt från diskussioner om manlighet och våld till att se till att fler använder sin rösträtt. De har granskat de politiska partiernas förslag, jämfört dem med forskningen och visat på långsiktiga lösningar. I hela det arbetet har de konsekvent utgått från människor istället för rubriker.

Abdirahim Hassan arbetade för att vi tillsammans skulle ta tag i de områden vi lever i och förändra dem, att framtiden skulle bestämmas av oss alla. Förorten mot våld praktiserar precis det. Det är en organisation som lägger grunden för en framtid där det är självklart att utvecklingen där vi bor styrs av oss själva. Vi hoppas att Abdi-priset 2018 ska vara en inspiration och ett stöd i det arbetet.”

Inlägget Årets Abdipris till föreningen Förorten mot våld dök först upp på Vänsterpartiet.

Ingen ung människa ska få sitt liv beskuret

En ny rapport visar att nästan var sjätte elev i nian i storstäderna lever under något slags hedersförtryck. 6000 elever i Stockholm, Göteborg och Malmö ingår i kartläggningen.

– Det här ser vi mycket allvarligt på. Som ett feministiskt parti kan vi aldrig acceptera att unga tjejer och kvinnors fri- och rättigheter begränsas så här. Vi vet också att det är många killar som drabbas. De måste känna att samhället står på deras sida, säger Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Elevernas svar visar att det rör sig om allt ifrån vardagliga begränsningar till trakasserier och våld – både fysiskt och psykiskt.

– Det är viktigt att samhället agerar på alla arenor, ingen ung människa ska behöva få sitt liv beskuret. En väg kan vara genom ökat stöd till skolhälsovård, kompetenshöjning om hedersrelaterade normer inom socialtjänsten. För att bryta hedersnormer behövs också ökad kunskap och verktyg för att arbeta med familjer som omgärdas av dessa. Vid allvarliga fall där barn är i fara måste socialtjänst och rättsväsende agera snabbt för att skydda de utsatta, avslutar Maj Karlsson.

Kartläggningen har gjorts av forskare på Örebro universitet i samarbete mellan Stockholm, Göteborg och Malmö.

 

Inlägget Ingen ung människa ska få sitt liv beskuret dök först upp på Vänsterpartiet.

Peter Birro: ”Vi behöver kultur som skaver”

Dagen efter det italienska valet 4 mars i år pryddes den italienska tidningen La Stampas förstasida av rubriken ”Italien är oregerbart”. ”Osäkra Italien, svårt att styra”, hette det på Il Messaggeros framsida. Il tempo toppade med ”Högermitten störst, Femstjärnerörelsen i uppsving. Men det finns ingen majoritet: Vilken röra.” Men en regering blev det – där högerextremisterna bestämmer nästan allt.
– Det påminner skrämmande mycket om Sverige. Nu måste vi göra allt vi kan för att Sverige verkligen ska ta en annan väg, säger Peter Birro, den svenskitalienske manusförfattaren bakom TV-serier som Hammarkullen och Upp till kamp.

Peter Birro gick med i det italienska kommunistpartiet som 15-åring och har hela livet varit passionerat engagerad till vänster, både i italiensk och svensk politik. Idag kallar han sig demokratisk socialist.
– De flesta vet nog genom de filmer och TV-serier jag gjort att jag är progressiv och står till vänster, försvarar upproret och utsatta grupper. Men ett rent politiskt ställningstagande har jag kanske inte gjort förrän nu. Läget i Sverige är så allvarligt att det är en plikt att Italien hade en av Europas största vänstervågor efter andra världskriget, men i gamla röda områden som Bologna är det nu Lega, Salvinis xenofobiska rasistparti, som tar hem arbetarklassens röster.
– Familjer som tidigare röstade rött röstar nu så blått att det nästan är svart, säger Peter Birro.
– Precis såhär kan det ju bli i Sverige, om inte vänstern agerar, säger han och fortsätter:
– Det är så viktigt att det finns en stark och levande vänsterrörelse, som kan erbjuda en alternativ berättelse och ge andra perspektiv. Det finns saker vi behöver göra med flyktinginvandringen, men det är inte den som är vårt huvudproblem i Sverige utan det är att vi har en resursfördelning som är helt sjuk. Vi har ett helt oanständigt klassamhälle, som bara blir mer och mer orättvist. Socialdemokraterna vågar inte prata om det här. Vänsterpartiet är det enda riksdagspartiet som gör det, säger Peter.

Ett nytt politiskt landskap
Han menar att Socialdemokraternas högersväng har öppnat upp för ett nytt politiskt landskap.
– I och med att Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen glidit åt höger har Vänsterpartiet blivit viktigare. Jag tycker dock att Vänsterpartiets syn på EU är felaktig. Sverige ska absolut inte gå ut ur EU. Tvärtom. I Italien pratar man om att det enda sättet att rädda Europa från de högerextrema nationalistiska krafterna, som växer sig allt starkare i många europeiska länder, är att de demokratiska krafterna och vänstern i hela Europa tar upp kampen tillsammans. Att isolera sig är självmord som det ser ut idag.
– Salvini, Orbán, Le Pen och de andra, siktar på att vinna valet till EU-parlamentet i maj och sedan förgöra Europa som vi känner det. Steve Bannon är en av arkitekterna bakom denna plan. Det vore en katastrof, vars konsekvenser är svåra att överblicka.

Han är också djupt kritisk till att arbetarrörelsen försummat sin gamla folkbildningstradition, som gett möjlighet att läsa av, genomskåda och tolka systemet, för att kunna förändra det. Där kommer också kulturen in.
– Arbetarrörelsen har abdikerat från rollen att också bilda, ge en alternativ bild av vad som händer i samhället. Man måste ge människor instrumenten att förstå och tolka sin samtid, men det är bortlagt, menar Peter Birro.

Kulturpolitik på undantag
Om vi från vänsterhåll vill ge medborgare reella möjligheter att genomskåda systemet, att inte bara ta sin plats som en kugge i hjulet, utan faktiskt förändra det utifrån en underordnad roll ekonomiskt, så krävs en kraftfull satsning på både utbildning och kultur, betonar Peter Birro:
– Kulturpolitiken har ju satts på undantag hur länge som helst av arbetarrörelsen, och utan kultur så har vi inga instrument kvar. Då har vi bara att kapitulera inför det narrativ som de som har makten ger dig. De enda som talar om kultur är faktiskt Sverigedemokraterna. Och deras kultursyn är inte bara rasistisk, utan också jävligt farlig. All form av kultur som provocerar, upprör och ställer obekväma frågor ska stoppas. Public service ska monteras ned. Men nu mer än nånsin behöver vi kultur som skaver, upprör och utmanar.
– Det är som Aaron Sorkin (manusförfattare till bland annat Vita huset och Social Network, reds anm.) sa: ”Education is the silver bullet”. Och då kan man lägga till kultur. Har du den silverkulan kan du döda vampyren, det vill säga bristen på kunskap, det som tar ifrån dig möjligheten att se igenom propagandan och förändra ditt liv.

Peter Birro understryker att han själv aldrig hade kommit någonstans i sitt liv om han inte hade upptäckt
kulturen;
– Det var Ingmar Bergman, Fellini, Strindberg när jag var 10, 11, 13 år. Det var fönster som slogs upp emot världen för mig där i Angered. Det gav mig nycklar till en värld som var mycket större än den jag levde i med mina kompisar.

Hittade skrivandet och filmen
Som barn gömde sig Peter Birro bakom soffan i vardagsrummet och smygtittade när föräldrarna såg Bergmans Smultronstället.
– Det finns en scen där Viktor Sjöström drömmer att han går på en gata och det är en klocka utan visare och en häst i sken med likvagn efter sig. Kistan ramlar av och locket öppnas och det är han själv som ligger där och försöker dra ner sig själv! Jag satt på biblioteket och läste Bergmans manus efter det. Utan kultur hade jag blivit något helt annat, om jag hade överlevt överhuvudtaget.

Många unga kan svaja och söka sitt uttryck länge, men Peter Birro hittade tidigt fram till det egna skrivandet, och till filmen. År 1984, efter att ha sett Once upon a time in America två gånger på samma dag, bestämde han sig på allvar för att bli manusförfattare.
– Jag säger det hela tiden till mina barn, att du måste hitta din passion. Det räddar livet på en, sen kan det vara vad fan som helst.

Nu har Peter Birro skrivit manus till den länge emotsedda filmen 438 dagar om journalisten Martin Schibbyes och fotografen Johan Perssons fångenskap i Etiopen, sedan de försökt att ta sig in i Ogaden och dokumentera hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade människorna i provinsen. Filmen är nu färdiginspelad och kommer till de svenska biograferna hösten 2019. Huvudrollerna spelas av Gustaf Skarsgård och Matias Varela. Regisserar gör Jesper Ganslandt.
– Alla säger att de vill göra kvalitetsfilm i Sverige, men i praktiken är det många som är rädda eller ovilliga att satsa på en så politisk film. Vi fick avverka tre filmkonsulenter innan vi kunde göra filmen, det drog ut på tiden.

Filmen har dock blivit ännu mer aktuell fördröjningen, menar Peter Birro. Trump har kommit till makten, hotet mot journalister har ökat enormt i hela världen, plus hela problematiken med ”fake news”.
– Johan och Martin greps ju när de försökte att olagligt ta sig in i Ogaden och tvingades under fem dagar att göra en fejkdokumentär i öknen där de skulle bevisas som terrorister. De skulle stå bredvid lik och bli skenavrättade.

Han är kritisk till hur den svenska filmbranschen
ser ut:
– Nu har det ju kommit en del bra svenska filmer de senaste åren, men i mycket är det fortfarande stora slätstrukna kommersiella produktioner eller smala konstfilmer som ingen ser, som får pengar. Om vi inte hade fått göra 438 dagar skulle jag inte ha sett någon möjlighet att vara kvar och göra film i Sverige. Jag hade fått hitta på något annat.

Text: Åsa Mattsson
Foto: Agnes Stuber

Inlägget Peter Birro: ”Vi behöver kultur som skaver” dök först upp på Vänsterpartiet.

Fossil politik Rädda klimatet

Klimatförändringarna är redan här. Dess effekter slår hårdast mot utvecklingsländer och fattiga. Rött går igenom vad som behöver göras för att stoppa den negativa utvecklingen. Sommaren 2018 var rekordvarm på många platser på norra halvklotet. I Sverige höll sig temperaturen i stora delar av landet stadigt över 30 grader. En ihållande torka slog hårt mot bönder och orsakade förödande skogsbränder på många håll. Svenskarna fick på allvar uppleva en försmak av vad ett förändrat klimat kan innebära. Människans påverkan på klimatet gör dock inte bara att temperaturen stiger, vädret blir också mer oförutsägbart och extremt, vilket lika gärna kan innebära kraftiga stormar och skyfall som långvariga torrperioder.

Sådana extrema väderhändelser kan komma att orsaka en lång rad problem för oss här i Sverige, men de allvarligaste konsekvenserna kommer troligtvis att drabba andra delar av världen. Beräkningar gjorda av FN:s klimatpanel IPCC visar att havsnivån kan stiga med en meter fram till år 2100, vilket kommer att lägga tätbefolkade områden, såsom delar av Bangladesh, under vatten. Människor i Mellanöstern och Afrika, som redan idag är hårt drabbade av torka och svält, kommer att få det ännu svårare i framtiden. Allt detta riskerar att leda till flyktingströmmar av aldrig tidigare skådad omfattning. En uppskattning från Världsbanken talar om att så många som 143 miljoner människor kan befinna sig på flykt till följd av klimatförändringarna år 2050, att jämföra med det totala antalet flyktingar idag, som uppgår till 68 miljoner personer. Klimatförändringarna påverkar oss alla, men de slår först och hårdast mot redan utsatta länder och mot de delar av befolkningen som har bidragit allra minst till att orsaka problemen.

I takt med att klimatförändringarna förvärras kommer konsekvenserna även att bli alltmer kännbara även för oss här i Sverige. Fler och fler forskare talar idag också om risken för tröskeleffekter, vilket innebär att klimatförändringarna, när vi nått en viss nivå av uppvärmning, kan skena iväg bortom kontroll. Det skulle göra stora delar av jorden obeboeligt och orsaka en storskalig samhällskollaps. Om utvecklingen fortsätter som idag kan det ske redan detta århundrade, alltså under dagens ungdomars livstid. Ingen vet säkert var gränsen går då vi kommer att tappa kontrollen, men i oktober 2018 presenterade IPCC en fördjupad rapport som visar att skillnaden mellan 1,5 grader och 2 graders uppvärmning är väsentlig, och risken ökar att vi når tröskeleffekter bortom vilka utvecklingen hos vissa delar av klimatsystemet inte längre går att vända. Skillnaden i temperaturökning innebär även att ytterligare hundratals miljoner människor drabbas av negativa klimateffekter i form av fattigdom och värmeböljor.

Klimatförändringarna kan hejdas, men inte dras tillbaka
De klimatförändringar vi upplever nu är en konsekvens av den globala uppvärmning som redan skett till följd av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser. Merparten av dessa växthusgaser kommer att finnas kvar i atmosfären under lång tid framöver och det är därför få som tror att vi kan rulla tillbaka utvecklingen och återställa klimatet. Fokus för klimatpolitiken, både i Sverige och internationellt, är därför att minimera skadorna genom att snabbt minska utsläppen av växthusgaser.

FN:s klimatförhandlingar fastställde genom Parisavtalet* 2015 att uppvärmningen ska stanna väl under två grader, helst vid 1,5 grader. Redan idag har den globala medeltemperaturen ökat med omkring en grad jämfört med tiden innan den industriella revolutionen, så tiden rinner snabbt iväg. 2017 enades alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna om ett klimatpolitiskt ramverk som innebär att utsläppen inom Sverige senast år 2045 ska vara 85 procent lägre än utsläppen år 1990. Resten av utsläppen får kompenseras på olika sätt, exempelvis genom investeringar i klimatprojekt i andra länder. Vänsterpartiet ställde sig bakom ramverket, men ville gå längre och har föreslagit ett mål om nollutsläpp av växthusgaser senast år 2040, enbart genom utsläppsminskningar inom landet.

Vi måste dock minnas att det viktigaste inte är när utsläppen är nere på noll utan hur stora de totala utsläppen är. Att fortsätta med dagens utsläppsnivåer i väntan på att ny revolutionerande teknik i framtiden ska göra att utsläppen då snabbt minskar till noll är inte en framkomlig väg.

Mänskligheten står vid ett vägskäl. Vi har fortfarande möjlighet att avvärja klimatförändringarnas värsta konsekvenser genom en snabb omställning, där utsläppen fasas ut de närmsta årtiondena. Samtidigt går de internationella klimatförhandlingarna trögt och världssamfundet har hittills inte kunnat enas om verkningsfulla åtgärder. De företag som tjänar pengar på utvinning av fossila bränslen har genom sina lobbyister ett fortsatt stort inflytande över klimatförhandlingarna och världens regeringar. De motarbetar klimatomställningen med alla medel. Mot dem står de progressiva politiker som tillsammans med miljörörelsen kämpar för vår gemensamma framtid. Många aktörer arbetar för att minska utsläppen, men dessa initiativ måste skalas upp för att vända utvecklingen.

Storskalig omställning av samhället krävs
När lösningar på klimatkrisen diskuteras i media kan det låta som att om vi alla bara fattade lite bättre beslut i vardagen för att minska våra utsläpp skulle problemen snart vara ur världen. Ju fler som väljer att göra det desto bättre. Men för att få till de stora utsläppsminskningar som krävs behövs radikala politiska beslut som tvingar näringslivet i en bättre riktning, ställer om den offentliga sektorn och skapar förutsättningar för oss alla att leva klimatsmart. Enligt FN:s klimatpanel IPCC är de viktigaste källorna till växthusgasutsläpp på global nivå el- och värmeproduktion (25 procent); jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning (24 procent); industrier (21 procent) och transporter (14 procent).

Förbränning av fossila bränslen som kol, olja och gas står fortfarande för merparten av energiproduktionen i världen. I Sverige är detta ett mindre problem eftersom el här främst produceras med vattenkraft och kärnkraft och fjärrvärme med biobränslen har ersatt olja och kol för uppvärmning. Det finns dock fortfarande lokala exempel på fossileldade kraftverk även i Sverige.

Skogsskövling är en av de största källorna till växthusgasutsläpp. Växande skog tar upp koldioxid från atmosfären och lagrar kol både i marken och i själva träden. Om skogen avverkas beror tillskottet av koldioxid till atmosfären på vad träden används till. Bygger vi hus av dem kan kolet som finns i träet lagras under lång tid framöver, medan kolet i trä som används till papper eller bränsle snart släpps ut i luften. Skogsavverkning bidrar också till klimatförändringarna genom att det kol som finns lagrat i
marken bryts ned och går upp i atmosfären. På vissa håll i världen bränns skogar ned eller avverkas för att göra plats för betesmark till köttdjur eller plantager för exempelvis oljepalmer* eller sojabönor. Skogsbränderna släpper ut stora mängder koldioxid och om marken sedan används för boskap bidrar det ännu mer till utsläppen genom de metanutsläpp som sker till följd av djurens matsmältning. Mycket av den palmolja och soja som odlas används också till djurfoder. Om världens jordbruksmark istället hade använts för att odla grödor som direkt blivit mat till människor istället för att ta omvägen via djur hade långt mindre arealer krävts för att producera tillräckligt med mat. Jord- och skogsbruk är idag också de största orsakerna till att arter utrotas och mångfalden i naturen minskar.

Utsläppen från industrier kommer dels från förbränning av fossila bränslen* för att driva produktionsprocesserna i alla sorters industrier, dels från de kemiska omvandlingar som sker i vissa typer av tillverkning där växthusgaser släpps ut som restprodukt. De största utsläpparna i Sverige är stålverk, där kol används för att tillverka stål av järnmalm; cementfabriker, där koldioxid släpps ut i luften då kalksten omvandlas till cement (den viktigaste beståndsdelen i betong); och raffinaderier, som tillverkar bensin och diesel av olja.

Den absoluta merparten av världens transporter till lands, till sjöss och i luften, drivs av fossila bränslen. I Sverige står inrikes transporter för en tredjedel av utsläppen, varav den allra största delen kommer från vägtrafik såsom bilar och lastbilar. Till det kommer utsläppen från utrikes flyg och sjöfart som har ökat kraftigt de senaste decennierna, men som inte räknas till något lands nationella utsläpp. Enligt Naturvårdsverket är utsläppen från svenskars internationella flygresor lika stora som utsläppen
från all bilkörning i Sverige.

För att hejda klimatförändringarna krävs att alla dessa utsläpp minskar och på sikt försvinner helt. Fossila bränslen måste fasas ut och ersättas med förnybar energi som vindkraft, solenergi och biobränslen. Nya industriella
processer som inte ger upphov till utsläpp av växthusgaser måste utvecklas. Jord- och skogsbruket måste ställas om så att det bidrar till att ta upp och binda växthusgaser från atmosfären snarare än att förvärra problemen genom ytterligare utsläpp.

Positiva trender finns, men det ekonomiska systemet sätter käppar i hjulet
Det finns vissa tendenser som tyder på att vi kan vara på väg åt rätt håll. I Sverige har köttkonsumtionen för första gången på flera decennier börjat minska. Allt fler länder väljer att fasa ut nyförsäljning och produktion av fossilbilar och runtom i världen byggs förnybar energi ut i snabb takt. Men i dagsläget är det svårt att se en synkroniserad rörelse för klimatomställningen. Istället ökar användningen av fossila bränslen, vilket gör att vi hittills inte har sett någon varaktig minskning av växthusgasutsläppen.

För att skapa ett hållbart samhälle behöver vi minska användningen av naturresurser och energi genom effektivare produktionsprocesser, minskat transportbehov och ändrade konsumtions- och matvanor. Det ekonomiska system vi lever i är tätt sammankopplat med vår klimatpåverkan. Det är också tätt länkat till ojämlikheten i samhället, där det framför allt är vi som bor i utvecklade länder som behöver ändra våra vanor.

Vi har idag stora skillnader i utsläppsnivåer mellan rika och fattiga och mellan män och kvinnor. Genom sina energislukande livsstilar med mycket bilkörning och hög köttkonsumtion orsakar rika män de största växthusgasutsläppen, samtidigt som de som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna är fattiga och kvinnor i utvecklingsländer. Detta ofta till följd av den torka och de naturkatastrofer som kommer i klimatkrisens spår. På så sätt är klimatet i lika hög grad en fråga om rättvisa och jämlikhet som en miljöfråga. Det är också därför den
brittiska ekonomen Kate Raworth menar att strävan efter ständig tillväxt måste bytas ut mot en strävan efter att skapa ett jämlikt samhälle, där alla människor får sina grundläggande behov uppfyllda samtidigt som vi håller oss inom ramarna för vad planeten klarar av. Endast så kan vi lösa klimatkrisen.
Text: Andrea Söderblom-Tay TAY
Illustration: Isabell Fahlén

Inlägget Fossil politik Rädda klimatet dök först upp på Vänsterpartiet.