Kategoriarkiv: Rikshemsidan

Jonas Sjöstedt: ”Tvinga EU att lyssna på vanliga människor”

Jonas Sjöstedt pratade i sitt tal om sina egna erfarenheter av lobbyisternas makt i Bryssel, en fråga som också Vänsterpartiet kommer att lyfta i sin EU-valkampanj.

”En av de viktigaste sakerna man kan göra i EU-valet, det är därför att rösta på ett parti som står upp mot bolagen. Ett som inte låter sig dras med när lobbyisterna kör sina kampanjer. Välj ett parti med ryggrad. Ett parti som aldrig tvekar att utmana makten.”

Läs talet som pdf här eller se det här:

Vänsterpartiets valplattform har rubriken ”Ett Europa för alla – inte bara för de rika” och fokuserar på en klimatpolitik där de stora utsläpparna ställs till svars och på en politik som ökar jämlikheten och sätter stopp för högern och nationalisterna. Partiets kandidatlista toppas av Malin Björk med Anna Süssner Rubin på andra plats och Deniz Butros på tredje plats.

Inlägget Jonas Sjöstedt: ”Tvinga EU att lyssna på vanliga människor” dök först upp på Vänsterpartiet.

Malin Björk toppar Vänsterpartiets lista till EU-valet

– Det känns såklart jättekul och hedrande att återigen få förtroendet att företräda Vänsterpartiet i EU-parlamentet, säger hon.

Malin Björk har suttit i EU-parlamentet under hela den förra mandatperioden. Hon har bland annat lyckats driva igenom ett lagförslag om ett europeiskt kvotflyktingsystem i EU-parlamentet och synts i frågor som aborträtten, metoo och hbtq-rättighter. Hon har också fått parlamentets stöd när hon i en rapport krävt att EU:s handelspolitik måste bli mer jämställd.

Under den kommande mandatperioden tror Malin Björk att kampen mot de högerextrema krafterna och att klimatet kommer att bli viktiga frågor för henne att driva i EU-parlamentet.

– Vi är den starkaste kraften mot de högerextrema. Det är bara vi som har en politik som kan sätta stopp för deras framfart, för vi har en politik som sammanför kampen för jämlikhet med kampen för demokrati, öppenhet, och feminism. Lika viktigt är det att vänsterns politik för klimaträttvisa får genomslag. Varenda gymnasieungdom vet idag att vi behöver ställa om, men för att det ska bli möjlighet krävs en kraftfullare politik och att de rika och storföretagen bidrar mer till systemomställningen, säger hon.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt om listan till EU-valet.

– Under den senaste mandatperioden har Malin Björk varit en viktig vänsterröst i EU-parlamentet. Jag vet att hon kommer att fortsätta att vara det under de kommande fem åren. Den lista som nu har blivit antagen visar också på att vi har många starka kandidater och jag hoppas att flera av dem tar plats i parlamentet.

Hela listan på kandidater hittar du här.

För mer information:
Jessica Nordh

Pressekreterare till Jonas Sjöstedt
073-0762290

Charlotta Narvehed pressekreterare till Malin Björk
+32 498 44 31 40

Vänsterpartiets presstjänst (ej sms)
070-620 00 64

Inlägget Malin Björk toppar Vänsterpartiets lista till EU-valet dök först upp på Vänsterpartiet.

Vänsterpartiets EU-valplattform antagen

I valplattformen står det att Vänsterpartiet vill se ett Europa för alla – inte bara för de rika. Vänsterpartiets arbete i EU-parlamentet ska göra EU mer klimatinriktat, mindre rasistiskt, mer feministiskt,mer rättvist och mer demokratiskt.

– Ett mer jämlikt Europa är bättre på att lösa större samhällsutmaningar som klimatförändringen, rasism eller en otillräcklig välfärd, säger Jonas Sjöstedt Vänsterpartiets partiledare.

Sedan Sverige blev medlem i EU har Vänsterpartiet arbetat för att förändra EU till ett bättre fungerande samarbete. Vänsterpartiets grundläggande kritik av EU kvarstår men det är inte aktuellt att driva frågan om EU-utträde nu.

– Valet till EU-parlamentet handlar inte om Sveriges EU-medlemskap, det handlar om vilken sorts EU-samarbete som ska finnas. Högerextremistiska partier som vill inskränka demokratin och klimathotet behöver mötas av en stark europeisk vänster som Vänsterpartiet är en del av, säger Jonas Sjöstedt.

För mer information:

Jessica Nordh, pressekreterare till Jonas Sjöstedt, 073-0762290
Vänsterpartiets presstjänst (ej sms): 070-620 00 64

Inlägget Vänsterpartiets EU-valplattform antagen dök först upp på Vänsterpartiet.

Jonas Sjöstedt: ”Det är vänstern som förändrar”

EU-valskonferensen pågår under lördag och söndag. Totalt samlas 75 ombud från hela landets för att anta en valplattform och utse partiets kandidater i EU-parlamentsvalet den 26 maj. Partistyrelsens förslag till valplattform har rubriken ”Ett Europa för alla – inte bara för de rika” och fokuserar på en klimatpolitik där de stora utsläpparna ställs till svars och på en politik som ökar jämlikheten och sätter stopp för högern och nationalisterna. Inte minst klimatet stod i fokus i Jonas Sjöstedts tal:

”Det har funnits en kritik mot att vi inte lyft fram klimatet tillräckligt i våra valrörelser. Mitt besked nu, det är att nu händer det. I den här valrörelsen är det Vänsterpartiet som är klimatpartiet.”

Läs talet som pdf här eller se det här:

EU-valskonferensen går att följa live på www.vansterpartiet.se och i Vänsterpartiets sociala medier under hela helgen.

Inlägget Jonas Sjöstedt: ”Det är vänstern som förändrar” dök först upp på Vänsterpartiet.

Vänsters lösningar behövs även i Europa

Vi har ett nytt politiskt landskap. I Sverige har vi nu en ”högermittenregering” som på avgörande punkter bedriver en ojämlikhetens politik med ökade inkomstklyftor, fler privatiseringar och attacker på anställningstryggheten och välfärden.

Vi i vänstern behövs mer än någonsin. Vi är de som utmanar den politiken. Vi var det enda rödgröna partiet som gick fram i valet 2018, vi kommer nu vara den främsta kraften mot denna högervridna politik och vi är det rödgröna parti som kan växa i nästa val. Vi kommer att bilda opinion och organisera rörelser för en helt annan politik, för jämlikhet, trygga jobb och en radikal klimatpolitik. Vi märker redan att Vänsterpartiet växer ytterligare i denna nya oppositionsroll. Att vi lyckas och växer är avgörande inte bara för politikens innehåll framöver utan också för att högern och rasisterna inta ska kunna ta makten efter nästa val. Vår framgång kan avgöra Sveriges politiska framtid.

Vår uppgift i Sverige är i grunden densamma som vår uppgift i det kommande EU-valet. Att vänstern växer har betydelse både där och här hemma. Situationen i EU är dessutom ganska lik den på hemmaplan. EU-eliten, oavsett om den består av socialdemokrater, högerpartier eller liberaler, är överens om en ekonomisk politik som ökar klyftorna, en politik som räddar bankerna och offrar välfärden när det blir kris. Storföretagen och lobbyisterna har stort inflytande samtidigt som löntagarnas rättigheter och miljön kommer i andra hand.

I EU-parlamentsvalet utmanas denna politik från två håll. På ena sidan finns rasistiska och ibland öppet fascistiska partier som pekar på EU:s brister men vars egna alternativ är en inskränkt nationalism, en djupt konservativ politik och hat mot flyktingar.

Vår uppgift i Sverige är i grunden densamma som vår uppgift i det kommande EU-valet. Att vänstern växer har betydelse både där och här hemma

Den andra politiska kraft som utmanar EU-eliten är den växande vänstern som utmanar EU:s högerpolitik och vill se gemensamma lösningar för att rädda klimatet, stoppa EU:s högerpolitik och stärka välfärden. Vi är en del av den växande europeiska vänstern. Vilken sida som vinner valet i maj kan bli avgörande.

Vänsterpartiet hör självklart hemma med andra vänsterpartier som utmanar EU:s högerpolitik. Vi behövs i detta avgörande politiska vägval. Vi kan göra något som EU-eliten varken kan eller vill: ge verkliga politiska alternativ till de problem som EU-politiken skapar och förstärker.

Samtidigt är klimatkrisen akut. Vad som sker inom EU på klimatområdet de närmaste åren har stor global betydelse. Vänsterpartiet har den mest konsekventa klimatpolitiken. Vi nöjer oss inte med att investera rätt, vi vill avveckla fossilberoende och klippa EU:s band till de mäktiga kapitalintressen som gör vinst på att förstöra klimatet. Vi kopplar klimatfrågan till jämlikhet och demokrati. Vi har förslagen om bättre tågtrafik, utfasning av fossila bränslen och gröna investeringar, men vi går längre än så.

Europa behöver ett bättre och mer demokratiskt samarbete än dagens EU. De nationella demokratierna måste få mer inflytande, företagens intressen måste motas tillbaka. Vi vill ta makten från byråkrater och lobbyister. Därför är det så viktigt att vi nu kan gå ut i en valrörelse tillsammans och prata om hur vi kan göra skillnad.

Vi vill använda vår kritik mot EU för att utmana systemet och förändra. Vi ska inte sprida uppgivenhet – vi ska sprida kamplust. I det arbetet har vi så mycket gemensamt med den växande vänstern runt om i Europa. När Portugals regering vägrar lyda EU:s order och i stället bedriver vänsterpolitik – då är vi på deras sida. När länder i EU vägrar godta privatiseringspolitiken så är vi med. När EU vill satsa på militär och upprustning så vill vi att pengarna i stället ska gå till klimatinvesteringar. Vi nöjer oss inte med att säga ”titta vad dåligt – vad var det vi sa”. Just eftersom vi är så kritiska så är vi den bästa rösten för förändring. Det ska vara vårt budskap till väljarna.

Mycket står på spel, jag kan inte tänka mig något viktigare i dag än att rädda klimatet och mota tillbaka rasisterna. I det arbetet behövs Vänsterpartiet.

Jonas Sjöstedt

Artikeln är tidigare publicerad i Flamman

Inlägget Vänsters lösningar behövs även i Europa dök först upp på Vänsterpartiet.

Kommunikations­chef för Vänsterpartiet

Är du den vi söker?
Är du en erfaren kommunikationschef som kan politisk kommunikation och som brinner för att utveckla personal och verksamhet? Trivs du med att ta stort ansvar och är initiativtagande och idérik, med stor egen integritet och gott omdöme? Då kan det vara dig vi söker till Vänsterpartiets centrala partikansli, där du kommer få vara med på en spännande förändringsresa med många utvecklingsmöjligheter.

Arbetsbeskrivning
I din roll som kommunikationschef ingår du tillsammans med övriga chefer i kansliets ledningsgrupp. Hos oss får du arbeta med människor som är engagerade i att förbättra samhället, leda och vara del av en kreativ arbetsgrupp. Dina huvudsakliga arbetsuppgifter är att leda arbetet med extern och intern kommunikation för partiet på central nivå samt att utveckla arbetet och verksamheten på kommunikationsenheten. I arbetsuppgifterna ingår strategiskt och operativt ansvar för hela kommunikationsområdet såsom kommunikationsstrategi, kvalificerat pressarbete, grafisk profil, arbete med sociala medier, tidningsproduktion m.m.

Din profil
Vi söker dig som har följande kvalifikationer:

  • Tidigare erfarenhet av att vara chef inom kommunikationsområdet.
  • Ett stort intresse för att leda, utveckla och organisera personal och verksamhet.
  • Relevant utbildning inom journalistik, media eller kommunikation eller motsvarande.
  • Omsorg om Vänsterpartiets organisation, profil, politik och kommunikation.
  • Känner dig hemma i såväl strategiska som operativa frågor.
  • Har god insikt i och erfarenhet av komplex kommunikation inklusive medielogik.
  • Stor förståelse för svensk partipolitik, valrörelser och stora kampanjer.
  • Förmåga att utifrån politiska budskap bidra till en tydlig, sammanhållen berättelse om Vänsterpartiet.

Det är meriterande om du har tidigare erfarenhet av att leda utvecklingsarbete och att sätta upp och följa gemensamma mål. Vi ser gärna att du har personal- och budgetansvar samt arbetat inom politiskt styrd eller idéburen verksamhet och/eller offentlig förvaltning.

Övrigt
Tjänsten är en tillsvidareanställning på heltid och är placerad vid Vänsterpartiets centrala partikansli i Stockholm.

Ansök senast den 28 februari 2019 via annonsen på Inhouse.se https://www.inhouse.se/jobb/kommunikationschef-till-vansterpartiet/, intervjuer sker löpande.

Har du några frågor gällande tjänsten kontakta rekryteringskonsult Aje Stenbeck, [email protected] eller Lotta Blomstedt, [email protected]. Välkommen med din ansökan!

Inlägget Kommunikations­chef för Vänsterpartiet dök först upp på Vänsterpartiet.

Dags att ta på sig ledartröjan

Vänsterpartiet är som bäst när vi är ute bland folk. Det kan handla om att dra på sig demonstrationsvästen i receptionen på BB i Sollefteå för att protestera mot nedläggningen, det kan handla om att stå upp för arbetsrätten i hela Sverige. Ganska ofta när folk förstår att jag är vänsterpartist säger de saker som ”Stå på er”, eller ”Jag litar på er”. För när det bränner till vet människor att det går att lita på Vänsterpartiet, att vi finns där och arbetar tillsammans med dem.

Vi kommer konsekvent motarbeta

högerkoallitionens förslag.

Jag tror att det kommer bli ännu vanligare. Sverige har fått ett nytt politiskt landskap. Med en mittenhöger ledd av Socialdemokraterna är Vänsterpartiet den enda vänsteroppositionen att räkna med. Låt det vara tydligt: Vi är inte en del av S och MP:s destruktiva överenskommelse med C och L. Vi är vänsteralternativet.

Flyttar debatten åt vänster

Det har det blivit dags att ta på sig ledartröjan. I förra veckan mötte vi representanter för fackföreningsrörelsen och hyresgäströrelsen. Både vi och dem inser vad som står på spel. För första gången finns en unik möjlighet för Vänsterpartiet att bygga nya och starka allianser med breda folkrörelser. Det är tillsamman vi ska organisera oss och
mobilisera ett motstånd. Vi kommer att vara hyresrättskämpar, klimataktivister, fackföreningsfolk och jämlikhetsivrare. Sida vid sida kommer vi att finnas där människor är: På gator och torg, på arbetsplatser och i fikarummen. Och i parlamentet. Där kommer vi använda all vår politiska makt och konsekvent motarbeta högerkoallitionens förslag. Tum för tum flyttar vi debatten åt vänster.

När det bränner till vet människor att

det går att lita på Vänsterpartiet.

Sedan vi gick ut med vårt beslut i regeringsfrågan har hundratals nya medlemmar anslutit. Till er som får sitt första nummer av Rött vill jag därför säga välkommen. Till er som valt att vara med i Vänsterpartiet ytterligare ett år vill jag säga tack. Ni behövs, mer nu än någonsin!

För det är vi som är Vänsterpartiet. Vi är busschauffören i morgonrusningen, vi är pensionären på läxhjälpen, vi är undersköterskan som lägger om ditt sår och vi är industriarbetaren som stämplar in. Vi sitter inte tysta, vi möter människor. Och tillsammans förändrar vi Sverige.

Inlägget Dags att ta på sig ledartröjan dök först upp på Vänsterpartiet.

Batterihotet mot Storsjön

Demonstrationståget slingrar sig fram som en lång orm i landskapet. Längst fram i fronten vajar stolta Jämtlandsflaggor med sina blå, vita och gröna fält. Här och där syns skyltar som förklarar vad folksamlingen handlar om: ”Rör inte våra hem” och ”Nej till brytning!” Det är 2014 och vi befinner oss i Oviken i Jämtland. Sedan lång tid tillbaka är det frågan om gruvbrytning som präglar trakten. Vänsterpartisten Elin Hoffner är en av dem som engagerat sig.
– Det började med att min pappa och bror, som bor i det direkt tilltänkta gruvområdet, fick hem papper om att de skulle provborra på marken.
– Folk blev upprörda och pratade med varandra och sen började vi överklaga. Bergsstaten avslog allt. Människor känner sig förtvivlade och maktlösa. Det är väl också så bolagen vill få oss att känna, de talar hela tiden om vilka muskler de har, säger Elin Hoffner.

Vänsterpartisten Elin Hoffner kämpar för att stoppa gruvplanerna.
Förbud mot uranbrytning

Sen demonstrationen hölls den där vinterdagen 2014 har både mycket och lite hänt. Under 2018 införde Sverige ett förbud mot uranbrytning, det ämne som de berörda gruvbolagen ursprungligen hade riktat in sig på. Det fanns då en förhoppning om att gruvplanerna skulle läggas på hyllan, men när bolagen istället ändrade ansökan till att gälla ämnet vanadin kunde allt fortsätta.

När Rött besöker Oviken har kommunen kallat till ett informationsmöte, efter att ett av gruvbolagen bestämt sig för att gå vidare med en ansökan om att utvinna vanadin. Daniel Arvastsson, en av eldsjälarna i gruvfrågan, är inte förvånad.
– Bolagen har ju bokstavligen borrat ner en massa pengar genom att vara här och prospektera och det vill de så klart ha täckning för, menar han.

”Har de lite vanligt sunt bonnförnuft

borde det inte bli något.”

Det snöar lovikavantar i Oviken kvällen då informationsträffen hålls. På bara några dagar har det kommit över 60 centimeter snö. Men flera 100 personer har trotsat snöovädret och tagit sig till aktivitetshuset i Myrviken. I förmaket till sporthallen, där samlingen hålls, trängs kängor och storstövlar huller om buller. I fiket sitter bybon Gunnar Andersson med en kaffe och en kondisbit. Han har sin åsikt klar i gruvfrågan.
– Vi ska inte ha någon gruva, säger han och fortsätter sedan:
– Har de lite vanligt sunt bonnförnuft borde det inte bli något.

Vad är du orolig för?
– Storsjön.

Hans sällskap bryter in:
– Jag jobbar på förskola och jag befarar att blir det en gruva kommer inte barnfamiljer vilja flytta hit.

Att det är fler som är oroliga för att Storsjön ska kontamineras är tydligt. Många av de frågor som ställs handlar om just vattnet och bland dem som vi pratar med är Storsjön ett återkommande ämne. Så även för Ovikenbon Linnea Martinsson.
– Själva frågan i sig är ju väldigt tudelad. Dels så är det en utvecklingsfaktor, men det största är ju hur det påverkar miljön. Oviken är en kulturbygd med lång historia. Det finns ett arv och ett stort engagemang som kanske kommer att försvinna. Om vi inte kan använda vattnet kan vi inte bo här. Risken är att det blir stora konsekvenser, menar hon.

Flera hundra har kommit till informationsträffen om gruvan.

Just vattenfrågan är något som Elin Hoffner fokuserat på när hon varit ute för att bilda opinion i bland annat Vänsterpartiet. För även om det numera är förbjudet att bryta uran är ämnet oundvikligen en biprodukt när gruvbolagen letar efter vanadin. Rädslan är stor att det ska bli som i Talvivaara i Finland, där ett utsläpp från en liknande gruva 2012 förstörde tusentals hektar av vattendrag och skog.
– Det är helt förstört. Ingen fisk i sjön, det finns ingen som kan bo och leva där, säger Elin Hoffner.
– Det som är centralt och viktigt är att försvara vår vattentäkt. Det är där man har folk med sig och det är lätt att relatera till, menar hon.

Katastrofal kontaminering

Daniel Arvastsson menar på att det inte enbart är Ovikenborna som skulle råka illa ut om lakvatten från gruvområdet läckte ut i sjön.
– En kontaminering av sjön och en eventuell förstörelse av sjön skulle ju vara katastrofal. Förutom att det är primär dricksvattentäkt för fyra kommuner så går den ju ända ut till Östersjön. Så det är väl min absolut största oro, säger han.

Vi bor ju på en av världens största fyndigheter av,

så även om inte ett företag har kapacitet att ro det

i hamn kommer det ju att vara nya hela tiden.

Oviksbon Jose Valverde är också på plats på informationsträffen. Han flyttade till Sverige för några år sedan och blev chockad första gången han hörde talas om gruvan.
– Det chockade mig att det kunde hända just i Sverige. Jag har sett det i andra länder, bland annat bodde jag i Asien i många år. Jag har sett multinationella företag komma in och våldföra sig på landet och människor och sen försvinna. Min fråga är, vilka får de här pengarna? Det kommer inte bli de som bor här vid mig, de får kanske sälja sina hus för mindre än vad det är värt och sen försöka hitta något annat, säger han.

Samlingsplats försvinner

På kartan ser områdena där gruvorna är tänkta att ligga små ut. I verkligheten skulle skogar behöva huggas ner och en stor yta jordbruksmark tas i anspråk. Samhället Myrviken, som är samlingsplats för den del av kommunen där gruvområdet finns, skulle försvinna.
– Myrviken är väl tänkt som någon form av avställningsyta. När jag kom in i bilden hade de tänkt det som en slags knutpunkt med en pipeline som skar rakt igenom. Men det var kanske lite väl magstarkt, för det har jag inte sett sedan dess, säger Daniel Arvastsson när han kör runt för att visa området där gruvbolagen varit och prospekterat.

Daniel Arvastsson är en av eldsjälarna i gruvfrågan.

Att ett samhälle försvinner menar många är smällar man får ta. Metallerna som finns i Ovikenbygdens berggrund har utmärkta egenskaper för att lagra energi i batterier. En efterfrågan som rusar i takt med den gröna omställningen. I dagsläget bryts stora delar av batterimetallen i oroshärdar såsom Kongo, eller i Kina, där miljökraven är lägre ställda. Dessutom spelar det geopolitiska läget roll, EU vill inte vara beroende av Kina på det sätt som de annars riskerar att bli. I den svenska berggrunden finns de efterfrågade batteri-metallerna på en rad olika platser. Daniel Arvastsson kan till viss del förstå dem.
– Vi är inte mer än 7 100 invånare i hela kommunen och det är ju klart att om man tittar på den här frågan utifrån att
det är en innovationskritisk metall med grön prägel och så har vi ett antal hushåll som vill hindra framtiden och utvecklingen för att sitta här och sura på sina gårdar, så förstår jag hur man tänker. Men det är ett miljöhot, det måste man ha med sig. Du ser ju hur nära vattnet det är, säger han och pekar mot sjön.

Behövs en lagstiftning

Både han och Elin Hoffner är övertygade om att de ekonomiska intressena är så pass stora att det behövs en lagstiftning
på nationell nivå för att få stopp på planerna.
– Vi bor ju på en av världens största fyndigheter av vanadin
och uran, så även om inte ett företag har kapacitet att ro det i hamn så kommer det ju att vara nya hela tiden eftersom det ser ut som det gör, säger Elin Hoffner.

På Vänsterpartiets kongress 2018 beslutade partiet att bifalla Jämtlandsdelegationens motion om att Vänsterpartiet ska verka för ett förbud av brytning av alunskiffer, som är den bergart vanadin återfinns i. Nu har partiet skrivit en riksdagsmotion i frågan, i vår tas den upp för beslut. I Oviken fortsätter den ovanliga vardagen som vanligt: Barnen ska till skolan, hunden ska rastas. Med gruvfrågan i bakhuvudet.

 

Kommentar

av Birger Lahti, energipolitisk talesperson (V)

Varför vill V förbjuda brytning av alunskiffer?
– Som det ser ut i dag tycker Vänsterpartiet att man ska förbjuda det. Situationen i Jämtland är ett klockrent exempel; vi riskerar en stor vattentäkt. För att dra det till sin spets är det ju de facto så att jag kan klara mig utan en eldriven bil, men inte utan vatten.

Hur klarar vi den gröna omställningen om vi inte bryter ämnen som kan lagra energi?
– Tekniken går framåt, det händer hela tiden saker kring vilka ämnen man använder i batterier. Jag är inte övertygad om att det om 20 år är vanadin som är det viktiga. Sedan finns det andra möjligheter att lagra energi där man inte behöver mineraler.

Varför vill V ha ett nationellt förbud?
– Det blir mer stabilt om vi har en rikstäckande lag. Med ett kommunalt veto beror det på vilket styre kommunen har just då och vad de har för åsikt i frågan. Då måste de boende hela tiden vara på spänn och tänka att ”undrar om de här kommer släppa det?”.

Text: Maria Carlsson
Foto: Anneli Åsen Carlsson

Inlägget Batterihotet mot Storsjön dök först upp på Vänsterpartiet.

Delade turer och nära relationer

Det är inte alla undersköterskor inom hemtjänsten som får vara beredda på att kliva ur bilen och släpa undan träd som blåst över vägen, kissa i skogen på grund av tidsbrist och ha en hink sand i bakluckan för att vara säkra på att komma fram till de äldre isiga vinterdagar. Eller som idag, sjasa bort en tjäderhöna som vägrar flytta sig. Men så är det för Lisa
Andersson, som jobbar inom hemtjänsten i Glava i Värmland.
– Vi måste jobba oavsett, våra gamla behöver oss, de kan inte vänta, säger hon och tutar på tjäderhönan.

Lisa Andersson jobbar inom hemtjänsten i Glava i Värmland.

Lisa Andersson är 30 år och utbildad glasblåsare. Historiskt har Glava varit känt för sitt glasbruk, som under förra århundradet försåg halva Sverige med fönsterglas. Men tiderna förändras och det är inte längre lika lätt att jobba med glas i Glava. Istället har Lisa Andersson jobbat inom hemtjänsten i snart tre år. Som ensamstående mamma till Love, sju år och Alva, fem år är det viktigt att ha en stadig inkomst. Likaså är det en fördel att bo nära jobbet. Lisa Andersson bor i ett rött hus strax utanför det lilla centrumet och har det bra på så sätt. Värre är det för kollegan Madeleine Nyström, kallad Madde, som bor i Klässbol och får köra tre mil bara för att komma till kontoret på morgonen. Hon har nyligen valt att säga upp sig och tagit jobb som barnskötare istället.
– Det är tråkigt och jag får gå ner i lön, men jag klarar inte de här schemana och minutstyrningen längre, säger hon.

För det är ett tungt jobb. Den här helgen har Lisa Andersson och Madde Nyström jobbat kväll på fredagen och delad tur på lördagen. Idag är det söndag och då är det dags igen.
– Man är helt slut en sån helg, den delade turen på lördagen är fruktansvärd, och när man kommer hem på kvällen kan man ofta inte varva ner förrän vid halv två på natten, för att sen gå upp klockan sex nästa morgon igen, säger Madde Nyström.

Jag klarar inte de här schemana och

minutstyrningen längre.

Lisa Andersson håller med. Hon tänker stanna på jobbet tills vidare, men för ett år sedan gick hon ner i tid för att orka.
– Jag hade inte orkat jobba 100 procent, och det oroar mig lite, jag skulle vilja ”örke”, jag är ju bara 30 år. Hur ska det bli sen?
– Att få ner arbetstiden är en jätteviktig fråga för oss. Sex timmars arbetsdag är svårt att få till på vår arbetsplats, men att jobba 30 timmar per vecka istället för 37 skulle göra otroligt stor skillnad, fortsätter hon.

Lite som ett skådespel

Inför de äldre däremot är det viktigt att inte visa hur stressade de kan känna sig.
– Vi kan ju inte ha en dålig dag på jobbet och ibland är vi lite som skådespelare, säger Lisa Andersson.
– En del vi träffar har ju tagit jargongen med från industrin och till dem kan man säga: Hej på dig göbbjäkel, och till andra får man verka lite mer religiös.
– Vad ska folk tro om hemvården i Glava, skämtar vi ibland, säger hon och skrattar mot Madde Nyström medan hon svänger upp till ett hus i skogen, med ett jättelikt garage vid gårdsplanen.

Kenneth Andersson är beroende av hemtjänst efter en stroke.

Här bor en som verkligen gillar att slänga käft, nämligen Kenneth Magnusson, tillsammans med sin fru Eva Magnusson och den finska lapphunden Teddy, 10 år.
– Det som kan vara mindre bra är ledningen som planerar, men det är jävligt bra med töserna, personalen är bra. Men de har det för stressigt, är hans bestämda åsikt. Att vara beroende av hjälp utifrån gör en ganska låst.
– Om jag behöver gå på toaletten akut har de en timme på sig att komma. Men hur många kan vänta så länge? Det är ett stort bekymmer.
– Vi har ju en timmes inställelsetid, för det kan ju hända att vi är långt bort, i Stömne eller så, bekräftar Lisa Andersson.
– Och det kan hända att vi är hemma hos någon som vi inte heller kan avsluta snabbare hos. Det är en särskild svårighet för hemvården här med de långa avstånden.

Kenneth Magnusson är 71 år och arbetade tidigare som åkare med egen lastbil. För fem år sedan, inte långt efter pensioneringen, drabbades han av stroke.
– Vi hade varit på Nossebro på en marknad med gamla bildelar och teve-delar, minns Eva Magnusson.
– Allt verkade som vanligt, men när vi kom hem efter att ha sovit över hos kompisar och jag står och gör i ordning en köttbit och pommes frites eftersom det är söndag, så blev han så trött. Och sen vek sig både handen och ena sidan av ansiktet. Sedan fick han en stor propp i ambulansen på vägen till Karlstads lasarett, fortsätter hon.
– Ja jag fick bara ett och ett halvt år häruppe. Det var ju inte tanken, vi skulle ha det så mysigt häruppe och åka ut med husvagnen och vi hade planerat att åka upp igenom landet. Vi ville vi se norra Sverige, säger Kenneth Magnusson.

Ett tungt slag och en stor förändring. Men trots det är vissa saker sig likt: Ute på gården står garaget, där Kenneth Magnusson har utrymme för sitt stora intresse, gamla bilar och fyrhjulingar. Lisa Andersson och Madde Nyström hjälper honom i elrullstolen och så åker han ut på gården med hunden Teddy tätt efter.
– Jag har ett objekt därinne nu som vi mekar med. Men jag får hjälp av en kompis, för armen är ju alldeles kass nu för tiden, förklarar Kenneth Magnusson.

I garaget hänger det en svart lastbil, Ford -55 Stepside, i bilhissen.
– Den information jag har om den bilen är att det var de fattigaste ranchägarna i Amerika som hade dem, säger han.
– Här finns också en Audi, pöjkens Cadillac, och två fyrhjulingar.

Anhöriga tar bördan

Vi pratar med Eva Magnusson om att det är vanligt att det är fruar, döttrar, systrar, som oftast går ner i arbetstid och tar hand om anhöriga.
– Det känns som att man ställer större krav, och har högre förväntningar, på kvinnor. Många män kan inte laga mat och städa sen tidigare och då förväntar man sig inte att den gubben ska fixa det nu heller, säger Lisa Andersson.
– Jag är ju inte heller helt frisk, men på kvällen har jag många gånger redan lagt Kenneth när kvällspersonalen kommer. Jag får ju egentligen skylla mig själv, men vi orkar inte alltid vänta, säger Eva Magnusson.
– Egentligen är det ju bättre att de får göra det, de ska ju ändå hit. Vi kan ju riskera att bli av med den hjälpen, säger hon.

Eva Magnusson har tagit upp till diskussion om att flytta till Arvika, men Kenneth Magnusson vill inte.
– Då stannar jag och min kompis här.

Sju personer på 110 besök

Vi vinkar hejdå till Kenneth och Eva Magnusson och hunden Teddy. Minuterna tickar i schemat. Det är dryga avstånd för hemtjänsten i Glava och många äldre som behöver hjälp.

Det blir många mil i bilen en vanlig arbetsdag.

Idag är det sju personer som ska klara av 110 besök. Många har hjälp upp till sju gånger på en dag, en del behöver hjälp
med allt. Morgontvätt, toalettbesök, frukost, lunch, middag, kvällsmat, läggning.  Andra har bara hjälp med mediciner eller städning. En gång räknade Lisa Andersson ut att om hon skulle hålla alla fartgränser skulle hon behöva jobba en och en halv timma övertid. Ofta är körtiderna alldeles för snålt beräknade.
– Ibland kan det ta 20 minuter att nå en person som bor längre bort, men det är bara åtta minuters körtid i schemat, säger hon.

Lisa Andersson och hennes kollegor ska förutom omvårdnaden av brukarna också kolla deras allmäntillstånd; ansiktsfärg, temperatur, hur de mår? Och se till att de tar sina mediciner, mot högt eller lågt blodtryck, hjärtmedicin, ångestdämpande, sömnmedel. På vardagar är det också social aktivering, för dem som blivit beviljade det. Det kan vara promenader, plantera blommor, läsa tidningen eller bara sitta och prata en stund.
– Att en verkligen hinner med det är ju så viktigt, säger Lisa Andersson. Inom hemvården pratar vi om kasam – känslan av sammanhang. De gamla måste få behålla sina karaktärer, sina personligheter. Det är bland annat det som gör mig orolig när tumskruvarna dras åt i hemvården, att de inte får vara unika personer. Men än så länge tycker jag att vi är bra på det på vår arbetsplats.
– Vi får mycket kärlek i det här jobbet, men hade jag inte haft så goa äldre och arbetskamrater vet jag inte om jag hade fortsatt, säger Lisa Andersson.

Ibland kan det ta 20 minuter att nå en person

som  bor längre bort, men det är bara

åtta minuters körtid i schemat.

Hemvård istället för hemtjänst

Både Lisa Andersson och Madde Nyström är måna om att deras  bransch ska kallas hemvård, inte ”hemtjänst”:
– Jag är så trött på att folk frågar om jag inte ska läsa till sjuksköterska, som om inte det undersköterskor gör vore viktigt, säger Lisa Andersson. Jag trivs faktiskt bra med att vara undersköterska och med den omvårdnad som vi ger.
– Vi är uppenbart en lågstatuskategori och det är dags att
ändra på det!

De menar att lönefrågan är viktig för att öka yrkets status.
Lisa Andersson tjänar 23 700 kronor i månaden före skatt. Madde Nyström, som har jobbat sedan 2008, tjänar 26 100 kronor.
– Lönerna måste upp, säger bägge med eftertryck.

Ibland hinns det med en välförtjänt lunchrast mellan de många besöken.

Lisa Andersson skulle dessutom vilja ha två arbetsdagar färre i schemat, som kompensation för sjukledighet, eftersom personalen i hemtjänsten utsätts för så mycket smitta.
– Jag känner ofta att jag inte har råd att vara sjuk så jag biter ihop och går på Alvedon. Jag vill inte heller sätta mina arbetskamrater i en svår situation, vi vet ju alla hur det är. Sen säger vi ändå alla till varandra att gå hem du!

Arbetskläder viktig fråga

En annan stridsfråga är rätten till arbetskläder. I Glava centrum finns hemtjänstens kontor, med tvättstuga i källaren där personalen kan tvätta sina egna arbetskläder. Hittills har hemtjänstpersonalen i Glava fått två plagg per år, för dem som är fast anställda. De andra får ta vad som finns i vikarieskåpet.
– Det är ju ett krav från arbetsgivaren att vi måste byta arbetskläder varje dag och just därför borde vi få fler antal plagg så vi slipper tvätta varje dag, säger Lisa Andersson irriterat.

Och skor får vi köpa själva, plus att Skatteverket inte går med på att vi drar av arbetskläder. Det är bara manliga yrken, där man behöver skor med ståltåhätta, som får dra av. Men vi som handskas med människor, vi får inga arbetskläder.
– Min man är snickare, det skulle ju inte hända att de sa till honom och hans jobbarkompisar att de inte skulle få arbetskläder, eller ha rätt att dra av, kommenterar Madde Nyström orättvisan.

Vintermörkret sänker sig över Värmlandsskogen men än är det ett par besök till innan dagens pass är slut vid 16.
– Hemvården är ett tufft jobb. Ibland hittar man någon brukare död hemma eller får ringa ambulans och det gäller att komma nära, men inte för nära, vara personal och inte släkting. Det är också bland de finaste och viktigaste jobben som finns i samhället, ett jobb att vara riktigt stolt över, säger Lisa Andersson.

Text: Åsa Mattsson
Foto: Fredrik Karlsson

Inlägget Delade turer och nära relationer dök först upp på Vänsterpartiet.

Fotarbete eller försäkringsbolag?

”Jag är arg. Arg över arbetsköparnas övertag, fackets nederlag, vårt långvariga underläge. Arg på ombudsmännens slapphet, medlemmarnas lathet, min egen trötta passivitet. Arg på det här århundradets kundmentalitet. Arg över att vi ska känna lojalitet med företagen istället för varandra. Arg över HR-avdelningar, företagsråd och allt som vill ge oss en känsla av inflytande istället för verkligt medbestämmande.

Orden är från poeten och kallskänkan Jenny Wrangborgs senaste krönika i Kommunalarbetaren. Hennes poesi om hopp och kamp inleder ofta de fackliga central-organisationernas möten och konferenser. Den kritik Wrangborg riktar mot sin rörelse handlar om en utveckling där fackföreningsrörelsen alltmer kan liknas vid ett försäkringsbolag istället för en social rörelse. Och fackens roll har onekligen förändrats över tid.

Arbetsmarknaden är tudelad.

Det som är norm för vissa är otänkbart för andra.

Vid alla internationella jämförelser står sig svensk fack-föreningsrörelse stark. Men den är svagare än någonsin tidigare i den svenska historien om vi ser till den fackliga anslutningsgraden, det vill säga hur många som är medlemmar i ett fackförbund. En siffra som idag nämns är 68 procent. Och trenden är nedåtgående. De grupper som minskar snabbast är arbetarna, det vill säga LO-yrkena. Men samma nedåtgående trend syns även på tjänstemannasidan, om än långsammare. Detta gör att makten förskjuts och tjänstemännens vardag och verklighetsbeskrivning får mer utrymme. De som jag intervjuat är entydiga i sin analys.
– Arbetsmarknaden är tudelad. Det som är norm för vissa är otänkbart för andra. Ofta talas det om de otrygga villkoren som en genomgångsfas, som några tuffa år man måste ta sig igenom. Men det är snarare så att vissa branscher organiseras genom precisionsbemanning, där grundbemanningen är alltför liten och tillfälliga lösningar ett stående inslag, säger Susanna Gideonsson, ordförande för Handelsanställdas förbund.

Även de ”starkare” förbunden delar hennes analys. Här IF Metall:
– Visst är det så att svenska arbetstagare lever i olika världar, säger Marie Nilsson, som är förbundsordförande för IF Metall.

Industrisamhället har bytt skepnad

Så vad är det då som har hänt? Få har uttryckt det klarare än Göran Greider. Redan 2008 skrev han följande i en recension av Olle Sahlströms bok I skuggan av en storhetstid i Aftonbladet kultur: ”Varför har facken överallt tappat terräng? Den främsta orsaken är att den gamla formen av industrialism, där facket en gång växte sig starkt, nu ofta ligger i ruiner. Jodå, industrisamhället finns kvar, men det har bytt skepnad och istället är det i privat och offentlig tjänstesektor som den stora delen av arbetarklassen i dag finns. Tiotusenkronorsfrågan är bara hur en miljon polska lastbilschaufförer spridda på tusentals små åkerier ska organiseras? Eller städare? Väktare? Restauranganställda? Papperslösa? Tillfällighetsanställda?”

Antalet fackliga medlemmar ökar stadigt. I Sverige mindre än i resten av världen.

Och det är just i branscherna ovan som arbetarna har fått känna av de allt mer hårdnande villkoren. Många av de sentida skräckexemplen som nämns i de fackliga reportageböckerna Lösa förbindelser, Skitliv eller Rebecka Bohlins De osynliga kommer därifrån: Hyvling, ofrivillig deltid, precisionsbemanning, ”falska” f-skattare, oseriösa bemanningsföretag, kombinationstjänster, delade turer eller anlitandet av papperslösa.

En facklig motoffensiv

Denna utveckling har triggat en facklig motoffensiv som är synlig inom flera områden, bland annat inom handeln. Insikten handlar om att de har varit tvungna att hitta tillbaka till det fackliga ”fotarbetet”. Ut på arbetsplatserna. Organisera och värva medlemmar. Susanna Gideonsson igen:
— Det handlar om hur vi presenterar vårt förbund för presumtiva medlemmar, men också om att vi gör omfattande insatser för att stimulera till facklig aktivitet på arbetsplatserna. Organisationen ska vara redo, den kommande avtalsrörelsen är ett lysande tillfälle att visa att lokal facklig styrka lönar sig och på så sätt inspirera fler till mer facklig kamp.

Andra branscher, främst de manligt dominerade förbunden på den privata sidan, som Byggnads och Transport, möter andra problem. Där handlar det om att deras arbetsmarknad påverkas av teknikaliteter som ”utstationeringsdirektiv”, ”Lex Laval” och/eller huvudentreprenörsansvar. I dessa fall handlar det om att arbetsmarknaden i väldigt snabb takt europeiserats och att arbetskraft som arbetar på svenska arbetsplatser inte betalas enligt svenska lönenivåer. Det är inte de globala migrationsströmmarna från världens olika krishärdar som påverkar mest, utan arbetsgivare som tänjer den fria rörligheten inom EU till det yttersta. Som gör allt för att betala så låga löner som möjligt. Långtradarchaufförer på svenska vägar som vida överskrider tillåten körsträcka och ingångna avtal. Snickare, rörmokare och hantverkare som får flera hundra mindre i fickan än sina svenska jobbarkompisar för samma jobb. Globaliseringen har främst skett på företagens och arbetsgivarnas villkor, de har navigerat snabbare och utnyttjat den nya politiska kartan till sin fördel. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson gör följande analys:
— Något nytt håller på att ske på arbetsmarknader runtom i världen. Sedan åtminstone slutet av 1990- talet växer både så kallade low-skill och high-skill jobs, medan jobben i mellanskiktet minskar. Det här kallas jobbpolarisering och innebär att vi är på väg mot en timglasformad arbetsmarknad. Den dominerande förklaringen är att den nya digitala tekniken gynnar mer kvalificerad arbetskraft med icke-rutinmässiga arbetsuppgifter, samtidigt som rutinmässiga jobb i mellanskiktet automatiseras.
– Dessutom växer antalet och andelen low-skill jobs bland annat på grund av ökad efterfrågan på vissa servicetjänster från en växande grupp välbetalda konsumenter. LO anser givetvis inte att low-skill jobs behöver vara dåliga jobb, så länge lönen går att leva på och arbetet är utvecklande och har goda arbetsvillkor. Men så är inte alltid fallet. Därför är det en viktig facklig uppgift att motverka det ökade antalet
otrygga jobb och osäkra anställningar, säger han till Rött.

Många otrygga jobb

Vi kan väl säga att det går sådär. I Italien är mer än 80 procent av alla ”nyskapade” jobb otrygga. Sedan 2010 har 40 procent av de ”nyskapade” jobben i Storbritannien varit egenföretagare. Denna förändring av arbetsmarknaden har ökat sedan den ekonomiska krisen 2008. Sverige kom lindrigt undan, men stora delar av Europa drabbades desto hårdare. Den ökande ojämlikheten och otryggheten har skoningslöst exploaterats av högern, främst den främlingsfientliga och populistiska. Medan vänstern, både den socialdemokratiska och mer radikala, har förlorat mark i stort sett överallt. I det nya parlamentariska landskapet är arbetsrätt, arbetstagare och fackförbund de stora förlorarna.

Är det högerpolitiken som rycker undan mattan för den fackliga organiseringen?

Då återstår att försöka hålla emot och behålla status quo. Vilket är en djupt deprimerande insikt. Men än är den svenska fackföreningsrörelsen inte redo att ge upp. Vägen framåt ligger enligt Karl- Petter Thorwaldsson i en satsning på ökad jämlikhet.
— Den viktigaste övergripande frågan är ökad jämlikhet. Inkomstskillnaderna har ökat snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land under de senaste trettio åren. Vi måste gå från ord till handling och se till att Sverige återigen blir världens mest jämlika land.

Och här någonstans börjar vi närma oss den turbulenta politiska hösten 2018, som till slut kulminerade i en mittenregering. Den fackliga kritiken mot överenskommelsen mellan S, MP, C och L har varit stenhård. Den första delen handlar om fördelningspolitiken där skattesänkningar ska prioriteras framför välfärdssatsningar. I Ekots lördagsintervju den 12 januari sa Thorwaldsson: ”Det är jävligt omodernt på ren svenska”.

Hotar med lagstiftning

Än mer allvarlig är kritiken kring den del av uppgörelsen som handlar om anställningsskyddet. Om arbetsmarknadens parter inte själva kommer överens hotar politiken med lagstiftning, vilket innebär ett radikalt brott mot ”den svenska modellen” där arbetsmarknadens parter via förhandlingar ska komma till gemensamma överenskommelser och avtal. ”Det är inte bra att förhandla under hot”, säger LO. ”Det är ett oacceptabelt ingrepp i partsmodellen att hota med lagstiftning”, menar TCO, medan SACO uttrycker sig något försiktigare: ”Saco vill fortsätta ta ansvar för svensk arbetsmarknad utan påtryckningar från politiken”.

I Januariavtalet ingår försämringar av anställningstryggheten.

Anledningen till denna högersväng beror på tryck från C och L, där det finns en intern borgerlig kritik mot att Alliansen under sin senaste tid vid makten inte gjorde tillräckligt för att försvaga fackföreningsrörelsen. Detta trots att regeringen Reinfeldt verkligen inte var overksam. De förändringar av a-kassan som gjordes 2007 var en hård och effektiv reform som försvagade de fackliga organisationerna. I siffror ledde det till det största medlemstappet sedan Storstrejken 1909. Mycket i överenskommelsen tyder också på att det främsta målet är att försvaga svensk fackföreningsrörelse, inte att förbättra företagsklimatet. Oväntat nog är en mängd arbetsgivarorganisationer därför ytterst tveksamma till de förslag som främst C har drivit. Bland dessa återfinns till exempel näringslivets tankesmedja Ratio, som visserligen riktar kritik mot rådande lagstiftning, men som inte pekar ut de lösningar Annie Lööf vill driva igenom. Även Svenskt Näringsliv och Teknikföretagen har varit ute och meddelat att parterna hanterar arbetsrätten bättre än politikerna.

Turbulenta år att vänta

De kommande åren kommer bli turbulenta. Januariavtalet ska omvandlas från ord på ett papper till praktisk politik. Många tror att de hårdaste konflikterna kommer stå om marknadshyror och det som denna text har försökt analysera: arbetsmarknadspolitiken.

En överenskommelse i mitten kommer öppna upp politiken på vänsterkanten. Hur återstår att se. En möjlig utveckling går att utläsa på V:s vice ordförande Nooshi Dadgostars Facebooksida, där hon redan kvällen den 16 januari visar upp en bild där delar av partiledningen sitter och fikar med Hyresgästföreningens styrelse. Det hade varit anmärkningsvärt, för att inte säga sensationellt, om en liknande bild hade lagts upp från Norra Bantorget. Det skulle i så fall innebära att en av grundpelarna för den svenska arbetarrörelsen, den så kallade fackligtpolitiska samverkan mellan S och LO, skulle vara på fallrepet.

Blir 2019 det år då ”Maggan” från SVT:s

Vår tid är nu lämnar fiktionen bakom sig?

Hur stor skada januariöverenskommelsen kommer ha på relationerna mellan S och LO återstår att se. De uttalanden som hittills har kommit från LO är vaga. Men något kvalitativt nytt är den varma tonen gentemot Vänsterpartiet. Symptomatiskt för vår tid uttryckt genom ett uttalande på Facebook den 15 januari, där organisationen ställer sig bakom delar av V:s krav på överenskommelsen mellan S, MP, C och L. Då organisationssidorna inte har någon relationsknapp är det hittills omöjligt att avgöra om de samtidigt ändrade sin status från ”i ett förhållande” till ”det är komplicerat”. Omöjligt är det inte.

Ett katarsiskt ögonblick

Det hela kommer avgöras i hur januariavtalet tas emot runt om i landet på fabriksgolv och i sjukhuskulvertar. Hur diskussionerna kommer gå i fikarum och bakom butikskassorna. Möjligtvis är januariöverenskommelsen det katarsiska ögonblick alla har väntat på. Startskottet för en ny facklig aktivism. Blir 2019 det år då ”Maggan” från SVT:s Vår tid är nu lämnar fiktionen bakom sig, ömsar skinn och kliver in på banan igen?

Text: Olav Fumarola Unsgaard
Illustration: Agnes Florin

Inlägget Fotarbete eller försäkringsbolag? dök först upp på Vänsterpartiet.