Kategoriarkiv: Privata

Solvarms yttrande till Förvaltningsrätten

Solvarm har och har haft tre ”strider” med Vänersborgs kommun. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) En av dem handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta naturhuset i Sikhall från det av kommunfullmäktige beslutade verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden har till och med vägrat Solvarm rätten att ens få begära undantag. Det här betyder att samhällsbyggnadsnämnden tvingar Solvarm att ansluta sig till kommunens VA.

Solvarm har överklagat kommunens beslut till Förvaltningsrätten.

Under processens gång i Förvaltningsrätten får både Solvarm och samhällsbyggnadsnämnden inkomma med yttranden. Jag har tidigare redogjort för delar av samhällsbyggnadsnämndens yttrande, som en majoritet av nämnden ställde sig bakom. Dock inte de två ledamöterna från Vänsterpartiet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen” och också ”Kommunen tar kamp mot Solvarm”.) Den 1 juli lämnade Solvarm in sitt yttrande till Förvaltningsrätten. Det var ett yttrande om samhällsbyggnadsnämndens yttrande.

Solvarm ger i sitt yttrande naturligtvis uttryck för en stor besvikelse över kommunens agerande. Mitt intryck är att Solvarm är särskilt besviken på att kommunens jurist helt och hållet utgår från att kommunen har rätt och Solvarm fel. Och utifrån denna förutbestämda mening argumenterar och tolkar lagen så att detta ”bevisas”. Det blir ett slags cirkelresonemang från juristens och samhällsbyggnadsnämndens sida där man bortser från lagtolkningar och fakta som kan visa att Solvarm faktiskt har rätt och kommunen fel. Det är nog så att Solvarm ifrågasätter tjänstemännens objektivitet.

Solvarm skriver:

”jag menar att kommunjuristens uppgift är att opartiskt informera politikerna om vad som står respektive inte står i lagen – inte bara vad som är VA-chefens ensidiga inställning och önskemål.”

När jag läser yttrandet, som samhällsbyggnadsnämnden har skickat in till Förvaltningsrätten, är jag nog benägen att hålla med Solvarm. Det känns onekligen som att de kommunala tjänstemännen ”stöttar varandra” på ett för de enskilda kommuninvånare kanske inte helt sjyst sätt.

Solvarm menar också att VA-frågan i grunden handlar om vår gemensamma miljö – och inte om kommunens särintressen. Han menar att kommunen har ett ensidigt kommunperspektiv där tjänstemännens ”omsorg” om kommunens ekonomi helt tränger undan miljöaspekten. Och oavsett om detta har någon juridisk bäring i ärendet eller inte (kommunen anser inte det, vilket jag återkommer till), så borde miljöfrågan vara synnerligen intressant för i varje fall Vänersborgs politiker… Kan man väl tycka? För hur var det nu Vänersborgs vision löd:

”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Hållbar?

Solvarm kan inte heller låta bli att påpeka att lagen i sig, dvs LAV (=Lagen om allmänna vattentjänster), är skriven i en tid när kommunernas avloppslösningar fortfarande ansågs vara de bästa. Han menar att nu vet vi bättre:

”Kommunala VA-system är behäftade med omfattande problem rörande hälsorisker med smittämnen, undermålig rening av tusentals kemiska ämnen och näringsämnet fosfor avskiljs till deponi. … Vänersborgs och Brålandas reningsverk är … linjära system utan fungerande kretslopp – vilket miljöbalken kräver och framtida generationer är helt beroende av.”

Det är väl inte heller någon som kan ha undgått att staten till stor del delar Solvarms uppfattning om lagen. Regeringen är ju på gång att modernisera och uppdatera LAV. Således lade regeringens utredare Anders Grönvall nyligen fram en utredning som ska göra det lättare med enskilda VA-lösningar. (Se ”Statens nya tankar kring VA”.) Jag förstår att det är dagens lagar som gäller idag, men ser kommunen och dess jurist att lagarna uppenbarligen håller på att ändras till, i detta fall, en kommuninvånares ”fördel”, så borde väl kommunen rimligtvis kunna ta hänsyn till det när den tolkar nuvarande lagstiftning. Det känns väl som att man kan begära lite flexibilitet och framåtseende även av Vänersborgs tjänstemän och politiker.

Men kommunen anser alltså att Solvarm inte ens:

”är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV (Lagen om Allmänna vattentjänster; min anm.)”

Det betyder att kommunen anser att Solvarm inte har med ärendet att göra. Det är inte Solvarms sak om kommunen vill ansluta fastigheten till det kommunala VA-nätet. Solvarm har överhuvudtaget ingen rätt att varken klaga eller överklaga kommunens beslut.

Som motivering till detta ställningstagande, och sedermera beslut från samhällsbyggnadsnämnden, står det i sammanträdesprotokollet från den 22 mars:

”Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”

Solvarm anser att kommunens jurist och VA-chef kommer fram till denna slutsats på ett subjektivt och tendentiöst sätt. Och det har Solvarm helt rätt i. För i underlaget till beslutet så skriver kommunen själv mycket klart och tydligt:

”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”

Precis. Borde då inte samhällsbyggnadsnämnden åtminstone visa lite öppenhet och ödmjukhet i frågan? Istället för att, av någon outgrundlig anledning, fortsätta förvägra Solvarm rätten att få ärendet prövat i sak. (Vänsterpartiets ledamöter hade inte samma uppfattning som de övriga ledamöterna i nämnden.)

Solvarm skriver med anledningen av citatet ovan:

”Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Därmed faller kommunens skäl för beslutet att jag som fastighetsägare inte skulle vara behörig.”

Men eftersom kommunen tycks ha bestämt sig i förväg, att Solvarms fastighet ska tvångsanslutas till kommunens VA, så letas det febrilt efter argument och stöd för denna uppfattning – trots att lagen uppenbarligen och enligt kommunen själv inte stödjer denna uppfattning!

Och kommunen tycker att den finner stöd för sin uppfattning i LAV:s förarbeten:

”är frågan om inskränkning primärt att betrakta som en angelägenhet mellan kommunen och huvudmannen för den allmänna VA-anläggningen.”

Det här är en intressant synpunkt…

Solvarm skriver:

”I mitt fall är huvudmannen kommunen själv, representerad av kommunens VA-chef. Citerad text ovan i förarbetet gäller allmänna VA-anläggningar i annan regi än kommunens. Ordet ”primärt” undantar inte enskilda fastighetsägares möjligheter och rättsliga lagkrav. Därför är det ologiskt och orimligt att kommunens VA-huvudman, tillika VA-chefen som driver utbyggnaden av VA-nätet, är den ende som kan initiera inskränkning för berörda fastigheter och därmed rådgöra med sig själv i egna valfria ärenden.”

Jag tycker att Solvarm lyckas bra med att slå hål på kommunens argumentation.

Kommunen har också hittat ett rättsfall (BVa99, 13 dec 2013) som den tycker har ”generell räckvidd” och som talar för sin uppfattning. Det tycker emellertid inte Solvarm:

”Exemplet … är ganska speciellt och gäller en obebyggd fastighet gentemot en allmän anläggning som inte var i kommunal regi. Det liknar inte mitt ärende.”

Kommunen tycks som sagt leta febrilt efter argument för sin uppfattning. Kommunen kan ju liksom inte ge Solvarm rätt…

Solvarm hävdar alltså med en ”dåres envishet” att det inte står någonstans i lagen att han som fastighetsägare inte får initiera/begära/föreslå en inskränkning av det VA-område som omfattar hans fastighet. Och det kan jag inte heller se att det gör. Dock verkar Kurt Karlsson (SD) och Tove af Geijerstam (L) kunna det. De påstod under valdebatten på årets Aqua Blå att lagen gjorde det omöjligt för en fastighet att stå utanför ett verksamhetsområde, dvs att slippa bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet. Jag har fortfarande inte hört någon motivering till hur de har kommit fram till denna ståndpunkt.

Kommunen anser vidare att en fastighetsägare har så kallad ”saklegitimation”, dvs rätt att föra talan i frågan, när det gäller att få till stånd en prövning av kommunens skyldighet att inrätta eller utvidga ett verksamhetsområde. Men inte när det gäller frågan om inskränkning av ett verksamhetsområde…

Jag kan tycka att det här resonemanget är ett bra exempel på kommunens juridiska hårklyverier och även hur tendentiöst och ensidigt kommunens resonemang är.

Solvarm konstaterar med glädje att kommunen äntligen erkänner att fastighetsägare har saklegitimation. Han menar att den också gäller vid inskränkning.

Kommunens sista ”sakargument” handlar om miljöaspekten.

Samhällsbyggnadsnämnden skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:

”Vad gäller den kretsloppsanpassade lösning som används inom Sikhall 1:20 är dess beskaffenhet utan betydelse för frågan huruvida Klaganden (Solvarm, min anm.) haft rätt att få sin begäran om inskränkning prövad av Nämnden.”

Solvarm anser att kommunen har fel och Solvarm citerar LAV 9 §:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Solvarm menar att paragrafen helt enkelt motsäger kommunens argument – anläggningens ”beskaffenhet” har visst betydelse. Och visst står det i lagen:

”som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”

Det var de argument och svar på dessa som Förvaltningsrätten har fått från kommunen och Solvarm. Men innan jag avslutar bloggen så måste det påpekas att kommunen gör sig skyldig till ett fel av stora mått i sådana här sammanhang. Kommunen citerar fel…

Kommunen skriver i sitt yttrande att Solvarm i sitt överklagande skrev att:

”politikerna med stor sannolikhet har vilseletts.”

Solvarm skrev inte så, han skrev:

”När kommunjuristen och tjänstemannen (chefen för ARV) lägger fram ett beslutsunderlag för SHB-nämnden som har ovanstående enda sakskäl menar jag det är risk för vilseledning av politiker och rättsfel om detta enda anförda sakskäl visar sig inte är lagenligt.”

På ett annat ställe skrev Solvarm också:

”Politikerna kan troligen ha blivit vilseledda av ensidigt framlagda tolkningar av förarbeten utan relevanta exempel och sakligt lagstöd.”

Det kanske kan tyckas ligga något i kommunens ”tolkning” av vad Solvarm skrev, men citeras någon så ska det vara korrekt återgivet. Felciteringar får bara inte hända. Det får inte hända i media eller i bloggar. Och det får definitivt inte förekomma i ett politiskt beslut eller i en juridisk tvist. Sedan är det ju självklart så att ”risk för vilseledning” och ”kan troligen ha blivit vilseledda” är något helt annat än ”har vilseletts”.

Det ska bli oerhört intressant att se hur Förvaltningsrätten dömer. Praxis brukar nämligen vara att kommunen enväldigt bestämmer i frågor om verksamhetsområden och VA. Nu tar Solvarm strid för sin uppfattning och utgången följs med stort intresse från de många VA-intresserade runt om i Sverige.

Det skulle dock förvåna mig om inte fallet, oavsett utgång, kommer att gå vidare i rättssystemet. Kanske ända upp till högsta instans.

Det är emellertid oerhört tråkigt att politiker och tjänstemän i Vänersborgs kommun inte inser att de är till för invånarna – och inte tvärtom…

Christian Andersson: Populism

Andersson, Christian: Populism (SNS förlag, 2009), ISBN 978-91-86203-26-9.

I denna tunna bok, den är endast på 92 sidor, redogör Christian Andersson för hur populismbegreppet används i forskning, gör nedslag i populismens historia och resonerar kring om, och i så fall vad, olika populistiska rörelser har gemensamt. Vad kännetecknar populismen?

Forskaren Paul Taggart menar att det är svårt att ge en definition av populismen, men han hävdar att dessa teman är kännetecknande för populismen (s. 18):

  • en fientlighet mot representativ politik
  • en identifikation med ett idealiserat hjärtland (heart-land) inom det samhälle som populisten tillhör
  • en ideologi som saknar egna grundläggande värden
  • en kraftfull reaktion på en utbredd känsla av kris
  • grundläggande dilemman som gör att populismen själv sätter gränser för sin expansion
  • en anpassning till omgivningen ”färger”, populismen som kameleont
Med begreppet hjärtland menas ”en romantiserad bild av en livsstil och ett landskap, befolkat av ett anständigt och enhetligt folk.” (s. 20.)
Sir Isaiah Berlin menade 1967 att populismen har dessa sex kännetecken (s. 23):
  • föreställningen om ett integrerat och sammanhållet samhälle
  • ointresse för politiska institutioner eftersom populismen tror på samhället mer än vad den tror på staten
  • historien i backspegeln, strävan efter det ”naturliga tillståndet” som rådde före ”krisen”
  • försök att återuppliva traditionella normer och värderingar
  • referenser till folket och folkviljan, i praktiken majoriteten
  • populism framträder ofta i samhällen som genomgår en snabb samhällsförändring eller kris
Ernesto Laclau har kritiserat definitionsförsöken för att vara cirkelbevis. Om man väljer ut vissa rörelser som populistiska och sedan letar efter gemensamma nämnare utgår man från det man ska bevisa.
I boken Politics and ideology in Marxist theory : capitalism, fascism, populism (1977) ”gör Laclau en klassanalys som går ut på att populism i olika historiska situationer har använts av olika sociala klasser. Populism ska ses som ett instrument för social mobilisering mot en dominerande ideologi.” (s. 24.)
Enligt Christian Andersson menar Laclau i sina senare skrifter att populism handlar om ”hur det politiska budskapet formuleras, i vilken utsträckning den institutionella ordningen ifrågasätts och i vilken utsträckning folket används i lanseringen av olika politiska alternativ.” (s. 24.)
Margaret Canovan hävdar i boken Populism (1981) att det inte är möjligt att ge en generell definition av populism men att man kan ”klassificera populistiska rörelser i olika kategorier för att påvisa gemensamma kännetecken” (s. 25).
AGRARPOPULISM
1. jordbrukarradikalism (t.ex. People’s party i USA i slutet på 1800-talet
2. bonderörelser (t.ex. agrarpartier i Öst- och Centraleuropa efter första världskriget)
3. intellektuell agrarsocialism (t.ex. narodnikrörelsen i Ryssland i slutet på 1800-talet)
POLITISK POPULISM
4. populistisk diktatur (en karismatisk ledare som bygger en diktatur på att gå förbi den etablerade eliten och det politiska systemet och vända sig direkt till folket, t.ex Perón i Argentina efter andra världskriget)
5. populistisk demokrati (en praktisk politisk ideologi som försöker ge det demokratiska idealet ett innehåll genom olika former av direktdemokrati, folkomröstningar, medborgarinitiativ och folkligt deltagande; Schweiz är det främsta exemplet men det finns också inslag av populistisk demokrati i många författningar såsom ”We, the People” i den amerikanska konstitutionen
6. reaktionär populism (mobiliseringen av folklig konservatism, ignorans och fördom i opposition mot den utbildade och liberala elitens progressiva och upplysta åsikter, i synnerhet etniska fientligheter och krav på lag och ordning, t.ex. guvernör George Wallace i Alabama på 1960-, 1970- och 1980-talen och nypopulismen i Europa under de senaste decennnierna
7. politikernas populism (försök att bygga en så bred koalition som möjligt genom att vädja till folket och därmed undvika splittrande frågor om klass och ideologi, t.ex. enhetspartier i Afrika efter avkolonialiseringen eller Berlusconis Frihetens folk, PdL, i dagens Italien). (s. 25f.)
I kapitel tre redogör Christian Andersson för ett antal historiska populistiska rörelser: den nordamerikanska populismen – People’s Party, den ryska populismen – narodnikrörelsen (här står att läsa om Lenins polemik med narodnikerna i skriften Kapitalismens utveckling i Ryssland och Christian Andersson menar att ”maoismens syn på bönderna som revolutionär kraft innehåller element som påminner om narodnikrörelsens romantiska bild av bondesamhällets solidaritet och jämlikhet” (s. 41) och den latinamerikanska populismen – peronismen.
Efter denna historiska genomgång ägnar sedan Christian Andersson kapitel fem åt att redogöra för flera nypopulistiska rörelser. Dessa uppstod i Europa under början av 1970-talet och de har det gemensamt att de är högerpartier. ”De politiska frågor som det handlade om gällde oftast skattepolitik, invandring, regionala och etniska motsättningar och motstånd mot europeisk integration och EU.” (s. 48.)
Efter dessa konkreta exempel på populistiska partier försöker författaren ge en analys av nypopulismen och visar tre bärande element som återkommer i de flesta definitioner av populistiska rörelser (s 69f.):
1. De säger sig representera ett homogent folk som har gemensamma intressen oberoende av klass, kön eller ursprung.
2. De har ett antagonistiskt förhållande till eliten som beskrivs om mer eller mindre korrupta kotterier av självintressen medan folket är hederligt och okorrumperat.
3. De har en kritisk inställning till den konstitutionella representativa demokratin (ockuperad av eliten) och förordar olika typer av direktdemokrati (t.ex. folkomröstningar). Det innebär att den egna parti- och ombudsorganisationen i allmänhet är svagt utvecklad och att partiet i stället är beroende av en karismatisk ledare som talar direkt till folket eller till skattebetalarna, via medierna.
Är populismen ett hot mot demokratin? De belgiska forskarna Koen Abts och Stefan Rummens menar att populisterna ska ses som ”politiska fiender som måste isoleras från makt och och inflytande” eftersom synen på folket som något homogent och enhetligt kan leda till ett totalitärt samhälle (s. 71). Mot detta hävdar Christian Andersson att ”[o]m populismen är ett hot mot demokratin eller inte måste istället bedömas med utgångspunkt från hur den populistiska rörelsen förhåller sig till grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.” (s. 71.)
Författaren tar upp det paradoxala att vissa populistiska partier får stöd och röster från arbetarklassen trots att de driver en politik som inte ligger i arbetarklassens intresse. Exemplen är norska Fremskrittspartiet (där Christian Andersson använder sig av Magnus E. Marsdals bok Frp-koden, Hemmeligheten bak Fremskrittspartiets suksess) och franska Front National. Marsdal menar att norska Arbeiderpartiet blivit ett elitparti och att därför kan Fremskrittspartiet med sin elitkritik attrahera arbetarklassen. I Frankrike har socialistpartiet aldrig varit ett arbetarparti, det var kommunistpartiet som var det. Bim Clinell har skrivit om det franska exemplet i boken De hunsades revansch.
På sidan 76 i boken ges exempel på vänsterpopulism: grekiska PASOK, polska Samoobrona, nederländska Socialistische Partij, tyska Die Linke, tjeckiska KSCM, slovakiska Smer och Scottish Socialist Party.
Författaren menar att det är motsägelsefullt att tala om vänsterpopulism (socialpopulism är begreppet Cas Mudde använder) eftersom ”idén om det homogena folket är ett av de viktigaste elementen i populistisk ideologi, borde den rent logiskt vara oförenlig med med ideologier som bygger på klassmotsättningar och klassanalys.” (s. 76).
Avslutningsvis skriver Christian Andersson:
”Populism kan i första hand vara en politisk stil och en politisk strategi för rörelser över hela det politiska fältet. I andra hand kan populism vara en mentalitet, ett förhållningssätt till demokrati, som många forskare menar kan beskrivas som en politisk filosofi eller ideologi. Det är däremot svårt att klassa politiska frågor i sig själva som med eller mindre populistiska.” (s. 87.)
”Populism handlar inte i första hand om vad man säger utan hur man säger det, inte vilken fråga som man vill driva utan själva formen, förenklingen, generaliseringen, förytligandet som bottnar i en likaledes förenklad bild av hur samhället är strukturerat och av olika samhällsgruppers intressen och prioriteringar. Populism är en del av den mycket större frågan om demokratins innehåll och framtid. Det är det som gör problemet att försöka ringa populismen i verkligheten så besvärlig, men också så nödvändig.”
Lästips om vänsterpopulism:

Invigning på Ursand

Igår besökte jag återigen Ursand. Det var andra gången på kort tid. Denna gång i ett formidabelt ösregn, där Tor tycktes utkämpa sitt slutliga slag mot alla universums jättar och troll.

Det var invigning av Ursands alla nya investeringar sedan förra sommaren. Och de var många. (De beskrev jag i förra veckans blogg, ”Ursand!”.)

Bert Karlsson hade bjudit in folk från när och fjärran. Om man nu kan säga fjärran om folk från Skara, Mariestad och andra ställen i Skaraborg. Självklart var det också människor från Vänersborg. Alla kommunalråden var till exempel på plats, Marie Dahlin, Gunnar Lidell och Bo Carlsson, liksom lokala kändispolitiker som Marika Isetorp och Kurt Karlsson. Och visst deltog också andra än politiker, så var t ex Lars Salonen och Stefan Leijon där. Det tycktes för övrigt vara särdeles många moderater på Ursand denna kväll. Var det månne den kostnadsfria buffén med tillhörande dryck som lockade? (Vilken för övrigt var mycket god och njutbar och dessutom rikligt tilltagen!) Det saknades däremot kristdemokrater på Ursand, vilket var lite förvånande med tanke på partiets samarbete med Bert inför det stundande valet. Svenska Bandyförbundets ordförande och den för övrigt i Vänersborg inte helt obekante Stig Bertilsson hedrade också Bert och Ursand med sin närvaro. Jag var nog den ende vänsterpartisten i det stora sällskapet.

Kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) överlämnade en gåva till Bert Karlsson. Vad det var i paketet vet jag inte, och jag missade själva utdelningen. (Bilden är tagen från kommunens Facebook-sida.) Kommunens gåva har lett till en del diskussion. Med tanke på antal inlägg för och emot Bert Karlssons och Daniel Aronssons arbete och satsningar på Ursand så ”leder” Bert och Daniel skyhögt…

Det tycks som om vänersborgarna i gemen är mycket positiva till Bert och hans satsningar på Ursand. Och jag ser egentligen inte hur man inte kan vara det. Det går liksom inte att bara säga och tycka att det var ”bättre förr”. För det var det inte, i varje fall inte på Ursand. För 10 år sedan var det mesta slitet och nedgånget. Det gick knappt ens att besöka en toalett. Badplatsen och campingen missköttes. Och kommunen hade aldrig haft råd att renovera och rusta upp stället. Som Bert har gjort.

Har någon några tvivel så är det bara att ta en tur och se hur många som besöker Ursand nu för tiden… Det är många… Och det är väl där man hittar det riktiga betyget på vad folk anser. Jag tror att Berts och Daniels satsningar på Ursand betyder oerhört mycket för vänersborgarna och Vänersborgs kommun… Typ för arbetstillfällen, skatteinkomster, handeln, ”sätta Vänersborg på kartan”, fritidsaktiviteter osv.

Sen är det ju som det är. Bert Karlsson arrenderar Ursand av Vänersborgs kommun. Det är ju inte mycket att diskutera. Eller vara ”mot”…

Det återstår dock två frågor som jag ser det – två frågor som måste lösas inom en snar framtid:

  • bör inte kommunen sälja marken (campingen) till Bert Karlsson och Daniel Aronsson?
  • och ska Bert och Daniel få gå vidare med sina planer på att anlägga en marina (nere vid restaurangen)?

Personligen är jag beredd att svara ja på båda frågorna.

Återvinningsindustrin skyller ifrån sig

Miljöminister Karolina Skog har med rätta riktat skarp kritik mot ”återvinningsbranschen” som istället för att återvinna exporterar stora mängder plast till, bland annat Kina. Nu slår branschen genom sin VD Lina Bergström tillbaka på ett häpnadsväckande sätt. Det framgår av en artikel i DN. Bergström menar att miljöministern och regeringen bör göra mer på EU-nivå […]

En barnomsorg med hög kvalité

Debattartikel publicerad i Katrineholms Kuriren 7/7-2018
Vänsterpartiet i Katrineholm vill att alla barn ska ha rätt till en förskola där den pedagogiska verksamheten håller högsta kvalitet. Vi vill ge alla barn rätt till 30 timmars förskola per vecka så att alla ska ha lika goda möjligheter att ta del av förskolans pedagogik och utvecklingsmöjligheter.
Tillgången och rätten till en bra och flexibel barnomsorg är även en viktig feministisk fråga. När allt fler arbetar på obekväm arbetstid ökar behovet av barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Därför vill vi att kommunen ska erbjuda barnomsorg under obekväm arbetstid.
Vi för ofta diskussionen om för stora barngrupper i Katrineholm och alltför ofta har vi också för stora barngrupper. För att förskolan ska vara en trygg miljö där det bedrivs en bra pedagogisk verksamhet krävs att alla barn får synas. Det krävs också att vi har tillräckligt med personal och inte sliter ut våra anställda som idag gör ett fantastiskt jobb. Förskolan behöver också byggas ut med fler avdelningar. Därför har Vänsterpartiet och regeringen gjort satsningar såväl för att minska barngruppernas storlek genom riktade statsbidrag till kommunerna och genom generella statsbidrag för att förstärka välfärden. Men det räcker inte. Vi behöver även lokalt tillföra de resurser som behövs och arbeta långsiktigt för att säkra en barnomsorg med hög kvalité.
Tony Rosendahl
Gruppledare för Vänsterpartiet

Valet närmar sig i Vänersborg

Det har blivit några dagars ledighet från fotbolls-VM den här veckan. Några av dagarna var ju spelfria innan kvartsfinalerna kom igång igår. Ledigheten tillbringades som vanligt bland släktingar på Österlen i Skåne. Och ornitologiskt intresserad som jag är så ingick naturligtvis ett besök på Larus canus naturliga häckningsplats. Det betydde alltså ett besök vid havet. 

Tyvärr lyste dock den skånska varianten av fiskmås med sin frånvaro. Endast två förvirrade exemplar syntes långt borta i fjärran. Min slutsats kan bara bli att fiskmåsar tycks mena att taken på hyreshus vid insjöar är mer naturliga häckningsplatser än havsstränder… Det var en lärdom, och en besvikelse, men samtidigt en viktig erfarenhet. (Jag kan tillägga att den västgötska varianten höll ställningarna med ”den äran” i Nordstan under min frånvaro.)

Det har varit en del debattartiklar och insändare i TTELA om Vänersborg under den gångna veckan. (Förutom då artikeln om fiskmåsarna – se ”Fiskmåsproblemet”.) Det märks att valet närmar sig.

I måndagens TTELA hittade vi en debattartikel av Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C). (Se här: ”Integration: alla behövs”.) Den handlade om social inkludering. Och jag tyckte den var bra. Det tyckte också Lutz Rininsland (V). Han skrev en kommentar till artikeln som publicerades i torsdags (se ”Behövs mindre av illa planerade utspel”). Rininsland skrev:

”Väl formulerade tankar av Marie Dahlin och Bo Carlsson.”

Man kan dock undra något över Dahlins och Carlssons syfte med debattartikeln. Var det bara att lyfta frågan om inkludering så där lite allmänt? Det tror kanske många vänersborgare. Jag tror dock inte det. Min uppfattning är nog att Dahlin och Carlsson ville ”bana väg” för sitt budgetförslag om den sociala inkluderingspotten.

Det nuvarande styret, dvs socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister, har nämligen lagt ett förslag inför budgetbeslutet för 2019 att inrätta en sociala inkluderingspott. Pengarna till denna ”pott” ska tas från nämndernas verksamheter. Så ska enligt förslaget budgetramen för barn- och utbildningsnämnden minska nästa år med totalt 6,485 milj kr och för socialnämnden med 9,081 milj.

Vänsterpartiet säger: ”Social inkludering, ja. Social inkluderingspott, nej.” (Läs mer på Vänsterpartiets hemsida: ”Ja till tanken om att SOCIAL INKLUDERING är kommunens viktigaste uppgift…”.)

Samtliga oppositionspartier är mot inkluderingspotten. De vill inte barn och unga, gamla och sjuka ska bekosta denna inkluderingspott. Dessutom är många inom de styrande partiernas egna led motståndare till inkluderingspotten, t ex ordförandena i social- respektive barn- och utbildningsnämnden. Kanske var debattartikeln ämnad till de egna medlemmarna och sympatisörerna?

Marie Dahlin och Bo Carlsson nämnde inte förslaget om den sociala inkluderingspotten i sin debattartikel. Troligtvis kommer de tillbaka till den så småningom i ytterligare någon debattartikel. De håller nu på med, så att säga, att ”kratta manegen” för sitt kontroversiella förlag. Vilket Marie Dahlin (S) fick tillfälle att göra idag igen, när TTELA:s Max Eskilsson intervjuade Dahlin från Almedalen i Visby… Jag tror med andra ord att Dahlin och Carlsson tänker göra frågan om en inkluderingspott till en valfråga. (Du kan läsa mer om den sociala inkluderingspotten här: ”Förslaget från S+C+MP”.)

Lutz Rininsland (V) höll, tycker jag, en god ton gentemot Dahlin och Carlsson i sin insändare. Det kan man väl knappast säga om debatten mellan Marie Dahlin (S) och några moderater.

Den 29 juni hade moderaterna Gunnar Lidell, Jonathan Axelsson och Tor Wendel en debattartikel i TTELA om sin motion angående ”framtagande av en långsiktig strategi för kommunens simhallar”. (Se ”

”Kommunfullmäktige beslutar bifalla motionen och uppdrar åt Kommunstyrelsen, i samverkan med berörda nämnder, att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar i enlighet med motionens intentioner. Strategin ska fastställas av Kommunfullmäktige under innevarande mandatperiod.”

Inget har hänt och moderaterna skrev i sin debattartikel:

”Marie Dahlin är ordförande i Kommunstyrelsen under innevarande mandatperiod och således den person som äger ärendet.”

I torsdags svarade Marie Dahlin (S). (Se ”Vänersborgs kommun har lika stort ansvar”.) Hon menade att alla:

”politiskt förtroendevalda i Vänersborgs kommun har lika stort ansvar”

Och så är det naturligtvis inte. Det är klart att kommunstyrelsens ordförande har ett större ansvar när det gäller att verkställa beslut. Det är faktiskt Marie Dahlin som ”äger ärendet”, oavsett hur kraftiga invektiv hon tar till i sitt försvar för att inget har hänt med motionen:

”Men att smutskasta mig inför valet är ok.”

Idag visade liberalerna att de fortfarande finns kvar i Vänersborg. I en insändare (se här) skriver de:

”Vi vill öka äldres självständighet och egenmakt. Frihet att välja boendeform är en sådan central del av en människas självbestämmande.”

Liberalerna var med om att besluta att lägga ner servicebostäderna i Vänersborg. Efter beslutet, den 31 januari, sa liberalen Tove af Geijerstam i TTELA (se här):

”Serviceboenden är en vårdform som få efterfrågar, även om de som bor där i dag vill vara kvar”

Liberalerna menar kanske att de äldre har frihet att välja boendeform så länge de väljer det som kommunen vill att de ska välja…

Annars tar väl liberalerna priset när de skriver i insändaren:

”Vi stöder förslaget om en äldreombudsman.”

Det är precis samma krav som liberalerna (då folkpartiet) förde fram inför förra valet 2014. När Vänersborgs fullmäktige några månader senare (på våren 2015) behandlade en motion från Morgan Larsson och välfärdspartiet (nu medborgarpartiet) om att inrätta en äldreombudsman så röstade liberalerna nej till detta krav…

Det märks i TTELA att valet närmar sig…

Almedalen -18

när jag saknar rätta orden

mål i munnen

när jag saknar rätten

att avfyra orden mot rätt mål

när förkrigsminnena blev verkliga

då en orubbligt rå enfald

satte rätten ur spel

förbrukades de ord vi brukade ta till

men det värsta är

att de som hade rätten

var mållösa

att de spelade ovetande

lekte –

Vad heter den leken?

Land och Rike? Katt och Råtta?

Leken där man lovar

skydd och försvar

åtal och förvar

men lämnar öppet mål

Leken där man håller för ögonen,

räknar till sex miljoner och tror att

en orubbligt rå enfald

ska gå över.

det går aldrig över

det går alldeles för långt

och här står vi

erbarmligt utlämnade

Ny bostadspolitik

Jag har under några dar i Almedalen deltagit i ett antal seminarier om bostads- och fastighetsfrågor och det är ganska uppenbart att det finns många att välja på men den är en väldig dominans av ägarnas och branschens perspektiv. Höga vinster och marknadsmekanismer verkar vara den patentmedicin som ska fortsätta att skrivas ut. Nytt är […]

Fiskmåsproblemet

I dagens TTELA uppmärksammas äntligen det kanske största problemet vi har i Vänersborg just nu – fiskmåsproblemet. TTELA vill dock inte sprida panik bland befolkningen utan skriver behärskat och avmätt:

”Många störs av måsar på stan.”

Vi som bor i Nordstan vet att detta är ett understatement. Det är inte många som störs, det är alla – boende som besökare. Och de lider enorma kval av fiskmåsarnas väsen under dygnets alla 24 timmar. Skriken hindrar människorna från att sova och folk får inte rätt till sin välbehövliga och välförtjänta vila. För att inte tala om hur fiskmåsarna skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, trottoarer osv.

”Många störs…” TTELA kanske är makabert ironiska…?

Fiskmåsar tillhör, som trogna läsare av denna blogg vet, inte mina favoriter i den svenska faunan. Jag har under årens lopp varit i kontakt med fastighetsägare, liksom miljö- och hälsoskyddsnämnden. På kommunen hänvisar man till fastighetsägarna och vad jag förstår så är det också deras ansvar. Och fastighetsägarna brukar ”hålla med” och säga att de ska göra något. Typ ”imorgon”… Nästa år… Men sedan händer det inget…

Det finns tydligen inga sanktionsmöjligheter mot de fastighetsägare som struntar i problemet. Vilket de allra flesta gör. Och det beror tror jag på att de flesta fastighetsägare inte bor i sina fastigheter i Nordstan. Så det är likadant varje år, fiskmåsarna tillåts ockupera hela norra och centrala Vänersborg.

För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, det finns ju faktiskt stora delar av Sverige som är förskonade från dessa flygande odjur, – här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Filmen är faktiskt tagen vid 23-tiden. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlat om mobbing. Eller om det handlar om kärlek – avgör själva: se här.

Kanske blir fiskmåsproblemet en viktig valfråga. Med tanke på att miljö- och hälsoskyddsförvaltningen bara under gårdagen, enligt TTELA, fick fyra till fem samtal om måsar så finns det anledning att tro det.

Det kanske är anledning att avge några vallöften i frågan… Om nu inte vänersborgarna själva tar hand om problemet…

TTELA uppmanar väl till det…

”Allmänheten kan också bidra till att antalet fåglar minskar i centrum.”

För det har jag också tänkt på många gånger… Det finns många bra metoder. Men jag trodde inte riktigt att det var lagligt…

Om seminarier och demokrati på Almedalsveckan

Jag har hamnat på korta och ganska styrda seminarier och jag tycker det stämmer dåligt med tanken(?) att Almedalsveckan är en viktig demokratisk arena. Jag vet ju förstås inte hur alla andra seminarier har varit, förutom att de allra flesta är korta. När jag skriver att det är styrda seminarier så är det två saker […]