Alla inlägg av andfal

Datastrul

Är det något som verkligen kan driva mig till vansinne så är det krånglande datorer. Det är en av få saker som verkligen plockar fram mina dåliga sidor och kan orsaka enorma raseriutbrott. En krånglande dator kan verkligen förstöra hela min dag.
Min nuvarande dator är ganska exakt två år gammal. Men sista veckorna ha den börjat krångla allt mer. Den låser sig, dokument försvinner eller går inte att spara. Det går oftast inte ens att starta om datorn när den väl bestämt sig för att låsa sig. Enda lösningen brukar vara att rycka ut sladden.
Nu är min dator visserligen välanvänd och jag brukar släpa med den på en hel del resor. Så klart den slits, det är inte så konstigt. Men jag brukar alltid avstå att köpa de allra billigaste datorerna, utan lägger mig ofta i prisklassen 6000-7000 kronor. Så var det även med denna dator. Och då känns det som att två års hållbarhet är i minsta laget, även för en välanvänd dator.
När jag kommer hem från semestern ska jag försöka mig på att göra en fabriksåterställning och se om det kan hjälpa, annars vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det är ganska olägligt att datorn går sönder just nu när jag har en massa andra utgifter samtidigt. I värsta fall får jag köra enbart med surfplattan ett tag, men den är så liten att jag inte har lust att sitta några längre stunder med den. Jag blir ganska snabbt trött i ögonen med den lilla skärmen…
Jag ska dock inte låta en strulande dator förstöra semestern. Jag har inget viktigt jag måste ha datorn till dessa veckor, så jag får helt enkelt klara mig utan i värsta fall.
 

 
Bilden lånad från Grognews
 

Vänsterpartiet kräver Jämlikhetsinstitut

Vänsterpartiet kräver i budgetförhandlingarna med regeringen att det inrättas en jämlikhetsmyndighet. Myndigheten bör ha 20-30 anställda och en budget på omkring 25-35 miljoner kronor. Jämlikhetsmyndigheten bör förläggas utanför Stockholm.

– Ekonomisk jämlikhet är avgörande i den svenska modellen, för med jämlikhet får vi en bättre samhällsutveckling och den ekonomiska utvecklingen stärks. Då måste ekonomisk jämlikhet kontinuerligt vara prioriterat och ett jämlikhetsinstitut kan ge oss bättre underlag för ekonomiska beslut som gynnar hela samhället, säger Ulla Andersson.

De senaste 30 åren har den ekonomiska ojämlikheten ökat i de flesta västländer. Sverige är det land inom OECD där ojämlikheten ökat mest under de senaste 20 åren som OECD mätt. Detta trots att ekonomisk jämlikhet är en bärande grund i den svenska modellen. Stora inkomstskillnader får negativa följder på hälsa och skolresultat men även på valdeltagande, demokrati och kriminalitet.

– Med den ekonomiska politik som förts har inkomstskillnaderna vuxit kontinuerligt under lång tid.  Framförallt har de som haft tillgång till kapital gynnats, medan den gemensamma välfärdens resurser inte alls varit tillräckliga och många barnfamiljer och pensionärer får leva med mycket små marginaler, säger Ulla Andersson.

-Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera ojämlikheten. Den är inte bara skadlig för dem det direkt berör, utan för hela samhället. För att få bukt med klyftorna är det inte tillräckligt att enbart komma med reformer som mildrar effekterna för dem som missgynnats, utan vi måste också driva politik som verkligen omfördelar, säger Ulla Andersson.

 

Jämlikhetsinstitutet blir också opinionsbildande och ska – 

  • Bidra till en strategisk och sammanhållen styrning av jämlikhetspolitiken.
  • Ta fram, sammanställa och sprida forskning på området
  • Granska regeringens politik
  • Fördela bidrag till jämlikhetsprojekt och forskning.

 

 

För mer information: + Lägg till ny kategori

Åsa Mattsson, pressansvarig(V)

070-338 25 39

Vänsterpartiets presstjänst

070-620 00 64

 

 

 

 

 

 

 

 

Solsting

Som svensk är man nog aldrig riktigt nöjd. Vi hittar alltid något att klaga på. Jämt. Är inte vården för dyr, så har vi för vårdplatser. Är det inte för få lärare i skolan, så lär sig ungjävlarna inte veta hut. Om det inte för lite snö så fungerar inte snöröjning. Bilen är visserligen trasig, men bensin är ju i vilket fall för dyrt, så vad spelar det för roll liksom? Och sommaren är för kort och regnig, medan vintern, kylan och mörkret är alldeles för lång.
Vi har det helt enkelt så bra här i Sverige att vi faktiskt bara måste hitta saker att klaga på. Och jag själv är inte ett dugg bättre. Större delen av den gångna sommaren har jag klagat på det dåliga vädret. Det har regnat, varit svalt och nästan tropisk luftfuktighet.
Men sista dagarna har det istället varit riktigt, riktigt hett ute. Nästan för  hett. Och då klagar man på det istället. Visserligen har jag med åren börjat känna att jag blivit alltmer känslig för värme. Jag blir snabbt svettig, klibbig, trött och på dåligt humör. Jag orkar oftast inte göra särskilt mycket i värmen, utan håller mig helst i skuggan.
Men sett från den ljusa sidan, har man förstås dragit vinstlotten när det kommer till val av semesterperiod. De flesta som redan haft sin semester har nog inte haft en enda dag som varit så varm som det varit igår och idag. Och jag befinner mig på helt rätt ställe, nämligen ute i Söderhamns skärgård. Det har blivit några turer på sjön och i övrigt lata timmar i solen, precis som det ska vara på semestern.
Jag får nästan lite dåligt samvete när jag som nu går in och sätter mig vid datorn en stund, men de allra hetaste timmarna på eftermiddagen blir rätt jobbiga och där det faktiskt lite skönare inomhus.
 
Båttur under en av be soligaste dagarna.
 
Två av de tre öarna som fåglar tagit död på…
 
Mys med systersonen när han blev trött…
 

 
Bilden lånad från RK Homeopathic clinic
 

Turkiets begäran av utlämning av Hamza Yalcin måste avslås

Den svensk-turkiske journalisten Hamza Yalcin greps i förra veckan i Spanien efter att Turkiet fått till stånd en internationell efterlysning mot honom för organisering av terrorism. Hamza Yalcin har länge varit en röst mot det repressiva Turkiet under Erdogan, bland annat som chefredaktör för den socialistiska tidningen Odak Dergisi.

Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Yasmine Posio Nilsson uttrycker skarp kritik mot behandlingen av Hamza Yalcin:

”Gripandet av Hamza Yalcin i Barcelona visar hur Erdoğans attacker mot pressfriheten och försök att tysta all opposition sträcker sig långt utanför landets gränser. Vänsterpartiet förutsätter att spanska och svenska myndigheter agerar för att säkerställa att Hamza Yalcins rättigheter respekteras och att Turkiets begäran om utlämning avslås. Uppgifterna om att Hamza Yalcin misshandlats i samband med gripandet måste också utredas.

Sedan det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016 har inskränkningarna av demokratiska fri- och rättigheter ökat i Erdoğans Turkiet. Gripanden av människorättsförsvarare, oppositionella och journalister är en av anledningarna till att Turkiet finns på plats 155 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.”

Inte bakåtsträvande, bara undrande

Det kom en del kommentarer i anslutning till ett tidigare inlägg ”Är det så klokt att skynda på?” Nej, vi är inte bakåtsträvande! Men det finns nog med tankar och frågetecken för att vi inte hänger på när alla ropar: Se möjligheterna, glöm hindren.

Finns det en bostadsbrist i Vänersborg, i vår region? Utan tvekan är svaret ja. Vilken typ av bostäder behövs? I grunden, alla sorter: hyresrätter, bostadsrätter, villor – parhus, grupphus, punkthus, fristående – för ensamstående, för par med och utan barn – för äldre och för yngre. För många spelar dessutom priset på bostaden en stor roll: villapriserna har stigit, att köpa en bostadsrätt och betala en dyr månadsavgift, att se nästan halva månadslönen går åt för hyran i nyproducerade lägenheter.

Byggs det inte i Vänersborg? Görs det inget? Händer inget? Jo, det sker mycket på en gång, det har lossnat ordentligt. Det mesta sker här i centralorten, kommunens andra tätorter såsom Brålanda, Frändefors, Vargön, Väne-Ryr blir knappast delaktiga.

Det byggs, det kan man se på Holmängen, på Korseberg, på Nabbensberg, man har nyss haft inflyttning på Vallgatan/Drottninggatan. Det finns färdiga detaljplaner som nu har vunnit laga kraft efter avslag av alla inkomna överklaganden, för kv Misteln,och för kv Haren. Andra projekt har man kunnat läsa om i lokalpressen.

Kommunfullmäktige ställde sig i juni bakom förslaget till Riktlinjer för bostadsförsörjning. Där finns detaljerade uppgifter om vad som är på gång, vad som kommer därefter och vad som kan bli aktuellt längre fram.

När riktlinjerna klubbades, fanns det med en brasklapp från länsstyrelsen: ”I analysen redovisas ett antal konsekvenser av inte tillgodose bostadsbehovet av bostäder för vissa särskilda grupper. Även om dessa grupper nämns i planen så saknas konkreta förslag på hur Vänersborg ska komma tillrätta med dessa särskilda gruppers behov. Det står att resurser bör avsättas, men inte om det verkligen kommer att ske.” Och länsstyrelsen betonade: ”Flera av målen och riktlinjerna behöver förankras i kommunens kommande översiktsplan.”

Översiktsplanen är på gång, så här står det på kommunbens hemsida”En ny översiktsplan håller på att tas fram i Vänersborgs kommun som kommer att ersätta den tidigare översiktsplanen från 2006. Samråd om översiktsplanen genomfördes i början av 2016. Nu är förslaget omarbetat och just nu pågår en utställning av planförslaget mellan 19 juni och 18 september 2017.  En fördjupad översiktsplan för Vänersborg och Vargöns tätorter är också under framtagande.” 

Vi får väl se i vilken utsträckning ovannämnd uppmaning från länsstyrelsen är vägledande när processen med översiktsplanen avslutas.

Sedan är det bara att konstatera att ”hela havet stormar” när det gäller frågor om relationen meden översiktsplanen och detaljplanen. Det finns ett pågående arbete som avrapporteras steg för steg. Det finns väl ingen som vågar vara säker på vad som gäller om något år, Plan- och bygglagen (PBL) ändras titt som tätt. Några önskar en ny PBL i grund och botten, andra välkomnar alla dessa mindre ändringar som görs.

För vårt ställningstagande kring projektet Sanden gäller dock att allt pågående planarbete och all tidskrävande hantering av bygglovsfrågor i Vänersborg inte ska behöva skjutas åt sidan. Invändningen från länsstyrelsen, som vi redovisade i vårt tidigare inlägg ”Är det så klokt att skynda på?”, väger tung.

Stöd de strejkande – stoppa utvisningarna till Afghanistan

Ett 60-tal ensamkommande unga flyktingar sittstrejkar på Mynttorget utanför Riksdagen i Stockholm. Deras mål med strejken är att stoppa utvisningarna till Afghanistan, ett land som svenska UD anser är så pass farligt att svenskar avråds från att överhuvudtaget åka dit.
– De kräver att bli lyssnade på – att vuxenvärlden ska erkänna deras situation och använda sin makt för att göra något för att stoppa utvisningarna till Afghanistan, ett krav som Vänsterpartiet självklart stödjer, säger Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson, som besökte ungdomarna redan i söndags när strejken inleddes.

Ungdomarna har tillsammans skrivit ett öppet brev till Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik där de kräver att han stoppar myndighetens utvisningar till Afghanistan. De kämpar för en förändring i det Sverige som är deras nya hemland.  Sittstrejken har också angripits av nazister

– Efter attacken är det ännu viktigare att alla som kan åker till Mynttorget och visar solidaritet med ungdomarna genom att sitta med dem en stund och prata med dem. Vi måste tillsammans stoppa utvisningarna till Afghanistan, ett land som inte erbjuder annat än extrem otrygghet och dödlig fara. Vi måste låta dem leva sina liv i trygghet. Du som har möjlighet: gå dit och sitt en stund, lyssna och prata med dem, säger Christina Höj Larsen.
– De här barnen visar med sitt exempel hur kampen mot regeringens inhumana flyktingpolitik måste fortsätta med förnyad energi. Vi måste tillsammans få regeringen att riva upp de omänskliga lagar som drevs igenom förra sommaren, av hänsyn till att Sverige behöver ”andrum”.
– Är det några som behöver andrum är det dessa barn.

Reklam

Vissa gånger får man faktiskt anstränga sig för att inte dra lite på munnen när vissa reklambanners ploppar upp på olika internetsidor. Inte minst när det är Googles annonser som svischar förbi.
Grejen med dessa annonser är ju att det går efter ens egen sökhistorik på internet. Det vill säga att om jag från min dator jag sökningar på till exmpel resor, kommer ofta reklamannonser för olika resebolag eller söktjänster för resor upp.
Men ibland undrar man ju faktiskt hur man programmerat det hela. För det är väldigt ofta det kommer upp annonser som har med helt annat att göra – ämnen som jag aldrig ens sökt på någon gång. Till exempel sexsajter och dejtingsajter.
Sex- eller porrsajter besöker jag aldrig och det är åratal sedan jag var med på en dejtingsajt. Men ändå ploppar det ofta upp reklam för sådana sajter.
Nu vet jag visserligen inte exakt hur dessa reklamannonser fungerar, det kan ju finnas andra aspekter än min sökhistorik som spelar in. Samtidigt kan det ju se lite komiskt ut om man som jag ofta har datorn med mig på bussar och tåg – och helt plötsligt poppar reklam för sexsajter upp.
Sen matas man ju överlag med otroligt mycket reklam på internet hela tiden. Jag avskyr verkligen fenomenet reklam värre än pesten och blir rätt trött på all köp- och konsumtionshysteri man ständigt matas med. Numera räcker det ju att man kollar mobilen så kommer reklamen. Det räcker inte längre med en lapp på dörren för att slippa pappersreklam eller att byta TV-kanal när reklamavbrotten kommer för att skydda sig. Men vore jag annonsör skulle jag nbog bli rätt besviken om jag trodde att jag betalade för riktag reklam och inte fick det…
 

 
Bilden lånad från Adweek
 

Är det så klokt att skynda på?

I maj gick flera omröstningar i kommunstyrelsen emot kommunledningen, en av dessa gällde Sanden.

”Ärende 13 gällde ”Sanden, söder om Dalbobron”. Kommunledningen ville se ett beslut i kommunstyrelsen som skulle gå vidare till kommunfullmäktige, där tanken var att godkänna ”Program för detaljplaner för Sanden söder om Dalbobron”. Vänsterpartiet hade lagt fram ett annat yrkande, kommunstyrelsen skulle besluta om samråd enligt PBL 5 kap 11 §. Eftersom den borgerliga gruppen M, L,KD men även SD biföll Vänsterpartiets yrkande, blev resultatet 7:8 och åter förlorade kommunledningspartierna S, C och MP en viktig omröstning.”

Därefter gick det i ilfart. ”Samråd med standard planförfarande enligt 5 kap 11 § plan- och bygglagen har skett från och med den 24 maj till och med den 30 juni 2017.

Därmed borde frågan sannolikt återkomma till kommunstyrelsen nästa vecka, vid kommunstyrelsens första sammanträde efter sommarpausen. Om ärendet denna gång ”går på räls” är det kommunfullmäktige i mitten av september som måste besluta om ett eventuellt uppdrag till byggnadsnämnden att gå vidare med fortsatt planarbete och att upprätta detaljplaner för området.

I maj månad ställdes ett antal frågor som inte besvarades varpå beslutet satte tillfällig stopp för kommunledningens ambition att driva på raskare. En av frågorna gällde motstridiga uppgifter om markägarnas vilja att medverka vid omvandlingen av områdets nuvarande användning med industri och handel till ett område planlagt för bostäder. Visst låter det som en vettig tanke. Och visst skulle man kunna förvänta sig bifall från alla sidor. Om det nu vore så att Vänersborg har brist på mark som kan planläggas för bostäder. Men det finns ett flertal färdiga detaljplaner, flera är under färdigställande och ännu fler stora områden ligger i pipeline.  Byggnadsförvaltningens planavdelning och bygglovsenheten arbetar på högtryck, bostäder behövs i vår kommun lika mycket som i de flesta andra större kommuner i Västra Götaland, mest där det är rimligt pendelavstånd till och från Göteborg.

Vad handlar tveksamheten om? Vi har inte fått underlaget inför kommunstyrelsen än, men flera yttranden som inkommit under den korta samrådstiden diariefördes. Här den inledande texten i ”länsstyrelsens samlade bedömning”:

”Länsstyrelsen delar fortfarande kommunens bedömning att en centrumnära utveckling av Sanden skulle sammantaget vara positivt och innebära en god hushållning med mark och vatten. Svårigheterna att lokalisera bostäder i nära anslutning till så många källor med omgivningspåverkan är dock fortfarande påtaglig. Kommunen har kommit en bit på väg med strategin för översvämningsskydd. En stor fråga är när och om olika industrier och hamnen kommer att flytta från området och vilken möjlighet kommunen har att synkronisera dessa processer så att alla etapper enligt förslaget kan genomföras. Det finns ett fortsatt behov av detaljerade underlagsmaterial som visar att det går att skapa godtagbara boendemiljöer i området. ”

Det finns fler yttranden som också tar upp frågor som man anser behöver utredas först i ett sammanhang innan processen öppnas för markägarnas ansökningar om detaljplaner. Än har vi inte sett hur beslutsförslaget lyder, inte heller vet vi om byggnadsförvaltningen avser att stå kvar vid sin tidigare syn ”… frågan skjuts till kommande detaljplaner” eller ”… behöver utvecklas ytterligare i samband med de mer konkreta detaljplanerna som följer av programmet.”

Man kan också göra det enkelt för sig. Ett yttrande från en ”fastighetsägare på det gällande området” är kort och koncist: ”Förslaget som gått ut på samråd tycker jag är väl genomtänkt och innebär ett enormt lyft för Vänersborg. Antagligen har inge stad i Sverige en lika attraktiv yta för att utveckla en ny stadsdel.” Som tagen från kommunledningens vallöften från 2010 och 2014.

Vi får återkomma när vi vet vilket beslutsförslag som läggs på kommunstyrelsens bord, vad som förväntas av kommunfullmäktige. Sedan får vi lyssna om andra partier också vidhåller sin tveksamhet till projektet Sanden här och nu, om andra partier också tycker att andra, mindre komplexa detaljplanefrågor ska prioriteras. Vårt huvudintresse är fortfarande att råda bot på den stora bristen av hyresrätter till överkomliga priser. Som aldrig kommer att finnas på Sanden.

Nostalgi

För lite drygt 12 år sedan flyttade jag från området Hagängen i Upplands Väsby till Bagarmossen, där jag fortfarande bor kvar. De sista åren jag bodde kvar i den lägenheten mådde jag oerhört dåligt över min livssituation, inte minst med tanke mitt boende. Jag bodde minst 50 minuter från stan (beroende på när på dygnet jag åkte) och hyrde av en hyresvärd som överhuvudtaget inte brydde sig om sina hyresgäster. Det komiska i kråksången var att jag hyrde av det kommunala bostadsbolaget Väsbyhem, som inte alls tyckte det var några problem med mögel i lägenheten, skriande grannar, rostiga spisar, att termperaturen i lägenheten låg runt 16 grader vintertid – och så vidare. Hyresgästföreningen blev för övrigt eld och lågor när jag kontaktade dem och berättade hur vi hyresgäster blev behandlade – de hade nämligen redan tappat räkningen på hur många anmälningar de fått in mot detta företag och skulle ”med glädje krossa dem om de fick möjlighet” som handläggaren i telefon uttryckte det.
Men trots att jag regelrätt vantrivdes i både området och med hyresvärden, går det inte att komma ifrån att det är mycket nostalgi förknippat med åren i Upplands Väsby. Trots allt bodde jag ändå där i nästan sex år. När det väl var dags att flytta kändes det lite vemodigt att flytta från lägenhetenn där jag bott nästan sex år. Och fortfarande har jag någon konstig, nostalgisk koppling till Upplands Väsby utan riktigt förstå varför.
I år har vi bokat en hyrbil under semestern och det bästa priset fick vi av en hyrbilsfirma i just Upplands Väsby. Och det var inte några hundralappar, utan flera tusen det skilde i pris för tre veckors bilhyra.Och det fick faktiskt inte att stå emot att åka en vecka runt i Väsby bara för att se hur det ser ut just nu. Mycket har förändratas under de 12 år som gått sedan jag flyttade därifrån, det går inte att neka till. Det har tillkommit massor med flerfamiljershus om inte fanns när jag bodde där. Samtidigt kunde jag konstatera att det fanns industritomter och andra fastigheter som var förfallna redan 2005, men som förfallit ännu mer idag.
Jag skulle aldrig flytta tillbaka till Väsby igen, inte ens under pistolhot. Men det kan vara lite nostalgiskt att åka tillbaka dit emellanåt. Årets semesterpris fick vi till det absolut bästa priset på en hyrbilsfirma i just Väsby, så i fredags var jag där för första gången på flera år. Och jag kunde inte låta bli att göra en lite nostalgitripp och åka till områder där jag bodde och ta en vända i Väsby centrum. Mycket har ändrats under det 12 år som gått sedan jag flyttade därifrån och konstigt vore väl annars. På vissa ställen kände jag knappat igen mig när jag passerade.
Men hur mycket jag vantrivdes i Väsby, så har jag ändå bott där i flera år och har förstås en hel del minnen förknippade med den platsen. Så klart det blir lite nostalgiskt att åka dit… 
 

 
Bilden lånad från Jollyroom