Alla inlägg av abe bergegardh

Bandy-VM

Gårdagens blogg (”Arenans kostnader 2018”) gav upphov till en stor debatt på Facebook. (Den håller på fortfarande.) Det tycks som om det är tabu att överhuvudtaget ta upp arenan i vissa kretsar. Särskilt att nämna att den kostar pengar… Då hatar man bandy eller också så är man ”kommunist”. Vilket även tjänstemännen på kultur- och fritidsförvaltningen torde vara, eftersom uppgifterna om arenans intäkter och kostnader kommer därifrån…

Dessutom lär arenan kunna kosta kommunen ytterligare en miljon i år. Enligt P4 Väst (se här) tycks Länsförsäkringar som sponsrar arenan med 792.913 kr (år 2018) vilja sluta med det. ”Sponsra” är väl förresten inte en helt riktig beskrivning – Länsförsäkringar betalar för att ha sin logga utanpå Arena Vänersborg. För Länsförsäkringar är detta marknadsföring och inte sponsring. Enligt P4 Väst upphör avtalet att gälla vid halvårsskiftet, men kultur- och fritidsförvaltningen skriver:

”Från och med 2019 finns inget avtal om medfinansiering från Länsförsäkringar.”

Vilket naturligtvis bara kan tydas att avtalet gick ut vid årsskiftet. Det torde dock inte vara någon större fråga och förhandlingar har redan, enligt uppgift, startat. Det skulle förvåna mig om inte Länsförsäkringar fortsätter att betala för reklamen på arenan.

Snart börjar bandy-VM i Arena Vänersborg. Den 21 januari kl 08.30 spelas premiärmatchen. Då är det B-gruppen som drar igång. Det ”riktiga” VM börjar dock inte förrän den 26 januari. Kl 16.15 är det nämligen avslag i matchen mellan Sverige och Ryssland. Det är den första matchen i A-gruppen. (Spelscheman kan du hitta här.)

Bandy-VM kostar kommunen pengar. Och att säga det handlar inte på något sätt om att förringa VM:s betydelse för varken bandyn eller näringslivet i Vänersborg. Eller det enorma arbete som ideella krafter gör i IFK. Eller betydelsen av TV-utsändningarna från matcherna. (Det sistnämnda lovade jag en av mina belackare på FB att nämna i dagens blogg.) Men kommunen handhar skattebetalarnas pengar och därför är det självklart viktigt att man diskuterar hur dessa pengar bäst ska användas. Vi kan ju i dagens TTELA läsa om hur skola och förskola i Vänersborg ska spara 10 miljoner kronor i år. (Se TTELA: ”

Nu handlar det ur kommunens synpunkt inte om så där jättemycket pengar, sammanlagt 630.000 kr.

Så här är det.

Kommunstyrelsen beslutade den 20 december 2017 att avsätta 400.000 kronor till IFK Vänersborg för bandy-VM 2019. Pengarna var (och är) avsedda för marknadsföring och genomförande. Utöver dessa pengar beslöt kommunstyrelsen också, på samma sammanträde och efter önskemål från IFK, att tillskjuta:

”230.000 kronor till Kultur- och fritidsnämnden för ökande kostnader i samband med genomförande av bandy-VM 2019 enligt föreslaget samarbetsavtal.”

De här 230.000 kr skulle (ska), vad jag förstår, gå till hyra av arenan och till kontor och mötesrum. I praktiken innebär det att dessa pengar inte betalas ut till IFK, utan att IFK inte behöver betala kommunen hyra för arenan under bandy-VM.

IFK:s ordförande Jan Olof Olsson var för övrigt mycket nöjd med beslutet (se TTELA här):

”Det är jättepositivt. Det motsvarar de förväntningar vi hade”

Det betyder alltså att kommunen ”sponsrar” bandy-VM med sammanlagt 630.000 kr. Det kan också tilläggas att beslutet i kommunstyrelsen fattades i full enighet, inget parti reserverade sig mot beslutet.

Men det ser ut att ha blivit en ”fnurra på tråden”, kommunens kostnader kommer att öka…

I protokollet från kultur- och fritidsnämndens sammanträde den 17 december 2018 står det att förvaltningschef Håkan Alfredsson informerar nämnden om följande:

”Förvaltningens (=kultur- och fritidsförvaltningens; min anm) kostnader för Bandy VM har budgeterats till 230 tkr. Flera faktorer bidrar till att förvaltningen kommer att få högre kostnader än beräknat:

 -VM blir två till fyra dagar längre än det som planerats.
– Bandyförbundet har utsett fler lag att delta i VM än det som planerats.
– TV- produktionen har ökade krav på el, ljus och placering av kameror. (För nya kameravinklar måste det byggas nya och säkra miljöer.)
– Vidare krävs utredning kring hållfasthet och ny lösning för montage av bland annat digital skärm.
– Utökad etablering i Idrottshuset kräver större insats av bland annat vaktmästeri och städ samtidigt som fler tränings- och matchtider måste flyttas.”

Det nämns inga siffror i protokollet på hur mycket större kommunens kostnader för bandy-VM beräknas bli. På en fråga från mig svarar förvaltningschefen:

”beroende på vilka insatser som slutligen behöver göras skulle kunna uppgå till mellan 100.000-150.000 kr eller strax därutöver.”

För mig låter det i minsta laget. (Bara hyreskostnaden för 3 extra matchdagar motsvarar, beräknat utifrån de tidigare förutsättningarna, och beloppet, upp mot 75.000 kr.) Hur som helst, jag vet inte hur kommunen kommer att hantera dessa ökade kostnader. Förmodligen måste ett nytt beslut fattas. Men vem eller vilka som ska fatta detta vet jag inte – kultur- och fritidsnämnden sammanträder den 25 januari och kommunstyrelsen först den 30 januari. Och VM börjar den 21 januari…

Det är också svårt att gissa hur de olika partierna ställer sig. Gunnar Lidell (M) t ex var tämligen tydlig i en intervju i P4 Väst i december 2017 att IFK Vänersborg inte ska få något mer ekonomiskt stöd. Lidell sa att IFK Vänersborg (hör intervjun här ”IFK Vänersborg får pengar – nu kan bandy-VM 2019 bli av”):

”ska stå för allt utöver detta.”

Det vill säga, IFK ska inte få mer ekonomiskt stöd än det som kommunstyrelsen beslutade 2017.

Det är nog svårt att tro att inte kommunen skjuter till de ekonomiska medel som behövs. Men då uppstår ju naturligtvis frågan, för alla utom de mest entusiastiska bandyförespråkarna – ska kommunen verkligen prioritera pengar till bandy-VM när kommunen samtidigt drar ner på skola, vård och omsorg?

Läste Marie Dahlins debattartikel

Marie Dahlin valde att skriva en helsides debattartikel i Melleruds Nyheter.

Jag läste och tänkte: Jag förstår att Marie Dahlin vill förklara sig med egna ord. Det är mycket mera rättvist än att behöva läsa hur en journalist tolkar och återger ett samtal.

Men har Marie Dahlin rätt i det hon säger?

Jag vågar påstå att ingen som har haft en kritisk och seriös hållning mot politikern Marie Dahlin någonsin har kommit på tanken att anklaga henne för rasism. Det som hände var att några eller många utan större inblick passade på att genast tolka någon enstaka tidningsrad som ”men då är hon ju rasist”.

Samma sak gäller nog den andra anklagelsen hon försvarar sig mot – sexism.

Min upplevelse är att Marie Dahlin också är på helt fel spår när hon säger ”jag som kvinna, jag som tjej”.

Var det fel att hon avsade sig sina politiska uppdrag, att hon drog sig tillbaka från allt?

Jag kan yttra mig om det tunga uppdraget, kommunstyrelsens ordförande.

Det har varit olämpligt från början till slut på en lång politisk bana att låta bli att arbeta med sitt språk, sitt sätt att uttrycka sig, även att återfalla i vulgärt språkbruk. Det har varit ännu mer påfrestande att gång efter annan se att först vid eftertanken blev det bättre resultat än det som först yttrades spontant och utan reflektion.

I kommunfullmäktige har ett antal av mina interpellationer och frågor behandlats på sätt som jag upplevde ovärdigt. Jag lämnade inga skriftliga frågor utan att ha dubbelkollat med andra om innehåll och formulering. Svaren jag fick, dels skriftligt och sedan även från talarstolen, var för det mesta oerhört korta, kändes inte genomarbetade, ofullständiga. Under flera år har jag regelbundet redovisat detta på Vänsterpartiets hemsida, som jag tidigare hade ansvar för.

Min slutsats: Ja, det var bra att Marie Dahlin avgick. Det måste finnas politiker som inte belastar det politiska arbetet med återkommande spontana infall och utfall, som bär med sig att det några gånger kan bli helt fel, helt galet.

Marie Dahlin kommer jag att minnas som en politiker som inte var rasist, inte sexist, inte blev angripen eller utsatt för att hon var kvinna. Men jag kommer också ihåg moment där jag tänkte: ”Du borde kunna göra bättre, kan du inte låta bli, kommer du aldrig att lära dig?!?”

Arenans kostnader 2018

Kvällens match i Arena Vänersborg mellan IFK Vänersborg och Bollnäs slutade oavgjort inför 1.344 åskådare. Det blev 2-2 i en ganska tråkig och händelsefattig match. Alla målen gjordes på hörnor. Resultatet var helt rättvist.

En fråga om Arena Vänersborg har i dagarna hittat sin väg till diariet. Det är en journalist som har ställt några frågor om arenans kostnader och intäkter under 2018. Journalisten är inte från närområdet, utan ska tydligen använda uppgifterna i en kommande artikel om bandyarenor i hela landet. Jag tyckte att uppgifterna om arenans ekonomi var intressanta för vänersborgarna och återger dem därför här.

Kultur- och fritidsförvaltningen hyrde Arena Vänersborg av samhällsbyggnadsförvaltningen till en kostnad av 20,913 milj kr. (Det handlar om år 2018 alltså.) Driftskostnaderna, som lokalvård, sophämtning, larm/bevakning, hyra av maskiner och inventarier mm, uppgick till 1,59 miljoner.

Det är en ansenlig summa, men kommunen har också intäkter för arenan. De låg förra året på nästan 3 milj kr.

Så här såg inkomsterna och utgifterna ut under förra året:

Nettokostnaden för arenan låg alltså på 19.540.036 kr. Det är alltså så mycket pengar som kommunen, dvs skattebetalarna, fick lägga på arenan 2018.

Och lite till. Journalisten frågade också om kommunens personalkostnader för driften av arenan. Svaret från kultur- och fritidsförvaltningen var:

”Personal arbetar med alla anläggningar inom Arena Fritid. Uppskattar att ca 10 % av personalkostnaden belastar Arena Vänersborgs anläggning.
Kostnad totalt för personal under 2018 uppgår till ca 1 480 tkr, varav 148 tkr belastar arenan.”

Denna siffra är alltså en uppskattning, men torde vara rimlig.

Det ställdes också två frågor om intäkterna och en handlade specifikt om IFK Vänersborg. IFK betalade 890.000 kr (fram till 13 dec) för hyra av arenan. (IFK hyr också andra anläggningar av kommunen.) Dessutom informerades journalisten om att även andra hyr arenan, som Blåsut, Vargöns bandyklubb och också andra klubbar utanför kommunen. Dessutom hyrs arenan ut till olika mässor och andra arrangemang.

Kommunen fick även intäkter från Länsförsäkringar.  Länsförsäkringar betalade förra året 792.913 kr för att ha sin logga utanpå Arena Vänersborg. Företaget har betalat för denna reklam sedan 2009. Det kan noteras att det från och med i år inte längre finns något avtal med Länsförsäkringar om detta. Om avtalet ska förlängas eller om loggan ska tas ner vet jag inte. Det sägs att Länsförsäkringar inte är så pigga på att förlänga avtalet. Men det ger sig väl snart, förhandlingar lär pågå. Det borde vara klart innan bandy-VM går av stapeln kan man dock tycka.

 Arenan kostade således omkring 20 milj kr netto för Vänersborgs kommun, dvs skattebetalarna, förra året och jag tror att det har legat på denna summa de senaste åren. Det är mycket pengar, pengar som överhuvudtaget inte diskuteras i kommunen inför budgetbeslut med neddragningar på skola, vård och omsorg.

Enligt uppgifter så kan kostnaderna öka frampå. Det lär vara ganska mycket som behöver åtgärdas i anläggningen, den har ju faktiskt stått några år nu och underhållet har väl kanske inte varit riktigt det optimala.

För övrigt är det snart VM i bandy i Arena Vänersborg. Det kommer att kosta skattebetalarna ytterligare pengar. (Det återkommer jag till i en senare blogg.) Å andra sidan kommer kommunens företag, restauranger, affärer etc säkerligen att tjäna några slantar på arrangemanget. Och vänersborgarna kan få tillfälle att se på bra bandy, bättre än den som bjöds ikväll.

Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)

Anm. Detta är en fortsättning på min förra blogg, ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)”.

Utredningen av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö, som är ett resultat av en motion från mitt tangentbord (se min motion här), beskriver skolpersonalens arbetsförhållanden ingående. Den ser på läget i stort, samtidigt som den tittar specifikt på läget i Vänersborg. Beskrivningen som ges är bra och nödvändig.

Utredarna menar att Vänersborgs kommun redan nu gör mycket för att ändra situationen för skolpersonalen i Vänersborg till det bättre. Kommunens chefer, däribland rektorer och förskolechefer, har fått utbildning med syfte att minska den stressrelaterade ohälsan i arbetslivet. Det ska utmynna i att:

”Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön ska kartläggas vid arbetsgruppernas arbetsplatsträffar, varefter målsättning och handlingsplaner skapas utifrån arbetsplatsernas behov.”

Kompetensutveckling har genomförts för att stärka pedagogerna i sina yrkesroller. Det jobbas med strategier för hur kommunen ska attrahera, rekrytera, behålla och utveckla medarbetare. Och personalklubben utgör basen i ett individinriktat friskvårdsarbete.

Det är naturligtvis bra att kommunen arbetar med friskvård och kompetensutveckling, men om grundproblemet är att lärarna inte hinner göra alla de uppgifter som de är ålagda att göra på den arbetstid som de har till sitt förfogande – då missar dessa åtgärder naturligtvis själva kärnan i problemet med arbetsbelastning och arbetsmiljö. Men kommunen arbetar också på andra fronter menar utredningen.

Barn- och utbildningsförvaltningen har ökat, och vill fortsätta öka, antalet rektorer och förskolechefer. Förvaltningen ser denna ökning som en strategiskt viktig förändring:

”För att säkerställa en ökad måluppfyllelse, ett närmare ledarskap och ett hållbart arbetsliv har en långsiktig omorganisering inletts av förvaltningsledningen vid barn- och utbildningsförvaltningen. Antalet medarbetare per chef ska minskas och därmed möjliggöra det pedagogiska ledarskapet i enlighet med Skollagens krav.”

Den här förändringen har pågått sedan någon tid tillbaka. Jag är inte helt positiv… Jag kan väl tycka att förvaltningen borde ha väntat med denna förändring av skolledarorganisationen tills föreliggande utredning var klar – och sedan ta ett helhetsgrepp. Och det av framför allt två skäl, dels för att se om fler chefer verkligen var och är den mest effektiva och lämpliga förändringen. Och dels för att lyfta hela frågan till politikerna. Nu har inte barn- och utbildningsnämndens politiker varit delaktiga i de förändringar som förvaltningen har vidtagit. För visst är skolledarfrågan politisk…? Eller borde vara. Min motion är i varje fall politisk…

Jag tror att tillsättandet av fler skolledare kan vara förhastad. Det är arbetstiden och den stora mängden arbetsuppgifter som är det stora problemet för skolledarna, inte i första hand antalet medarbetare. Det kanske hade varit bättre att helt enkelt ta bort de uppgifter som ålagts skolledarna av kommunen och som inte har med deras pedagogiska uppdrag att göra. Det kan vara sådant som har med lokaler att göra, det kan vara städ, vaktmästeri och skolskjutsar, det kan vara ekonomi och budget, personalfrågor osv. Det finns hur många uppgifter som helst som inte har med det pedagogiska uppdraget att göra. Fler rektorer innebär ju bara att ännu fler ska syssla med icke-pedagogiska uppgifter. Låt i stället särskild personal, exempelvis ekonomer, personalspecialister och intendenter, personer som är utbildade och har speciell kompetens för detta, ta över dessa arbetsuppgifter från rektorerna! Som jag ser det tillhör samtal med sin personal det pedagogiska ledarskapet… (Dessutom borde flera av de uppgifter som har med insamling av statistik, utvärderingar, dokumentation och kontroll etc ses över.)

Det är förvisso sant att rektorerna och förskolecheferna i Vänersborg har väldigt många anställda under sig, särskilt om man jämför med cheferna inom de mansdominerade tekniska verksamheterna. Men det är som sagt, tiden det handlar om. Dessutom blir det, som jag ser det, problem kring organisationen med flera rektorer. Vi har ju de skolbyggnader och skolenheter vi har. Fler rektorer på en högstadieskola betyder att man måste dela skolenheten, som har tre årskurser, i två enheter, där en rektor kanske har två årskurser och den andre en. Det kan inte vara optimalt. Det innebär t ex att varje pedagog i praktiken har två rektorer på samma fysiska skola (i stort sett alla lärare undervisar i alla årskurser på högstadiet) och att varje elev har två rektorer under högstadietiden. På en låg-och mellanstadieskola kan det innebära att en elev har en rektor i skolan och en annan när eleven är på fritids. Det sistnämnda är för övrigt inte tillåtet, varje elev ska ha en rektor säger Skolinspektionen på sin hemsida (Det torde även bli en massa extra, onödig, tid som går åt för de två rektorerna när de ska samarbeta kring och synka skolskjuts-, lokal- och personalfrågor mm. (Och tänk om rektorerna inte kommer överens…)

Nu är jag kanske kritisk i överkant. Förhoppningsvis har förvaltningen tänkt längre än vad jag har gjort. Vi politiker i nämnden har inte sett planen på hur den framtida ledningsorganisationen ska se ut. Det är i och för sig beklagligt, men det kanske blir bra. Det ska för övrigt tillsättas ganska många nya skolledartjänster fram till 2021.. Det handlar om mycket pengar, 22 milj kr….

Utredningen beskriver också hur:

”fler administrativa tjänster har införts för att frigöra tid till chefernas kärnuppdrag”

Och det låter väl ok, men det är lite svårt att förstå vad som menas. Vad är en ”administrativ tjänst”? Är t ex en ekonomtjänst administrativ? Och när utredningen skriver att dessa tjänster innebär:

”avlastning i vissa arbetsuppgifter”

Så blir jag lite tveksam, och frågande. Inte löser man väl problem med att ”avlasta”, typ ta bort delar av en uppgift? Det torde ju innebära att rektor då fortfarande har ansvaret – och säkerligen måste sätta sig in i uppgifterna ändå. Måste inte uppgifter tas bort helt och hållet?

Kommunen har också prövat att införa nya arbetstidsavtal. De handlar om att pedagogerna ska arbeta mer tid på skolan och mindre hemma. Enligt utredningen har de skolor (två LM-skolor) som prövat detta tyckt att det har varit en bra förändring. Vad jag förstår så har lärarna på de två skolorna fått en särskild lönekompensation för att arbeta med detta nya arbetstidsavtal på 2.000 kr per person (exkl PO-kostnader). (Har kommunen råd med detta om alla lärare förändrar sin arbetstid?) Utifrån min erfarenhet som lärare på högstadiet, så tror jag inte alls på det ”nya” arbetstidsavtalet. (Det är förresten inte särskilt nytt, det har förespråkats av arbetsgivarparten i många år.) Det förutsätter att pedagoger inte utnyttjar sin tid effektivt idag. Och ser man tillbaka några år så vet vi lärare att denna typ av ändringar i arbetstidsavtalet ofta har varit ett sätt för kommunerna att ge pedagogerna fler arbetsuppgifter.

Kommunen har vidtagit lovvärda åtgärder för att:

”öka förutsättningarna för äldre medarbetare att arbeta till 65 år eller längre samt att minska sjukfrånvaro inom målgruppen”

Det är bra.

Personalorganisationerna har fått komma med synpunkter. De lyfter, enligt utredningen, följande idéer inom nuvarande budgetram: förstärkt och mer systematiskt organisatoriskt och socialt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsträffar (APT), klargörande av rollfördelning och arbetsuppgiftsfördelning , översyn av hur de befintliga lokalerna kan användas på bästa sätt, översyn av hur informationsflödet kan förbättras (skolpersonal upplever att det är alltför många kanaler att hålla sig uppdaterad på), möjligheten med arbetstidsavtal, utvärdering projekt som har genomförts (vad fungerar och vad bör fortsätta, alternativt utökas?) och granskning av om kommunens köp- och säljorganisation är optimal.

Utredningens slutsatser, vilket är desamma som förvaltningschefens ledningsgrupps slutsatser, vill genomföra följande prioriterade insatser för att förbättra arbetsmiljön och minska arbetsbelastningen:

  • ”Förstärkt och mer systematiskt organisatoriskt och socialt arbetsmiljöarbete (OSA-arbete) på arbetsplatsträffar (APT) med syfte att öka dialog, delaktighet och förbättra arbetsmiljön ytterligare. Här ingår exempelvis att se över möjligheter till paus under arbetsdagen samt arbete med kulturen runt sjukfrånvaro och sjuknärvaro. Insatsen bygger på behovet i förvaltningen och det senaste läraravtalet (2018).”

  • ”Rollfördelning och arbetsuppgiftsfördelning behöver klargöras förvaltningsövergripande, per verksamhetsområde och på enhetsnivå. Hur använder vi vår kompetens inom förskola, grundskola, grundsärskola och fritidshem? Vem gör vad? Har vi behov av nya yrkeskategorier i skolvärlden, ex. lärarassistenter, integrationspedagoger, klassmentorer eller socialpedagoger? Kan vi frigöra tid till kärnuppdraget genom att lyfta bort arbetsuppgifter från pedagogerna som inte direkt stärker elevernas lärande?”

  • ”Eventuella nya yrkeskategorier kan stötta, avlasta och bistå lärarna med exempelvis administrativa uppgifter. Fler yrkeskategorier kan vara betydelsefulla för elevernas trygghet. Om nya yrkeskategorier anställs behövs dialog för att tydliggöra de olika kategoriernas ansvar och roller.”

  • ”Öka ledningsorganisationen genom att anställa fler förskolechefer/rektorer samt administrativt stöd så att förskolechefer/rektorer kan utöva sitt uppdrag som pedagogiska ledare i enlighet med Skollagens krav. De kan genom att bli avlastade vissa arbetsuppgifter ge riktning, utöva inflytande och ta ansvar för förskol- och skolverksamheten.”

  • ”I möjligaste mån införa tvålärarsystem där lärare ges möjlighet till undervisning av hög kvalitet och kan leda barnen/eleverna mot goda resultat.”

  • ”Ändra arbetstidsavtalet till 1552 timmar reglerad tid/läsår för att skapa en hållbar organisation där lärarna vill stanna och fortsätta göra ett gott arbete och fungera som goda ambassadörer för verksamheten. Enligt bilaga 6 HÖK 2018: antal medarbetare i läraravtalet med ferietjänst som ska förändra sin förtroendetid multiplicerat med 2000 kr (1500 kr + 500 kr) samt PO-kostnader.”

Utredningen har slutligen kostnadsberäknat de insatser som kan förbättra skolpersonalens arbetsmiljö och minska arbetsbelastningen. Och det är naturligtvis en mycket viktig del av utredningen.

Merkostnaden för förändringen av organisationen för skolledare, dvs fler rektorer och förskolechefer, beräknas under perioden 2018-2020 kosta ca 22 miljoner kr (utifrån snittlönekostnaderna 2018). Det är mycket pengar… Det skulle kunna anställas många intendenter, ekonomer etc för de pengarna… Eller pedagoger…

Det är stora barngrupper i Vänersborg. Utredningen har räknat på kostnaderna för att minska grupperna till riksgenomsnittet. Det skulle kosta drygt 35 milj kr per år. Om Vänersborg skulle nå upp till Skolverkets rekommendationer skulle kostnaden bli nästan 63 milj.

För att nå 25 barn/avdelning i snitt på fritidshemmen behöver kommunen betala 14 milj kr mer och då har inte lokalkostnader räknats in (typ 18 nya moduler).

Om Vänersborg ska öka ”lärarnärvaron” i klasserna har utredningen räknat på hur mycket det kostar att införa en extra halvtidstjänst per förskolelärare/lärare, dvs ett steg i att införa ett tvålärarsystem. Anställer kommunen bara lärare skulle det kosta nästan 52 milj kr, anställs lärarassistenter kostar det ungefär 37 milj.

Utredningen beskriver avslutningsvis förhållandena inom elevhälsan. Vänersborg ligger inte ”så bra” till på detta område heller…

Akademikerförbundet SSR anser att 300 elever per skolkuratortjänst är eftersträvansvärt, i Vänersborg går det i nuläget ca 473 elever per tjänst. Rekommendationen från Sveriges Psykologförbund är 1 skolpsykolog per 500 elever, i Vänersborg är det 901 elever per psykolog. När det gäller skolsköterskor ligger kommunen bra till, det finns en sköterska per 380 elever. Det finns i Vänersborg 23 specialpedagogtjänster och 6 tjänster som speciallärare. Det blir ca 188 elever per specialpedagog. Och till sist, det finns 4 logopeder, 3,70 tjänster. Det är 1.166 elever per tjänst (borträknat förskola).

Det är mycket pengar det handlar om. Så mycket pengar att det nästan känns lite tröstlöst… Att Vänersborg ligger så långt efter riksgenomsnittet, på egentligen alla områden (särskilt på grundskolans), beror på att politikerna har försummat skolan (å det grövsta, höll jag på att skriva) under en lång rad år. För att Vänersborg ska kunna komma till rätta med skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö, och därmed ge Vänersborgs barn och ungdomar de förutsättningar och den chans i livet som de förtjänar, så måste skolan, och förskolan, prioriteras. På ett systematiskt och planenligt sätt.

Det finns inga genvägar – det måste satsas. Politikerna måste se till att orden och löftena i valrörelsen blir verklighet.

PS. Barn- och Utbildningsnämnden har ännu inte fått utredningen, än mindre behandlat den.

Första delen av bloggen hittar du här: ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)”.

Lagligt eller inte lagligt?

Det kommer en strid ström av nyhetsbrev till min iPad, några ger värdefull ny information, andra bekräftar vad som redan framkommit från annat håll.

Studsade till idag när jag läste ”I principmänniskornas tankevärld”. Hade inte någon nyss påstod att jag är en sådan ”principfast människa”?

Jodå, det var Ola Wesley, SD, som i fullmäktiges debatt kring ensamkommande asylsökande ungdomar hade gett uttryck för att jag i regel brukade vara en ”principfast människa”. Han ville nu ha prövat om det ”var lagligt eller om det inte var lagligt” att kommunen tecknade ett andrahandskontrakt med Röda Korset som gav en bostad till ensamkommande. Finansieringen sker via det tillfälliga kommunbidraget. Och nu skulle det först utredas om kommunen hade åsidosatt likställighetsprincipen.

Fullmäktige gick inte på Ola Wesleys linje.

Tillbaka till nyhetsbrevet, som idag var ett briljant kåseri kring Vellinges rikskända framgång i Högsta domstolen. Para§rafmagasinet kommer varje tisdag och fredag, nästan alltid läsvärda inslag.

Dagens inlägg ”Det är alltid massinvandring i principmänniskornas tankevärld” måste läsas – tycker jag.

Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)

I juni 2017 lämnade jag in en motion i kommunfullmäktige med titeln ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”. (Du kan läsa hela motionen här.) Den yrkade på att en utredning skulle göras om hur skolpersonalens arbetsbelastning kunde minska och arbetsmiljön förbättras.

Bakgrunden till motionen var bland annat de katastrofalt dåliga kunskapsresultaten i de kommunala skolorna. (Enligt Lärarförbundet kommer Vänersborg på plats 280 av 290 kommuner, när det gäller den faktiska andelen elever i årskurs 9 som är godkända, jämfört med den förväntade andelen elever med godkänt i alla ämnen.) Kommunen var, och är, tvungen att tänka om när det gäller utbildning och måste faktiskt göra något. Och det är ett välkänt faktum att den absolut viktigaste förutsättningen för elevers lärande är att det finns legitimerade pedagoger och kompetent skolpersonal. Vänersborg måste locka till sig fler nya pedagoger – och behålla de gamla.

I motionen berörde jag med tre exempel tänkbara åtgärder för att minska skolpersonalens arbetsbelastning och förbättra arbetsmiljön. Flera kommuner inför ett tvålärarsystem med goda resultat. Det handlar om att det finns två legitimerade lärare i varje klass under alla lektioner. Det kanske vore något för Vänersborg? I andra kommuner anställs personal som sköter en del av de uppgifter som ligger utanför pedagogernas primära uppgift att undervisa. Det kan vara personal som tar hand om t ex föräldrakontakter, frånvaro, rastvakter och administrativa göromål.

Även skolledarnas arbetsbelastning behöver minskas. Rektorer (från och med 1 juli kommer även förskolechefer att tituleras rektorer) är oerhört viktiga som pedagogiska ledare. Många kommuner har insett det. (Så även Kunskapsförbundet Väst…) Det är därför av stor vikt att skolledarna får möjlighet att vara sådana ledare som Skollagen stipulerar, t ex genom att särskild personal anställs för att ta hand om de uppgifter som inte har med skolledarnas uppdrag som pedagogiska ledare att göra.

Jag yrkade också att utredningen borde mynna ut i konkreta förslag som även skulle kostnadsberäknas.

Utredningen blev klar i december. Det blev en gedigen och omfattande utredning.

Den 25 sidor långa utredningen börjar med följande ord:

”Denna utredning syftar till att ge en allsidig nulägesbild av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö, samt ge förslag till hur deras arbetsmiljö vidare kan utvecklas.”

Och utredningen ger onekligen en allsidig bild av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö. Denna första av två bloggar om utredningen ska handla om denna beskrivning. Den andra delen ska ta upp vad utredningen menar görs nu och vilka åtgärder som skulle kunna vidtas.

Utredningen börjar med att beskriva lärarbristen i Sverige, som inte bara finns just nu utan som kommer att fortgå under de närmaste åren. Elevantalet förväntas öka samtidigt som en stor grupp lärare kommer att gå i pension. Enligt Lärarförbundet beräknas Sverige år 2025 sakna mer än 65.000 lärare. Det kommer inte att gå att utbilda så många pedagoger. Obehöriga och outbildade lärare måste uppmuntras att utbilda sig eller vidareutbilda sig och de lärare som sökt sig till andra yrken, och de är ganska många, måste lockas tillbaka till läraryrket. Kanske måste också, i varje fall under en övergångsperiod, lärare skjuta fram pensioneringen… (Även om pensionsåldern 2025 säkert har blivit ”plus 2 år”…)

Här finns det mycket att ta tag i för Vänersborg… Och redan här inser vi vikten av att minska arbetsbelastningen och förbättra arbetsmiljön… För att göra läraryrket och Vänersborgs kommun attraktivare…

Inte bara Vänersborg, utan hela landet står alltså inför en gigantisk utmaning – att kunna erbjuda de uppväxande generationerna en utbildning värd namnet, en utbildning som tillhandahålls av legitimerade lärare och kompetent skolpersonal. Vänersborgs kommun upplever redan i dagsläget svårigheter att rekrytera behörig personal. Kommunens styrande partier och politiker måste inse betydelsen av detta problem och inte bara stillatigande se på – och lägga sparbeting på förskola och grundskola…

I utredningen redogörs ganska ingående för de arbetsmiljöproblem som skolpersonalen upplever, både generellt i Sverige och lokalt i Vänersborg. Slutsatserna är inte överraskande, de bekräftar det som alla som är involverade i skolans verksamhet redan vet. Men det är ändå viktigt att beskriva och belägga förhållandena med fakta – om inte annat för de styrande politikernas skull… De ska ju inte kunna säga att ”de inte visste något”…

Utredningen skriver:

”det vanligaste upplevda arbetsmiljöproblemet bland lärare är att de har svårt att hinna med och orka med sina arbetsuppgifter, där en hög administrativ belastning ofta pekas ut som en utmaning.”

I en rapport från Lärarförbundet uppger nästan 40 % av lärarna att de inte hinner med stora delar av sina arbetsuppgifter inom arbetstiden. I förskolan lyfter Kommunal i en medlemsundersökning tre huvudskäl till att barnskötarna upplever stress på arbetet; underbemanning, stora barngrupper och för låg andel tillsvidareanställda. Jag antar att resultatet skulle bli detsamma om en sådan undersökning gjordes enbart i Vänersborg.

”Om en långvarig obalans mellan krav och resurser uppstår anses detta vara en riskfaktor för en ohälsosam arbetsbelastning.”

Det kanske är därför som personalomsättningen under 2017 har fortsatt ökat till 12 % för tillsvidareanställd personal, jämfört med 10 % året innan?

I Vänersborg är det sedan flera år tillbaka brist på skollokaler. Ett stort antal skolor och förskolor är dessutom i behov av underhåll.

Problemen kring lokalförsörjningen drabbar såväl personalens som elevernas arbetsmiljö. Det saknas i många fall:

”tillräckliga hemklassrum, ändamålsenliga special-/ämnessalar, idrottssalar, dimensionerade matsalar och skolkök, personalutrymmen, grupp-/konferensrum och mindre samtalsrum. Vissa skolor saknar helt arbetsplatser för personalen och några saknar dessutom pentry och lunchrum. Nästan alla skolor saknar också konferensrum och mindre samtalsrum.”

Utredningen fortsätter med att beskriva konsekvenserna:

”Lokalbristen leder till tillfälliga lösningar exempelvis i tamburer och korridorer, elever körs till andra skolor för ämnesundervisning och lärare tvingas lägga tid på att finna lokaler eller på att anpassa befintliga lokaler. Trångboddheten leder till stora svårigheter att dela klasserna vid behov, ger en komplex schemaläggning och dåligt med återhämtning mellan lektioner. Dessa utmaningar ökar även friktionsytorna mellan eleverna, höjer ljudnivån och riskerar ökad stress samt fler konflikter och incidenter.”

Vilka andra yrkesgrupper i kommunen skulle acceptera sådana arbetsförhållanden? Och framför allt, hur tror politikerna att dessa förhållanden ska bidra till att kommunens mål kring förskola och skola ska förverkligas? Vad är det egentligen för mening att ställa upp en massa ”högtravande” mål och förväntade resultat när det inte ens finns ändamålsenliga lokaler? (Det är också märkligt att så många bland skolpersonalen i enkäter uppger att de är nöjda med sin fysiska arbetsmiljö. Känner inte skolpersonalen till något bättre?)

Utredarna har också haft en fördjupad dialog med de lokala personalorganisationerna. Och det är naturligtvis oerhört viktigt. Och återigen:

”Personalorganisationerna beskriver att skolpersonalens ork och energi är låg. De beskriver att en bidragande orsak är mängden kringuppgifter som idag åligger pedagogerna utöver undervisningen.”

Även om ganska mycket dokumentation föreskrivs av de statliga myndigheterna så finns det en hel del kringuppgifter som kommer från och bestäms av kommunen. Dessa uppgifter (gäller även uppgifter till rektorer och förskolechefer) måste ses över ordentligt. (Se bla mina bloggar om kommunal styrning – klicka här.)

Bristen på vikarier lyfts som ett problem av personalorganisationerna:

”Lärare är ofta hellre ”sjuknärvarande” än hemma. Förskolans personal vittnar om att vikarieproblematiken ökar arbetsbelastningen på de ordinarie som är i jobb. Ibland lyckas inte bemanningen alls. Pooltjänster som upprättats med syfte att kunna bemanna vid exempelvis sjukdom, sätts ofta in i vikariat och försvinner därmed från poolen. Kommunal vittnar om bristen på återhämtning under arbetsdagen, speciellt inom förskolan där man många gånger inte har möjlighet till paus.”

Det här är kanske inget som en utomstående tänker på i första hand, men det är inte desto mindre ett stort problem. Kan ”vikarieproblematiken” lösas på ett bättre sätt?

Personalorganisationer påtalar även andra problem som ökar arbetsbelastningen och försämrar arbetsmiljön. Och som kommunen ansvarar för, och därmed kan förändras:

”Personalorganisationerna lyfter även praktiska problem så som när IT-tjänster och teknik inte fungerar samt när lokalerna ej är anpassade för behoven. Mycket tid och energi går åt till att lösa logistiska problem och ökar stressnivån. Personalorganisationerna påtalar även de risker som uppstår när förvaltningen på grund av budgetkrav tvingas prioritera bort delar av den service som de köper internt, så som tjänster från vaktmästeri, städ och kost. Behovet av tjänsterna kvarstår och måste därför utföras av skolpersonalen, vilket resulterar i att de får mindre tid till barnen. Köp- och säljorganisationen kräver även administration som tar tid och kraft från skolpersonalens kärnuppdrag.”

Kommunen behöver bortsett från annat se över själva styrningen och dess konsekvenser…

Till sist i denna del 1 av två bloggar.

Vid avslutning av en anställning får medarbetarna fylla i en avgångsenkät. Av de svarande (176 svar från de senaste 2,5 åren) uppgav 46% att högre lön hade kunnat få dem att vara kvar, 35% en lägre arbetsbelastning, 35% bättre arbetsmiljö, 29% bättre ledarskap och 21% om deras kunskap hade tillvaratagits bättre.

Fortsättning följer…

Läsa på riktigt? Annat än att bara ”gilla”

Internet är mer än bara sociala medier. Vart är vi på väg? ”Gilla” och ”dela” i all evighet allt som passar in i vår bild? Ignorera att utvecklingen kräver att vi tar ställning när motsättningarna blir tydliga?

En som brottas med motsättningar är riksdagens talman, Andreas Norlén. Medierna bevakar varje steg han tar. Ska han lyckas med cirkelns kvadratur?

Norlén har fler uppgifter. Han är också ”Ordförande i Kommittén för riksdagens högtidlighållande av demokratins införande”. I den egenskapen skrev han förordet i en antologi som finns att ladda ner gratis på riksdagens hemsida: ”Demokratins framtid”.

Här några citat från förordet: ”Så, i en tid när demokratin inte längre tycks lika självklar ska vi i Sverige fira 100-årsminnet av demokratins införande. Riksdagen tillsatte för detta ändamål en parlamentarisk kommitté med uppgift att utarbeta förslag på vilka arrangemang och aktiviteter som riksdagen ska genomföra 2018–2022 för att uppmärksamma dessa banbrytande händelser.”

”Tidigt i processen väcktes ett förslag i kommittén om att engagera forskarsamhället och en idé om en antologi växte fram, med målet att granska hur vår demokrati mår i dag och de framtida utmaningar den står inför.”

”Vi lever i en brytningstid. Vi ser att demokratin utmanas i vår omvärld men också i vårt eget land. Vi kan inte och får inte ta vår demokrati för given. Att värna demokrati, öppenhet och yttrandefrihet kräver kunskap och engagemang, inte bara hos politiskt förtroendevalda, utan hos var och en av oss. Det är i ljuset av dessa krav som boken du nu håller i din hand ska läsas.”

Här antologins innehållsförteckning.

Spännande läsning, vidgade vyer. Istället för att ”gilla” och ”dela” okritiskt och sjunka ner i trångsynthet.

Motion: Webbsändning från KF

Så var då årets första vänsterpartimotion inlämnad. Den är skriven av Lutz Rininsland (V) och undertecknad.

Vi yrkar på att fullmäktiges sammanträden ska webbsändas. Det är inte ett särskilt omvälvande krav… I väldigt många kommuner i landet har kommuninvånarna kunnat se sina företrädare ”in action” i flera år vid det här laget. Adam Frändelid (V) lämnade för övrigt in en motion om detta för många år sedan. Men inget har hänt. Det är dags nu. (Lutz Rininsland har i eget namn lämnat in ytterligare en motion, se ”Samma tanke måste finnas hos fler”.)

==

Det är på tiden att vi går vidare

Vi kan konstatera att tidigare försök att införa webbsändning från fullmäktiges möten avbröts på grund av osäkerheten om sessionssalens framtid. Nu vet vi att någon ny sessionssal inte kommer att finnas på flera år. Vi vet också att fullmäktiges sammanträden kan ordnas på ett minst sagt tillfredsställande sätt i Festsalen i Kulturhuset/Folkets Hus.

Trollhättans närradio sänder live från sammanträden. Det har fungerat bra under en mycket lång tid. Men det är nu dags att Vänersborgs kommun tar nästa steg.

På många orter sänder man kommunfullmäktiges sammanträden live med både bild och ljud. På flera håll har man också tagit fram hemsidor, där allmänheten i efterhand kan klicka sig fram till avsnitt på dagordningen med något enstaka eller några sammanhängande ärenden.

Vänersborgs kommun är angelägen om god kommunikation, kommunen har bland annat anställda kommunikatörer. Nyligen påpekades det dock i ”kommunkompassen” att det fanns anledning att överväga att vilja bli bättre.

Utifrån detta anser vi att Vänersborg nu måste komma vidare. 

Vi anser inte att det behövs något mer utredningsarbete för att fullmäktige ska kunna ta ställning till om mötena ska webbsändas. Men det finns olika alternativ avseende teknisk utrustning och kvalitet på produktionen, och därmed även olika kostnadsnivåer. Med vår beslutsformulering vill vi uttrycka vår förväntan att dessa utredningar kan göras skyndsamt. Vi förutsätter att processen är igång och att fullmäktige kan ta ställning till vårt yrkande i denna motion senare under våren.

Vi yrkar

att kommunfullmäktige beslutar att kommunfullmäktiges sammanträden ska direktsändas via webben och att debatten i efterhand ska kunna ses och höras i olika avsnitt på kommunens hemsida. 

Stefan Kärvling                                      Lutz Rininsland                   

2019-01-02

PS. Motionen kan laddas ner här (pdf).)

Vem? Vem inte? Googla …

Alvesta
Enköping
Eskilstuna
Falköping
Göteborg
Habo
Karlshamn
Kristianstad
Köping
Laholm
Nacka
Norrköping
Ronneby
Sotenäs
Sundsvall
Tingsryd
Västerås
Växjö
Ystad
Alla dessa kommuner nämns på de första två sidorna när man googlar ”fullmäktige webb”. Sedan följer åtskillig fler sidor med mängder av kommuner som ”gör det”, några sedan flera år tillbaka.
Vårgårda visar en elegant presentation, men det finns många exempel på hur fullmäktiges debatter kan presenteras ”live” och ”paketeras” för att ta del av i efterhand.
Kan vi förvänta oss att vår motion behandlas utan dröjsmål och att beslutet blir att vi innan sommarpausen når fram även i Vänersborg?

Politikernas arvoden

Det tycks i vissa kretsar råda en uppfattning om att politiker i Vänersborg utgör en särskild och privilegierad grupp. En grupp som inte bara fattar beslut som gynnar dem själva, utan också ser till att de tjänar bra med pengar den tid de lägger ner på att fatta dessa beslut… Även om beskrivningen är lite av en ytterlighet så finns det så att säga olika positioner på skalan i synen på de privilegierade politikerna. Så även om de extrema varianterna inte är särskilt utbredda, så stöter jag på varianter av dem då och då, inte minst på Facebook. Så därför tänkte jag beskriva hur det verkligen förhåller sig med kommunens arvodesregler.

Alla regler finns samlade i ett särskilt dokument som heter ”Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda”. Regelverket är uppdaterat enligt beslut i kommunfullmäktige i juni och börjar gälla from den 1 januari i år.

I stor sett alla kommunala politiker är fritidspolitiker. Det betyder att de har vanliga jobb som de går till varje dag. Politiken är ett intresse som får skötas på fritiden. Naturligtvis krockar ibland arbete och fritidsintresse. Sammanträden med en nämnd eller styrelse är inte sällan på arbetstid. För min del sammanträder alltid barn- och utbildningsnämnden på måndagar (en gång i månaden) med början kl 08.30. Då får fritidspolitikern naturligtvis ta tjänstledigt från arbetet. Och i sådana fall så går kommunen in och ersätter politikern för förlorad arbetsförtjänst.

”Ersättning för förlorad arbetsinkomst utgår per timme som baseras på den faktiska inkomstförlusten.”

Om tjänstledigheterna för politikens skull påverkar antalet semesterdagar eller pensionsförmåner kompenserar kommunen också för detta. En förtroendevald har även rätt till reseersättning. Ingen ska bli ekonomiskt lidande av att ställa upp som politiker. Men dessa ersättningar innebär ju inte heller att man tjänar något ”extra”.

I ”Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda” står det (även citatet ovan är taget från detta dokument):

”I enlighet med kommunallagen har förtroendevalda rätt till skälig ersättning för de arbetsinkomster och ekonomiska förmåner som de förlorar på grund av uppdraget.”

Naturligtvis ska varje politiker som begär ersättning styrka sin förlust genom intyg från sin arbetsgivare.

Hittills är det väl ”inget konstigt”, reglerna och bestämmelserna ser bara till att de som vill arbeta med politik inte ska förlora något på det. Men visst, det finns arvoden också.

Politiker som deltar i sammanträden får också ett arvode för detta. Och på det sättet kan politiker ”tjäna pengar”. Sammanträdesarvode får de förtroendevalda politiker som har kommunala politiska uppdrag som sammantaget uppgår till mindre än 40 procent av heltid. Och det är den absoluta majoriteten av politikerna. Då uppgår sammanträdesarvodet för första timmen till 280 kr. Därefter utgår ett arvode på 92 kr per påbörjad halvtimme.

Mycket pengar? Det beror på. En förtroendevald politiker förväntas ha läst igenom och satt sig in i de underlag och handlingar som ska behandlas på ett sammanträde. Det kan röra sig om ett hundratal sidor. Politikerna förväntas också ha diskuterat ärendena i sin partigrupp och kanske också informerat ”utomstående”, som t ex kommuninvånare om vad nämnden eller styrelsen ska avhandla. Uppstår det frågor och tveksamheter bör den förtroendevalde också ta kontakt med någon tjänsteman för att få klarhet. Det kan också krävas att politikern formulerar ett eget yrkande, skriver en protokollsanteckning eller en reservation.

Är politikern ifråga aktiv och gör det som förväntas är arvodet mycket snålt tilltaget. Det kan jag garantera. Men självklart finns det politiker som ”gör mindre”, och det finns säkert dom som inte ens läser handlingarna ordentligt. Då är det klart att det är bra betalt. Förhoppningsvis röstar dock inte vänersborgarna på sådana politiker och partier…

Det finns också något som heter förrättningsarvode. En förrättning är ett uppdrag som en fritidspolitiker kan ha eller få för kommunens räkning. Det är inte ett sammanträde, utan t ex en konferens eller kurs, studieresa, informationsmöte, protokollsjustering och överläggning med myndigheter. Förrättningen ska ha beslutats av ett kommunalt organ eller dess ordförande. Förrättningsarvodet ligger på 280 kr för den första timmen och sedan 92 kr per påbörjad halvtimme. (Samma som sammanträdesarvodet.)

Det är väl inte heller något att orda om. Förresten, en politiker kan inte få både sammanträdes- och förrättningsarvode för samma aktivitet.

Sammanträdesarvode utgår inte för sammanträde med kommunfullmäktige. Ledamöterna och ersättarna får istället något som heter inläsningsarvode. Arvodet är fast, dvs det är lika stort, eller litet, oavsett hur länge ett sammanträde pågår. Inläsningsarvodet uppgår till 1.208 kr per sammanträde.

Mycket pengar? Ja, i vissa fall. Det var under föregående år något kort sammanträde på ca en timme med få ärenden. Då var det en bra timlön. Å andra sidan var ett sammanträde på 6 timmar, med många ärenden… Men sedan är det ju som vanligt, vissa politiker lägger ner mer tid och kraft på sitt politiska uppdrag än andra. Det gäller som sagt för väljarna att försöka ha koll på detta.

Det finns i kommunen en ersättning som kallas årsarvode. Årsarvodet:

”ersätter förtroendevald för arbetsuppgifter som ligger inom uppdraget, utöver sammanträden och förrättningar.”

Alla ordförande i kommunen, inklusive 1:e och 2:e vice ordförande, har årsarvoden. Kommunstyrelsens ordförande har ett årsarvode på 737.134 kr om året (61.427 kr/mån) och vice ordföranden (2 st) vardera 652.080 kr (54.340 kr/mån). Det är onekligen bra betalt och kan säkert diskuteras om det är skäligt. De här tre personerna är de enda som arbetar heltid med politik i kommunen. De skulle nog kunna sägas vara yrkespolitiker, till skillnad från oss andra som arbetar med politik på vår fritid vid sidan av ordinarie arbeten.

Barn- och utbildningsnämndens ordförande får 195.624 kr om året och de båda vice ordförande 97.812 kr, samma arvoden har socialnämndens tre ordförande. Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande får 78.250 kr (vice ordförande 39.125 kr), samhällsbyggnadsnämndens ordförande 130.416 kr (1:e och 2:e vice 65.208 kr), byggnadsnämndens ordförande 117.374 (vice 58.687 kr) och kultur- och fritidsnämndens ordförande 91.291 kr (vice 45.646 kr). Kommunfullmäktiges ordförande har 97.812 kr, medan de två vice ordförande får vardera 48.906 kr.

Nu har jag en ganska dålig koll på vad som rent praktiskt och konkret ingår i en ordförandes uppdrag, men jag kan nog inte säga att jag rent spontant tycker att summorna är särskilt stora eller överdrivna. Det skulle vara funktionerna som 2:e vice ordförande då. Här skulle man kanske kunna ha en diskussion om dessa funktioner är nödvändiga…

I reglerna definieras några av de arbetsuppgifter som anses ingå och täckas av årsarvodet:

  • ”Kontakter med allmänhet och press””Rutinmässigt informera sig om förvaltningens arbete. Samråd och kontakter med förvaltningsledningen, besök på förvaltningar för information”
  • ”Samråd och kontakter med andra ordföranden i frågor som berör nämnden/styrelsens frågor”

  • ”Representera nämnden/styrelsen vid invigningar, uppvaktningar, avtackningar, premiärer och motsvarande”

  • ”Genomgång och beredning av ärenden med sekreteraren, föredragande eller annan anställd till exempel inför sammanträde eller förrättning”

  • ”Fatta beslut i ärenden som nämnden delegerat, påskrift av handlingar eller liknade

  • ”Avstämning med företrädare för partiet/partigrupper”

Och att respektive ordförande och vice ordförande (i varje fall 1:e vice) utför dessa arbetsuppgifter råder det nog inget tvivel om. Men jag blir lite förvånad när reglerna nämner att också följande ingår i uppräkningen:

”Inläsning av handlingar”

Som jag ser det så bör naturligtvis inläsning av handlingar ingå i sammanträdesarvodet. Det här ställs lite på sin spets när det gäller ytterligare en grupp politiker som får årsarvode. De 12 ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen, dvs de tre heltidsanställda kommunalråden borträknade, får ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån). Detta arvode ställer jag mig mycket frågande inför. Jag ser egentligen inte att någon av punkterna ovan motiverar detta arvode, med ett undantag. Punkterna är skrivna för ordförande i nämnderna, inte kommunstyrelsens ordinarie ledamöter. De fattar inte beslut på delegationen, går inte igenom eller bereder ärenden med sekreteraren, representerar inte nämnden vid invigningar eller uppvaktningar etc.

Och att få 2.717 kr/mån för att stämma av i partiet är definitivt för bra betalt. Och vissa av ledamöterna i kommunstyrelsen gör inte ens detta…

Det finns naturligtvis ledamöter i kommunstyrelsen som gör ett förträffligt jobb när det gäller att t ex skaffa information och att delge den både till partimedlemmar och allmänhet. Kan det vara så att kommunen förväntar sig att en ordinarie ledamot i kommunstyrelsen tar på sig flera uppgifter för och i sitt parti?

Det där med ”inläsning av handlingarna” kan vi också bortse från, eftersom ledamöterna även får sammanträdesarvoden. Ersättarna i kommunstyrelsen får däremot inget årsarvode – skulle detta innebära att de inte ska läsa handlingarna?

Det finns ytterligare några arvoden som bara gäller ledamöter i socialnämndens socialutskott. De kan ibland ha jourtjänstgöring och också fatta snabba beslut enligt Lag om vård av missbrukare, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga och Föräldrabalken. Dessutom vet jag att socialutskottet ledamöter ofta får flera hundra sidor att läsa igenom inför varje möte, att det handlar om komplexa frågor och att det finns ett särskilt ansvar för besluten blir riktiga och följer alla föreskrifter och lagar..

Förtroendevalda politiker har också rätt till ”kompetensutveckling”. Det kan handla om att göra studiebesök och delta i information eller liknande. Syftet är självklart att ledamöterna ska kunna utbilda sig inom den ”verksamhet som uppdraget omfattar”.

”Varje förtroendevald har fem utbildningsdagar per kalenderår, med rätt till förrättningsarvode.”

Förrättningsarvodet ligger som jag nämnt tidigare på 92 kr per påbörjad halvtimme (första timmen 280 kr). Det betyder att en politiker som gör studiebesök en heldag på t ex en förskola får 1.568 kr.

Den här regeln har ändrats (från och med 1 jan i år). Förra året och tidigare kunde en ledamot i kommunfullmäktige göra 10 studiebesök per mandatperiod (4 år). Det ser ut som om kommunen har ökat på möjligheten till kompetensutveckling. Men tidigare kunde ledamöter och ersättare i nämnder och styrelser också göra studiebesök. Med andra ord, satt en politiker i både kommunfullmäktige, kommunstyrelse och säg 1-2 nämnder (vilket inte är ovanligt) så kunde det bli ganska mycket kompetensutveckling varje år. Och därmed ganska stora summor i förrättningsarvode… Så på det sättet har kommunen faktiskt stramat upp möjligheten till kompetensutveckling.

Alla de ersättningsnivåer som har nämnts räknas upp varje år:

”Denna uppräkning ska ske utifrån en sammanvägning av de kommunanställdas löneutveckling, från och med den 1 januari varje år.

Till sist.

Dokumentet ”Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda” tar också upp avgångs- och pensionsförmåner. Jag citerar:

”Förtroendevald med uppdrag motsvarande sammanlagt minst 40 procent av heltid, som lämnat sitt uppdrag efter minst fyra års sammanhängande uppdragstid och som inte fyllt 65 år, har rätt till aktiva omställningsinsatser enligt Omställningsstöd och pension för förtroendevalda, OPF-KL.”

Jag vet inte riktigt vad detta innebär i kronor och ören, men enligt uppgift så får t ex Marie Dahlin (S), som nyligen avgick som kommunstyrelsens ordförande, drygt 25.000 kr/månad tills hon fyller 65 år. Om Dahlin får en annan inkomst minskar denna fallskärm.

Det var en nästan fullständig redovisning av de förtroendevaldas ekonomiska villkor i Vänersborg. Jag hoppas att detta skingrar alla ”dimridåer” och missuppfattningar bland kommunens invånare. Och att rätt saker diskuteras, och kanske ifrågasätts, i fortsättningen.