Alla inlägg av abe bergegardh

Solvarms avslag (1/2): System One

Den 22 mars beslutade samhällsbyggnadsnämnden att inte ge något undantag till Solvarm. Naturhuset skulle tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet (se ”Nej till Solvarm!”). Det var bara två vänsterpartister som tyckte annorlunda.

Men Solvarm tänkte inte ge sig. Med hjälp och ekonomiskt stöd från Villaägarnas Riksförbund bestämde sig Solvarm för att överklaga och driva en process om att få slippa ansluta sig till kommunens VA. Då grep miljö- och hälsoskyddsförvaltningen in…

Miljö- och hälsoskyddschefen Mikael Reinhardt och miljö- och hälsoskyddsinspektör Mika Thomasdotter besökte för första gången Sikhall. (Jag kan väl tycka att det är lite förvånande att självaste förvaltningschefen följer med på en sådan här inspektion. Varför gör han det?)

De var inte särskilt intresserade av naturhuset, de var mer intresserade av juridiska formaliteter och paragrafer. Och de stoppade helt enkelt Solvarms utvecklade återvinningssystem, ”System Two”, med omedelbar verkan. Systemet hade varit i bruk sedan årsskiftet. De krävde att Solvarm ansökte om tillstånd. De passade även på att kräva tillstånd för det äldre systemet, ”System One”, som hade varit i bruk sedan 2006. (Se ”Stäng systemet!”).

De uppvisade en helt annan attityd än miljö och hälsa hade gjort tidigare. Den 29 juni 2017 hade nämligen en inspektör från Miljö och Hälsa varit på besök/inspektion hos Solvarm. Inspektören var mycket positiv och avslutade sin rapport (se ”En inspektion av MH”):

”Då det gäller Naturhuset i Sikhall är detta ett unikt projekt. Vid en samlad bedömning av att mycket bra reningsresultat har uppnåtts i avloppsanläggningen i kombination med att ägaren vill sprida kunskaper om en innovativ lösning och hållbart boende till allmänheten är detta ett koncept som kan göra stor nytta för spridning av kunskap inom miljöområdet om Naturhuset med ingående avloppsanläggning bibehålls. Anläggningen bör i så fall brukas som idag med underhåll av växtbäddar och odling samt att den används som en forsknings- och demonstrationsanläggning.”

Detta besök beskrivs inte i det beslutsunderlag/rapport som nu släppts av miljö och hälsa. Och det kan man ju undra varför. Menar förvaltningen att besöket för ett år sedan är ointressant för politikerna? Menar miljö- och hälsoskyddschefen och miljö- och hälsoskyddsinspektören att det är utan intresse att Solvarm inte avkrävdes tillstånd redan då utan att inspektören istället var mycket positiv till naturhuset?

Och inte bara det…

Idag kan jag ”avslöja” att redan under 2015 diskuterades det nya systemet, ”System Two”. Det togs upp vid ett besök av Miljö och Hälsa. Efter besöket skrev den då tf miljö- och hälsoskyddschefen Mona Wrethman den 12 augusti 2015:

”Jag saknar, eller det framgår inte tydligt, hur slamfraktionen omhändertas. Om jag förstod det rätt när vi var hos dej, så hämtas slammet av kommun idag från befintligt hus (för att rötning ej kommit igång/fungerar) och i det nya huset kommer slammet att finfördelas och vattnas ut i bäddarna.”

Det handlade om ett nytt naturhus som Solvarm tänkte uppföra på fastigheten och som Solvarm nu har börjat bygga. Det visar med all önskvärd tydlighet att Miljö och Hälsa i ett mycket tidigt skede var informerat om Solvarms planer på att bygga ut systemet (”System Two”) och att en öppen dialog förekom mellan Solvarm och tf miljö- och hälsoskyddschefen. (Mailväxlingen fortsätter sedan.) Det var inget prat om att det saknades tillstånd i naturhuset. Det handlade bara om tillstånd till det nya huset (som också skulle bli ett naturhus).

För övrigt avslutar tf miljö- och hälsoskyddschefen Mona Wrethman sitt mail:

”Tills vidare informerar jag nämnden om ärendet på mötet i september.”

Och så skedde också. I miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande står det bland annat:

”Solvarm har varit i kontakt med Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen och informerat om att han har för avsikt att anlägga ett kretsloppsanpassat avloppsystem för huset.”

Inte heller detta protokoll, besök eller mailväxling står det något om i beslutsunderlagen från miljö- och hälsoskyddschef Mikael Reinhardt och miljö- och hälsoskyddsinspektören…

Under året som gått sedan det senaste besöket har miljö och hälsas inställning till Solvarm uppenbarligen ändrats totalt. Och nu, i fredags (dagen före Anders Solvarm var och föreläste på Bomässan i Stenungssund, se här), kom rapporten från miljö- och hälsoskyddschef Mikael Reinhardt och miljö- och hälsoskyddsinspektör Mika Thomasdotter:

”Ni får härmed möjlighet att komma med synpunkter på det föreslagna beslutet om avslag på ansökan om tillstånd.”

De föreslagna avslagen ska beslutas av miljö- och hälsoskyddsnämnden den 7 maj. (Det finns dock inget möte bokat detta datum på kommunens hemsida.) Det handlar alltså om att avslå de ansökningar om tillstånd som Solvarm har sökt. På det kommande sammanträdet kan naturligtvis nämnden gå emot sin egen förvaltning. Det är emellertid inget som sker särskilt ofta och Solvarm kan nog räkna med att få säga ”hej då” till sitt naturhus.

Med andra ord, den ”gamla” avloppsanläggningen, ”System One”, som har rönt stor uppmärksamhet, även internationellt, ska stoppas. (För utförlig information om hur denna teknik fungerar – se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.) Stoppas ska också den andra anläggningen, ”System Two”. Den är en utveckling av systemet som också ska återvinna slammet.

I beslutsförslagen, det är två beslut som ska fattas, ett för varje system, beskrivs de båda systemen på ett, som jag kan avgöra, korrekt sätt. Sedan beskrivs kommunens VA-planer. Och det är intressant, för man kan fråga sig vad relevansen är i att lyfta in det faktum att det finns ett kommunalt verksamhetsområde för VA i tillståndsprövningen av en enskild anläggning.

Enligt lagen om allmänna vattentjänster (LAV) står det 9 § och 24 § om enskilda avloppsanläggningar:

  • ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
  • ”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”

Enligt LAV så är det dessa två paragrafer som Solvarms ansökan om att stå utanför kommunens VA-nät ska prövas mot. Men miljöbalken kanske har ytterligare aspekter…

Motiveringarna till avslaget av Solvarms två system skiljer sig åt. Jag tar motiveringarna var för sig.

Den befintliga avloppsanläggningen, ”System One”, beskrivs i det första beslutsunderlaget. Här nämns de provtagningar som har tagits av avloppsvattnet, sammanlagt ett 50-tal prover. Miljö och hälsa skriver att provtagningarna utfördes av fastighetsägaren själv i samarbete med en ”Teknisk doktor i Vattenförsörjnings- och avloppsteknik på Emulsionen Ekonomisk förening”. Medelvärdena på proverna visade att COD (=kemisk syreförbrukning) hade reducerats med 98%, totalfosfor med 99% och totalkväve med 99 %. (Du kan läsa mer om det här: ”Solvarms naturhus i Sikhall”.)

Provtagningarna visar värden som kommunens reningsverk kan drömma om att komma upp till.

Men miljö och hälsa avfärdar provtagningarna:

”De provtagningar som utförts av avloppsvattnet är utförda som stickprov vilket gör att det är svårt att dra några slutsatser kring dessa resultat. Den stora andelen av dessa prover har inte analyserats på ackrediterat laboratorium.”

Miljö och hälsa litar varken på Solvarm eller Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius som alltså har gjort noggranna mätningar vid mängder av tillfällen. Om miljö och hälsa nu inte litar på andra, varför kan de inte mäta själva innan de stoppar Solvarm? Och varför utgår de från att Solvarm och Kjerstadius försöker dupera eller till och med ljuga för Vänersborgs kommun?

Miljö och hälsa fortsätter:

”BOD7 har inte analyserats i flertalet av de provtagningar som utförts. Krav på enskilda avlopp utifrån Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd (2016:17) ställs bl.a. utifrån parametrarna kväve, fosfor och BOD7.”

Det här med BOD (biokemisk syreförbrukning) och COD har Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius redovisat och diskuterat utförligt. Anledningen till att COD har använts istället för BOD är att BOD måste analyseras snabbt och det är svårare och dyrare. COD kan frysas och analyseras för flera mätomgångar vid ett och samma tillfälle. (Vad jag kan förstå så är förfarandet allmänt accepterat i forskarvärlden.) Det är lite avancerat (för mig), men miljö och hälsa har materialet… Varför låtsas de som de inte har sett detta?

Miljö och hälsa tar också upp de hus som Solvarm har varit med om att uppföra i Vallentuna och Jönköping. Huset i Jönköping fick för övrigt kommunens miljöpris 2016. (Se här.)

Miljö och hälsa skriver:

”I inget av dessa tillstånd beskrivs recipienten eller en bedömning av vilken skyddsnivå som gäller.”

Och med den meningen avfärdar Vänersborgs miljö- och hälsoskyddsförvaltning de andra kommunernas bedömningar av naturhusens avloppssystem.

Det är naturligtvis svårt att bedöma hur miljö och hälsa i andra kommuner fungerar, men man måste väl utgå från att de kan sina jobb. I både Jönköping och Vallentuna var inspektörer personligen på plats. Kanske var de noggrannare i sakfrågorna än med paragraferna? Miljö och hälsa i Vänersborg har i varje fall inget som helst förtroende för andra kommuner, eller experter… Åtminstone inte om de har kommit fram till andra slutsatser…

Det här med att inte lita på andra återkommer på fler ställen i rapporten/beslutsunderlaget.

”Då flödesmätning av vattnet saknas så är det svårt att bedöma om detta baseras på ett normalhushåll. Därför går det inte heller att bedöma om en system one anläggning generellt leder ut vatten under fem av årets månader.”

Jag förstår ärligt inte vad som menas med detta påstående. Men vad gäller flödesmätning är det som tidigare, Hamse Kjerstadius har redovisat och diskuterat detta utförligt. Men miljö och hälsa låtsas som vanligt ingenting…

Självklart tar miljö och hälsa upp det stora problemet, ett av dem i varje fall, bräddning. Bräddning är ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten.

En av skillnaderna mellan system one och en traditionell markbädd är att denna anläggning är beroende av pumpning i flera steg och därmed inte kan anses vara lika robust som en traditionell markbädd. Vid en bräddning i anläggningen leds avloppsvattnet från trekammarbrunnen via en tvåkammarbrunn på utsidan av huset och direkt vidare till trädgårdsdammen. Vid en sådan bräddning bedöms risk finnas för smittspridning till Vänern och Sikhalls badplats samt den grävda vattentäkten på fastigheten och eventuella vattentäkter för bostäderna söder om fastigheten.

Och på något sätt känns det som om miljö och hälsa överträffar sig själv i sin osakliga negativism mot Solvarm. Jag kan inte annat än att se att skrivelsen faktiskt insinuerar att det är Solvarms fastighet som har gjort att provtagningen på Sikhalls badplats har haft ”anmärkningar” några gånger de senaste fyra åren. (Sikhalls badplats nämns flera gånger i underlaget.) Är det inte mer troligt att det är någon annan fastighet närmare badplatsen som har varit ”boven”? Eller är det kanske alla de hundratals bajsande Canadagässen på badplatsens gräsmatta som är orsaken? Eller kanske badgäster som gått in i vassen för att göra sina behov eftersom de få utställda bajamajorna varit fulla eller äckliga?

I en blogg om avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda (se ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”) tog jag upp det här med bräddning. För att bara ta två exempel. Under år 2016 bräddade Holmängens reningsverk 8.000 m³. Det flöt ut i Vänern och Göta älv… I lilla Ryrsjön bräddades 2014 1.297 m³…

Jag var tvungen att fråga Anders Solvarm om han brukar brädda…

Anders Solvarm:

”Nej, men jag brukar tömma ungefär 3/4 av min uppsamlingstank efter alla reningssteg (3 växtbäddar), dvs det uppsamlade renade vattnet, på våren på gräsmattan. Utifall det ansamlats lite fosfor som kan komma gräsmattan till glädje. Dvs jag släpper ut rent vatten till gräsmattan istället för att det eventuellt sipprar ut till dammen för efterpolering.”

Om pumpen till växtbädd 1 pajar hos Solvarm så går vattnet vidare och pumpas till växtbädd 2. Om denna pump slutar fungera så går vattnet till växtbädd 3. Det betyder att om pump 2 går sönder så har vattnet ändå renats i växtbädd 1 och 3 etc. Om alla pumpar pajar samtidigt, vilket aldrig har hänt, så går vattnet först till 2-kammarbrunnen vidare till det flacka meanderformade diket och i värsta fall vidare till dammen (rotzonsanläggning) innan det till slut bräddas vidare till gränsdiket – om det är tillräckligt mycket vatten i trädgårdsdammen att något rinner ut…

Det är en mycket osannolik händelsekedja, framförallt sommartid när badplatsen besöks. Solvarms anläggning är då, gissar jag, nere någonstans under sannolikheten för en kärnkraftsolycka… För övrigt är varje hushåll som är anslutet till det kommunala avloppet beroende av samma pumpar (exakt samma fabrikat) som Solvarm använder – med den skillnaden att kommunen, vad jag vet, inte har något säkerhetssystem alls. När hushållens avloppsvatten pumpats till ledningsnätet så pumpas det vidare med pumpbrunnar med bräddning längs hela vägen till Brålandas och Holmängens ARV.

Är det inte så att om kommunens pumpar går sönder, t ex om strömmen försvinner på någon av kommunens alla pumpstationer på vägen fram till Brålanda reningsverk, så kommer hela vänerkustens avlopp att bräddas ut?

Vad ska man säga? Förstår inte miljö och hälsa? Eller vill de inte förstå?

Utifrån sin ”katastrofteori” antyder miljö och hälsa ett mycket osannolikt scenario:

”Utgående vatten från trädgårdsdammen, som är det sista steget i avloppsanläggningen, leds via dike till Vänern. Den exakta utsläppspunkten är inte känd men utsläppet sker inom 100-150 meters avstånd från Sikhalls badplats.”

Tidigare i rapporten stod det förresten:

”Utsläppspunkten från den enskilda avloppsanläggningen ligger på ett avstånd av cirka 270 meter från Vänern.”

Hur som helst så släpper Solvarm ut noll liter orenat vatten. Ja, under 7 av årets månader så lämnar inte något vatten överhuvudtaget Solvarms hus!

Jag förstår fortfarande inte hur miljö och hälsa kan sitta bakom ett skrivbord och tolka bibeln som en viss varelse med horn. Kommunen litar inte det minsta på Solvarm och de experter och de provtagningar som han anför. Men varför kan då inte inspektörerna på miljö och hälsa själva kolla upp vad som gäller innan de stoppar Solvarms anläggning? Varför ska de bara anta det värsta?

När miljö och hälsa beskriver utformningen av Solvarms avloppsanläggning kommer de också till den fantastiska slutsatsen att anläggningen inte är ett återvinningssystem:

”Då det idag sker en tömning av slam från slamavskiljaren i kommunal regi så är reningsmetoden, som beskrivs ovan, jämförbar med en slamavskiljare med efterföljande markbädd. De anläggningar som generellt bedöms vara kretsloppslösningar innebär utöver en reningsanläggning för avloppsvatten, även ett omhändertagande av slam”

Det är inte återvinning, menar miljö och hälsa, att det blir 1 m3 slam kvar för kommunen att hämta hos Solvarm varje år… Men det vet Solvarm, det är ju slammet som ”System Two” ska ta hand om så att återvinningen blir fullständig… Men allt annat som återvinns i Solvarms naturhus då? Det blundar miljö och hälsa för av någon anledning. Är det fakta som inte stämmer med miljö och hälsas förutfattade mening? Eller med ambitionen att till varje pris stoppa Solvarm…?

Och så kommer då miljö- och hälsoskyddschef Mikael Reinhardt och miljö- och hälsoskyddsinspektör Mika Thomasdotter till sist till sin ”sammanfattad bedömning.”

”Sammantaget så bedömer miljö- och hälsoskyddsnämnden att ansökan om den enskilda avloppsanläggningen ska avslås. Avloppsanläggningen bedöms inte vara tillräckligt robust för att uppfylla kraven på en hög skyddsnivå avseende hälsoskydd.”

Och återigen att Solvarm:

”riskerar att öka mängden spill- och dagvatten som leds ut i Vänern invid och i närheten av Sikhalls badplats”

Det känns som om miljö och hälsa spelar på rädslor i stället för fakta. Genom att skriva att Solvarm medför en risk för badplatsen verkar det som om miljöchefen och -inspektören försöker så tvivel om Solvarms alla undersökningar och säkerhetssteg. Känner Reinhardt och Thomasdotter till någon bättre anläggning i Sverige än Solvarms? Ja, det skulle vara Vänersborgs kommuns då… (OBS. Ironi…) (Se ”Kommunens avloppsrening (1/3)”, ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp” och ”Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”.)

Och så kommer det följaktligen en längre utläggning i rapporten om varför kommunens VA-nät och avloppsreningsverk är överlägsna Solvarms…

”Möjligheten att koppla på sig till det kommunala avloppsnätet bedöms vara ett alternativ som bättre än det föreslagna enskilda avloppet förebygger påverkan av smittämnen på Vänern invid Sikhalls badplats och grundvatten på platsen.”

Men det stämmer inte. Inte ens när det gäller smittämnen. Vid mätningar i Solvarms damm, av e-koli och intestinala enterokocker uppfyllde vattnet bästa badkvalitet, bättre än Sikhall på sommaren. Den senaste mätningen skedde nu i januari, en månad när det är som lägst mikrobiell aktivitet i växtbäddarna.

För fullständighetens skull. Jordens mikroorganismer äter i växtbäddarna upp de skadliga mikroorganismerna som därmed avdödas. De lite ”större” organismerna lever av att äta de mindre. (Vill du veta mer om hur det går till kan du se denna mycket lärorika film på YouTube – ”Mikrobiologi i markbaserade anläggningar”, 18 min. Här nämns även COD och BOD…) Dessutom skyddas hela reningssystemet mot regn i växthuset och växtbäddarna är tätade med gummiduk. Mätning visar på reduktion av e-koli till 99,9%.

Fast jag förstår inte ens varför det här skrivs av miljö och hälsa. Enligt LAV, som jag skrev tidigare (se ovan), står det inget om att en enskild avloppsanläggning behöver vara bättre än kommunens…

Och i synnerhet förstår jag inte varför miljö och hälsa avslutar sin rapport och beslutsförslag till miljö- och hälsoskyddsnämnden med ett resonemang om kostnader för Solvarm att ansluta sig till kommunens VA-nät.

”Kostnaden för en anslutning och påkoppling till det kommunala VA-nätet uppges enligt inkomna handlingar kunna uppgå till 295.000 kronor.”

Det här bedömer miljö och hälsa inte vara uppenbart fördyrande för Solvarm… Jag undrar i vilken värld miljö och hälsa lever i…

Och vad Solvarm väljer att göra med sina pengar är väl hans sak. Varför lyfter miljö och hälsa in kostnadsaspekten? Det har väl inget att göra med sakfrågan – om tillståndsgivning eller inte. Och tror inte miljö och hälsa att det system Solvarm har byggt upp, med växthuset över bostadshuset, pumpar, bäddar osv har kostat något? Förutom 15 års eget forsknings- och utvecklingsarbete…

Personligen kan jag inte säga annat än att detta dokument och behandlingen av Solvarm helt får mig att tappa förtroendet för miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Och varför hjälper inte miljö- och hälsoskyddsförvaltningen fastighetsägare och forskare såsom Solvarm istället för att stjälpa om det nu är något som behöver åtgärdas?

Vi får se om miljö och hälsoskyddsnämnden, dvs politikerna, kan återupprätta förtroendet… Och jag kan nog tillägga, allmänhetens förtroende med tanke på alla de kommentarer som har getts på Facebook och på bloggen efter gårdagens inlägg (se ”Nyhet: Inga naturhus i Vänersborg!”).

För övrigt tar miljö- och hälsoskyddsförvaltningen ut en avgift för detta avslag av Solvarms tillståndsansökan:

”Avgiften är 7096 kronor, vilket debiteras Er i separat räkning.”

Motiveringarna för att stoppa ”System Two” är delvis annorlunda, men de återkommer jag till.1.

Klassamhället gör att Majblomman behövs

Nu har jag köpt årets Majblomma. Som vanligt önskar jag att jag inte skulle behövt göra det. Många hyllar, med rätta, Majblommans viktiga arbete. Men ingen vill prata om varför en organisation som Majblomman egentligen behövs. Ingen vill prata om det klassamhälle och de stora klassklyftor som är själva orsaken till att det nu är det dags för Majblommans insamlingskampanj igen.

Tyvärr är behovet av att stödja barn i ekonomiskt utsatta familjer fortfarande stort. Klassklyftorna har ökat mer i Sverige än i något annat jämförbart land. Därför går också alla pengar från Vänsterpartiets 1 maj-insamling till just Majblomman. Men till skillnad från andra partier så bekämpar vi också själva grunden till att Majblomman behövs, klassamhället.

Tack vare Majblomman kan några av alla de barn som tvingas betala priset för att vi fått ett samhälle där ett fåtal rika gynnas på bekostnad av oss andra ändå få hjälp. Det kan handla om hjälp till en cykel, stöd för att följa med på en klassresa eller något annat som normaliserar vardagen. Majblomman rycker in när klassamhället skördar offer och lämnar utsatta barn efter sig.

Jag menar att vi måste få till en förändring på detta. Barn vars föräldrar måste förklara att en ny skjorta till skolavslutningen är en omöjlighet, för att inte tala om semester. Barn som ”inte vill” gå på klasskamratens kalas, därför att man inte har råd att ta med sig någon present. Barn som har en klump av oro som ligger i magen och gnager. Sånt kan jag aldrig acceptera.

Vänsterpartiet har drivit igenom en rad förbättringar som något minskar behovet av Majblommans insatser: glasögonbidrag och gratis medicin för barn, lovaktiviteter, gratis simundervisning för 6-åringar, fler anställa på fritids, avgiftsfri kollektivtrafik för unga och nu senast en satsning på sommaraktiviteter på fritids, kultur för barn och unga och stöd till idrott för barn och unga.

Detta har vi lyckats få med oss regeringen på. Det är bra, men det räcker inte. Vi vill skapa ett samhälle för alla, inte bara de rikaste. Då måste man också göra något åt det skattesystem som högern riggade för att gynna de rikaste. Det har regeringen hittills vägrat. Man vill inte prata om den uppenbara elefanten i rummet – klassamhället.

Det är därför Majblommans insamlingskampanj behövs igen. Så blunda inte för klassamhället du också. Gå med i Vänsterpartiets 1 maj-tåg, lämna ett bidrag till insamlingen till Majblomman och viktigast; rösta för förändring 9 september. Använd din röst för att se till att barn ska slippa vara beroende av Majblommans insamlingar i framtiden. Lägg din röst på Vänsterpartiet.

Kaj Raving (V)
Riksdagskandidat

Nyhet: Inga naturhus i Vänersborg!

När det nyligen meddelades att Solvarm ska få ekonomiskt stöd och hjälp av Villaägarnas Riksförbund för att driva en process om att få slippa ansluta sig till kommunens VA – då tog kommunens tjänstemän fram storsläggan. Då kom miljö- och hälsoskyddschef och en miljö- och hälsoskyddsinspektör på personligt besök till Sikhall.

Och väl på plats, stoppade de omedelbart Solvarms utvecklade återvinningssystem, ”System Two”, som hade varit i bruk sedan årsskiftet. De krävde att Solvarm ansökte om tillstånd. De passade även på att kräva tillstånd för det äldre systemet, ”System One”, som hade varit i bruk sedan 2006. (Se ”Stäng systemet!”).

Solvarm ansökte snabbt om tillstånd för de båda systemen.

Nu har tjänstemännen arbetat fram ett underlag till beslut om tillstånden för politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden. Ett förslag som de ska ta ställning till på nästa sammanträde.

Tjänstemännen föreslår:

”… avslag på ansökan om tillstånd.”

Och avslaget gäller båda systemen.

Det betyder att Vänersborgs kommun inte kommer att tillåta att det enda naturhuset i Vänersborg, och ett av de få i Sverige, får finnas kvar som naturhus – med återvinning och kretslopp. Det innebär naturligtvis också att Vänersborgs kommun säger ett bestämt nej till naturhus inom sina gränser för en överskådlig framtid.

Miljö- och hälsoskyddschefen och en av förvaltningens miljö- och hälsoskyddsinspektörer har slagit näven i bordet. De har nu visat den verkliga betydelsen av Vänersborgs kommuns vision:

”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Ska vi hoppas att politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden tar sitt förnuft till fånga och ger Solvarm de nödvändiga tillstånden?

Jag återkommer med en utförligt beskrivning av miljö- och hälsoskyddsförvaltningens beslutsförslag. Och varför jag och många med mig anser att förslaget är fullkomligt galet.

Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?

Fortsättning från ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”…

Det är helt befogat att ställa frågan – är kommunalt VA och kommunala reningsverk bättre än enskilda anläggningar?

I en rapport från Naturvårdsverket (april 2012, ”Läget inom markbaserad avloppsvattenrening”) så står det:

”Styrgruppen gör den generella bedömningen att markbaserade reningsanläggningar, förutsatt att de är rätt lokaliserade och byggda enligt de tidigare anvisningarna från Naturvårdsverket, ger en god resurshushållning och tillräckligt miljö- och hälsoskydd.”

Läs gärna detta en gång till och tänk på Timmervik, Sikhall och andra ställen i Vänersborg, där kommunen vill tvångsanslutna fastighetsägare till det kommunala VA-nätet… (Merparten av dagens reningsanläggningar för enskilda avlopp är anlagda med någon form av markbaserad rening.)

Det är faktiskt så att enskilda lösningar kan vara bättre. Naturvårdsverket igen:

”Reduktionen av läkemedel och organiska miljöfrämmande ämnen kan förväntas vara minst lika bra i markbaserade reningssystem eller till och med betydligt bättre jämfört med kommunala avloppsreningsverk.”

En liten jämförelse mellan kommunala reningsverk och markbaserade reningssystem med infiltration har gjorts av Peter Ridderstolpe, teknisk licentiat i tillämpad ekologi.

Vi kan se av tabellen att kommunala reningsverk har ganska mycket i övrigt att önska, t ex när det gäller kemikalier, läkemedelsrester och smittämnen. Enskilda anläggningar med infiltration är likvärdiga eller bättre… (Hallå Miljö och Hälsa!!)

Det är alltså något som inte stämmer i den kommunala argumentationen för tvångsanslutning till det kommunala VA-systemet. Det verkar som om kommunen har något att bevisa när det gäller miljöaspekterna… (Snällt sagt.)

Har förresten ni, som läser min blogg, någon gång tänkt på att kommunen tillåter jordbrukare att gödsla sina åkrar och vi stadsbor våra gräsmattor. Hur kan det komma sig, med all fosfor i gödseln? Ger inte det upphov till en förfärande näringstillförsel till våra sjöar? (Jag kontaktade, med anledning av detta, en kompis som är jordbrukare. Han menade att jordbruksmarken gödslas med så mycket som växterna ska ta upp, men att det alltid finns ett visst näringsläckage från marken. Jordbrukaren menade också att det kan vara intressant att nämna att bönderna måste köpa konstgödsel för att ersätta det som aldrig kommer tillbaka från reningsverken…)

Eller varför tillåts vi att begrava våra nära och kära? Människokroppen innehåller ju faktiskt 1,5% fosfor…

Och så vill kommunen inte tillåta enskilda avloppsanläggningar…

Markbaserad rening ger ett grundskydd som normalt är alldeles tillräckligt bra. Utsläpp till mark bryts faktiskt ner effektivt.

I skriften ”Markbaserad rening”, utgiven av Länsstyrelserna i Stockholm, Västra Götaland och Skåne, skriver Peter Ridderstolpe:

”Markbaserad teknik är enkel och robust och har världen över visat sig fungera väl vad gäller grundläggande skydd för människors hälsa och miljö. … Markbaserad rening ger, förutsatt att den är rätt lokaliserad och utförd, ett billigt och mycket bra skydd mot smittspridning, lukt och annan sanitär olägenhet.”

Mark ger ett betydande skydd t ex mot övergödning. Ett hushåll med WC-avlopp kopplad till infiltration ger i normalfallet nollutsläpp av fosfor i mer än 50 år om avståndet mellan anläggning och utströmningsområde är mer än 100 m. På en konferens, VAK 2018, presenterade man en studie gällande Fyrisån. Man hade studerat områden med enbart enskilda avlopp och jämförde dem med vattendrag som påverkades av större kommunala reningsverk, bl a Uppsalas. Området bebos av 260.000 invånare och det fanns 26.000 enskilda avlopp. Man mätte 30 ämnen, t ex alvedon. Från de enskilda avloppen kom 2 ämnen ut i vattendragen. Från reningsverken kom i stort sett hela listan med ämnen, många läkemedel…

Rapporter från forskare, myndigheter och andra visar att vi med andra ord borde tänka om i landet när det gäller VA-lösningar och avloppsrening. Det är till och med sannolikt så att de kommunala reningsverken, som de fungerar nu, leder oss in i en miljömässig återvändsgränd. (Här kan du ladda ner ett dokument från VA-i-tiden som innehåller mängder med fakta och massor av länkar till andra fakta.)

Varför skriver jag då allt det här? Det är inte för att jag vill att kommunens reningsverk ska läggas ner. Självklart är det positivt att Vänersborg har två reningsverk – på Holmängen och i Brålanda. Men… De är inte så bra som folk i allmänhet och politiker och kommunala tjänstemän i synnerhet tror…

Och även om reningsverken är bra på mycket, t ex på att avskilja fosfor, kväve och BOD, så handlar det just om att avskilja – och inte cirkulera (återvinna). Och avskiljning är ingen framtidslösning, därom är väl de flesta eniga. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat.

Det finns många skäl till att enskilda fastighetsägare inte ska tvingas in i Vänersborgs kommuns VA-nät. De har jag skrivit om tidigare. I de här bloggarna har jag visat att det alltså finns ytterligare ett viktigt skäl – de miljömässiga.

Det är dock viktigt att poängtera att dåliga enskilda anläggningar måste åtgärdas. Men lösningen måste inte vara en anslutning till kommunens VA. Kommunen måste vara öppen för andra, och för den enskilde billigare, lösningar än det kommunala VA-nätet.

Det ska noteras att det för övrigt inte står någonstans i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) att enskilda lösningar ska vara bättre än kommunens. Vilket hävdas av nitiska tjänstemän och politiker.

I LAV 9 § står det:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Notera fetstilen (som är gjord av mig, liksom nedan). Lagen säger alltså inte att enskilda avloppslösningar måste vara bättre än kommunens.

I 24 § av LAV handlar det om fastighetsägares skyldighet att betala avgift till kommunalt VA. Där bekräftas detta:

”Vid bedömning av behovet … skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”

Det står alltså ingenstans i lagen att enskilda lösningar ska vara bättre än kommunens… Även om det nu faktisk inte sällan kan vara så, t ex Solvarms hus i Sikhall…

Till sist.

Varför är det då så att politiker och tjänstemän vill tvinga in så många kommuninvånare som möjligt i de kommunala VA-näten?

Kanske är det för att en del anser att så ska det vara – för att så har det alltid varit… Jag tror inte det.

Kommunalt VA behövs, framför allt i städerna och tätorterna. Där går det inte att lösa VA-frågan på annat sätt (än så länge) än med gemensamma, kommunala lösningar. För kommunen handlar det då bara om ekonomi. Alla ska vara med och finansiera VA-nätet och reningsverken. Då blir det också billigare för de som verkligen behöver det.

På sätt och vis skulle man kunna se det som att pengar rinner från landsbygden in till tätorterna, precis som avloppsvattnet. Det är ju faktiskt så att det är de boende på landsbygden som i nu-läget kan ordna sitt avlopp på egen hand, något som stadsborna inte kan…

Eller är det så att kommunen genom den dyra tvångsanslutningen till det kommunala VA-systemet vill tvinga människor att lämna sina hem och stugor för att ge plats för ny befolkning..?

För övrigt är framtiden återvinning och kretslopp. Vi och framtida generationer kan inte fortsätta som vi gör. Det inte är långsiktigt hållbart. Men hur ska det bli? Vem ska forska och utveckla? Och hur ska det betalas?

Solvarm arbetar med och utvecklar sitt naturhus i Sikhall. Det vore bättre om kommunen stödde ett sådant arbete, och själv också jobbade med det, än att lägga ner tid på att jaga fastighetsägare med enskilda avloppslösningar…

.

Bilaga 1
Jag vill återge en insändare från Bärgslagsbladet/Arboga Tidning från 19 mars:

Bilaga 2
Råd till politiker och myndigheter av Peter Ridderstolpe.

 

Debatt är inte ministerstyre

Vi behöver fler ledande politiker som aktivt deltar i samhällsdebatten. Just nu verkar Svenska Akademien vara ett viktigt ämne och några statsråd och riksdagsledamöter har redovisat sina åsikter, visserligen ganska återhållsamt. Då kommer debatten om ”ministerstyre” och det är ju bland det fulaste som finns. Svenska Akademien är ju en helt fristående institution och visst […]

Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp

Fortsättning från ”Kommunens avloppsrening (1/3)”…

För att få veta lite mer om Holmängens avloppsreningsverk (ARV) så kan man förslagsvis studera en miljörapport från 2016. Det har jag gjort. (Vad jag förstår så är det här den senaste rapporten.)

I rapporten beskrivs hur Holmängens ARV är uppbyggt och hur det fungerar. Rapporten är naturligtvis stundtals mycket teknisk och det har jag varken kunskap eller lust att gå närmare in på. Men jag tror att systemet är så bra det kan bli, när det gäller sådana här kommunala anläggningar. Så länge reningsverket fungerar så renas avloppsvattnet på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. (Rent tekniskt är det säkerligen möjligt med ett system, där allt från toaletterna går tillbaka till t ex åkermark utan att något rinner ut i vattendragen.)

Det kan dock vara bra att veta att t ex kväve, fosfor och BOD (biokemisk syreförbrukning) mäts i mg/liter och det kan vara väldigt missvisande. Koncentrationen kan se helt ok ut, men mängden ovidkommande vatten som rinner in i verket är stort. Avloppsvattnet späds därför helt enkelt ut. Mängderna kan sammanlagt bli stora. (Jag återkommer till det.)

Det kan vara värt att titta på vad en bra och godkänd rening enligt lagar och förordningar innebär. Hur ser t ex slambehandlingen ut? Det är ju något som kommunen har synpunkter på när det gäller t ex Solvarm i Sikhall.

I rapporten står det:

”Grovrens uppsamlas i container. Bio- och kemslam pumpas till förluftningsbassängen och avskiljs tillsammans med primär- och kemslam i försedimenteringen. Efter förtjockning rötas slammet.”

Det verkar ju bra. Det bildas gas i rötkammaren. Det används för uppvärmning av lokalerna samt rötkammaren. En del av gasen används även för att producera elström.

Det är också bra. Och sedan?

”Efter avvattning transporteras slammet till mellanlagringsplatsen. Under året har slammet transporteras från mellanlagringsplatsen till Ragns Sells på Heljestorp.”

Slam skickas alltså till Ragn-Sells anläggning i Heljestorp och återvinns inte. (Enligt muntlig uppgift så skickas det koncentrerade slammet nu för tiden till deponitäckning i Karlstad.) Det kan noteras att Solvarm vill återvinna allt slam från sin fastighet, men det stoppades som bekant av Miljö och Hälsa. Det fanns inget formellt tillstånd… (Se ”Solvarms naturhus (3): Stäng systemet!”.)

Det kan också nämnas att Holmängens ARV tillförs ”externslam”, ca 5.000 m³/år, från icke avloppsansluten bebyggelse. Det slam som blir kvar i Brålandas reningsverk skickas däremot inte till Holmängen. Det går direkt till Häljestorp.

Det är även intressant att titta på bräddningen. En bräddning innebär ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastat och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn och snösmältning. Bräddning är alltså inget bra…

Under år 2016 brann det i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 m³. (Ooops!) Det flöt ut i Vänern och Göta älv…

Det bräddades också i Ryrsjön, 339 m³ under 2016. Det var dock mindre än åren innan, 2014 bräddades nämligen 1.297 m³ och 2015 bräddades 911 m³… Det kanske inte alltid är så fräscht att bada i Väne Ryr…

Sammanlagt bräddades också 694 m³ vid de olika pumpstationerna. (I tabellen, som är min källa, ingår ”Ryr telestn” med 309 m³, en något annorlunda siffra än den som uppges på ett annat ställe i rapporten. Är det samma bräddning, som omtalas ovan, vilket allt talar för att det är, så får detta räknas bort från totalen.) Det bräddades vid Ängsvägens pumpstation, 129 m³ och Halleskogen 1.346 m³. Vid Sandgärdet bräddades det hela 7 gånger under året, men ”bara” sammanlagt 36 m³.

Det bräddas i Dalsland också. Brålanda reningsverk bräddade 240 m³ år 2016. I Frändeforsån skedde bräddning av orenat avlopp 50 ggr år 2016. Volymen var 3.124 m³. Det är ganska mycket i den lilla ån…

Jag har inga nyare uppgifter på bräddning, men det sägs av människor som bor vid Frändeforsån i Brålanda, att de aldrig har sett så mycket död fisk, som låg och flöt i vattnet, som i somras (2017). Det sägs också att avloppsrören läcker in vatten, vilket ibland gör att det behöver bräddas när det regnar extremt. Men att kommunen förnekar att det läcker ut… Det sista kan vara rykten.

En bräddning innebär alltså att avloppsvatten skickas ut orenat. Det kan t ex innebära utsläpp av sjukdomsalstrande mikroorganismer från människans tarmar (t ex e-koli, intestinala enterokocker och salmonella, men även virus mm). Det är för övrigt också ett problem att Vänersborgs kommuns reningsverk inte riktigt vet hur väl de tar hand om smittämnen vid reguljär drift. Det kan vara upp till 95%, men 5% blir mycket om det släpps ut i en enda punkt, t ex i Frändeforsån.

Kretslopp & Vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) bedömer att bräddningar och nödutsläpp på ledningsnätet kommer att ligga kvar på ungefär samma nivå i framtiden. I Vänersborgs kommuns miljörapport från 2016 står det för övrigt att utsläppen är försumbara… (Hallå Miljö och Hälsa!!)

Det är inte utan att tanken slår en att det kanske vore bättre miljömässigt om Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen och Kretslopp & Vatten lägger ner mer fokus på att samverka för att minimera (ta bort) bräddningar i kommunens nät än att jaga enskilda fastighetsägare i Timmervik och på Sikhall…

I ”Tillståndsansökan” från 2016 om att Holmängen ska ta emot mer avloppsvatten står det:

”Kväve och fosfor avleds via det renade avloppsvattnet till Göta älv. … Från H (Holmängen; min anm) släpps idag (2014-2015) ut ca 60 ton N (=kväve; min anm) per år och ca 1,3 ton P (fosfor; min anm) per år.”

Är dessa utsläpp ett problem? Kommunen anser inte det. Kommunen menar att Vänern är så stor och att vattenomsättningen vid Göta älvs utlopp också är det så att utsläppen knappast märks.

Men…

Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius skriver i sin analys och utvärdering av reningsgraden av avloppsvattnet i Naturhuset Sikhall:

”I avlopp återfinns mycket av de näringsämnen som konsumeras i våra samhällen. Bland dessa läggs särskilt fokus på kväve och fosfor. Återvinning av dessa näringsämnen från avlopp till åkermark föreslås i Naturvårdsverkets senaste förordningsförslag kring ny slamförordning.”

Kjerstadius skriver vidare att vid större avloppsreningsverk skiljs rent allmänt en stor mängd av fosforn bort från avloppsvattnet och hamnar i det avvattnade avloppsslammet. Men att endast en mindre del av kvävet återfinns i avloppsslammet, då det mesta av kvävet omvandlas till kvävgas. Och kvävgas är inte tillgängligt för växter. Det är däremot kvävet som finns i slammet.

”Läget ser ännu värre ut för Vänersborg där allt avloppsslam från Holmängens ARV används som deponitäckning (Vänersborgs kommun, 2017). Således sker inget kretslopp av näringsämnen alls från Holmängens ARV idag.”

Det finns alltså en annan aspekt av utsläpp, inte bara att kvävet och fosforn hamnar i vattnet. Ämnena borde återvinnas… (Det sägs, även om jag själv inte kan räkna ut det, att 42% av kvävet rinner rakt igenom reningsverket.)

Holmängen släpper också ut andra ämnen. Här följer en tabell som visar de totala utsläppen från Holmängens ARV 2016:

Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, P=fosfor, N=kväve, NH4-N= ammonium, Hg=kvicksilver, Cd=Kadmium, Pb=bly, Cu=koppar, Zn=zink, Cr=krom, Ni=nickel och As=arsenik.

Det är en del…

Som jämförelse, Solvarm släpper ut 1 m³ slam och noll liter orenat vatten varje år…

Det pratas en del i världen om kemikaliemixar, dvs när kemikalier, ibland i sig ofarliga, blandas och kan reagera med andra kemikalier och bli till nya farliga ämnen. Det är ganska outforskat än så länge vad jag förstår, men kemikalier blandas onekligen i utsläppen från reningsverken.

Med andra ord är kommunens rening inte alls så bra och effektiv som man kan tro, många farliga ämnen släpps ut i Vänern och förs via Göta älv så småningom ut i Skagerack/Kattegatt. Såvida inte en del hamnar i Trollhättan, Lilla Edet och Göteborg… Dessutom finns det alltså inget bra system för återvinning på Holmängens ARV. Och frågan är om det är hållbart…

Fortsättning följer…

.

  • Kommunens avloppsrening (1/3)
  • ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”
  • ”Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”

Fredrik Edin: Exkluderande design

Edin, Fredrik: Exkluderande design (Verbal förlag, 2017), ISBN 978-91-87777-28-8.

Vi har säkert alla sett dem – bänkar på stationer eller andra offentliga platser som lutar så mycket att det ska vara omöjligt att sitta på dem. Denna form, och andra former av, exkluderande design undersöker Fredrik Edin. Men han inte bara beskriver dessa fenomen utan resonerar också kring vad de säger om vårt samhälle och vilken funktion de fyller.

Utöver de rent fysiska exemplen (lutande bänkar, spikar etc) av exkluderande design nämner Fredrik Edin också sådant som konsumtionskrav (exempel: de enda sittplatser som finns är inne på caféer eller restauranger) och budskapshinder (exempel: godkänd och avgiftsbelagd annonsering är tillåten, affischering är det inte).

Vad säger den exkluderande designen om vårt samhälle? Om vi bedömer samhället efter hur de mest utsatta behandlas visar de lutande bänkarna att vårt samhälle nog inte präglas av något större mått av humanitet.

Men Fredrik Edin menar också att den exkluderande designen fyller en ideologisk funktion:

”För det första: den döljer och förstärker maktrelationer. /…/ För det andra påverkar den beteenden genom sin blotta utformning. Att bänken är konstruerad på ett visst sätt påverkar hur vi använder den, vilket i sin tur påverkar våra föreställningar och åsikter. /…/ För det tredje och framför allt är exkluderande design en del i en större samhällsutveckling där den samverkar med andra former av ideologi samt starka ekonomiska krafter. Där det skapas en hegemoni som delar in människor i tillräckliga och otillräckliga konsumenter.” (sid. 73f.)

Fredrik Edin menar, med utgångspunkt från Zygmunt Bauman och David Harvey att vi gått från ett produktions- till ett konsumtionssamhälle: ”Bauman menar att den arbetsetik som varit nödvändig för att produktionssamhället skulle fungera måste ersättas av konsumtionsetik. Människor måste tränas och fostras att uppfylla de krav som konsumtionssamhället ställer. Tekniker och system för att kontrollera produktionen och de som arbetar där, som löpande band, anställningsavtal, stämpelklockor, svartlistning av militanta arbetare och strejkbryteri ersätts gradvis av motsvarande kontrollapparater inom konsumtionen, som exempelvis kreditkort, bonussystem, reklamindustri, betalningsanmärkningar och exkluderande design.”

Min invändning här är att det nog inte är så att kontroll av konsumtion inte ersätter kontroll av produktion (arbete, alltså varu- eller tjänsteproduktion) utan att kontrollen av arbetet kompletteras med kontroll av konsumtionen.

Men även om Fredrik Edin menar att vi gått från ett produktions- till ett konsumtionssamhälle tror han inte på konsumentmakt som politisk strategi. Han hänvisar till Zygmunt Bauman som menar att konsumentaktivism (köpa vissa varor, men inte andra): ”Människor ger upp sina förhoppningar på demokrati och kollektivism och sätter istället sin tilltro till marknaden och den egna förmågan att konsumera.” (s. 35.)

Fredrik Edin påpekar också att konsumentmakt ”sammanfaller med var och ens förmåga att konsumera. Ju tjockare plånbok, desto större makt.” (s. 35.)

Hur kan vi då göra motstånd? Fredrik Edin är inte svartsynt, han menar att det ”pågår ett motstånd mot den samhällsutveckling som exkluderande design är en del av.” (s. 66.)

Fredrik Edin hänvisar till David Harvey som menar att vad som krävs är en global rörelse som ”enas kring parollen ‘rätten till staden’. Han [David Harvey] menar att ‘ett steg mot att ena olika kamper är att anta rätten till staden, både som arbetsbeskrivning och politiskt ideal, just för att det fokuserar på frågan om vem som kontrollerar den nödvändiga kopplingen mellan urbanisering, produktion och nyttjande’. Rent praktiskt kan detta ske genom att skapa vad David Harvey kallar ‘allmänningar’ (‘commons’). Allmänningar är utrymmen eller sammanhang där både produktion och konsumtion är fri. Där människor frivilligt och oavlönat driver verksamheten och där resultatet är antingen fritt att använda eller säljs utan vinst. Harvey gör en poäng i att skilja mellan allmänt och offentligt (common och public på engelska), att skilja mellan initiativ som beskrivs ovan och sådant som tillhandahålls av stat och kommun. Inte för att det offentliga nödvändigtvis är dåligt – det är tvärtom ofta sådant som arbetarklassen har nytta och glädje av, som skolor, vattenledningar, hälsovård och bostäder till överkomliga priser – utan för att vi inte längre kan ha samma tillit till det offentliga.” (s 70f.)

Min ena anmärkning här är att vi bör fråga oss om urbaniseringen är önskvärd. Dels med tanke på klimathotet, men också för att vi även av andra skäl vill se en allsidig utveckling av landet. Att urbaniseringen pågår är givetvis ingen naturnödvändighet, med en demokratisk kontroll av produktion och ekonomi (socialism alltså) kan vi styra även den utvecklingen.

Min andra anmärkning här är att, hur mycket jag än önskar att allmänningar (exempel: ”mikrobibliotek i en trappuppgång”, ”folkkök som serverar mat till behövande”, s. 71) tror jag att i Sverige är huvuduppgiften att försvara, utveckla och utvidga det offentliga (skola, vård, kultur etc). Men allmänningar kan spela stor roll för att organisera och skapa hopp om förändring, de kan tjäna som bilder av vad som är möjligt och visa upp en handlingskraftig/praktisk vänster (jämför med vad Aron Etzler skriver om nederländska Socialistiska partiet i boken Trondheimsmodellen : radikala framgångshistorier från Norge och Nederländerna).

Det stora värdet med boken är hur den mycket konkret visar hur ideologin rättfärdigar den rådande ordningen och skapar ”samtycke kring både enskilda frågor och samhällssystemet som helhet.” (s. 46.)

Läs också:
Fredrik Edins blogg Skumrask.
Ali Esbati: Offentliga rum – är de bara på låtsas?

Kommunens avloppsrening (1/3)

Kommunen bygger ut VA-nätet i Vänersborg. Det är i grunden bra. Det är många på landsbygden som välkomnar utbyggnaden och som inget hellre vill än att ansluta sig. Men det finns också en baksida. Det finns de som inte vill eller behöver kommunalt VA. Det kan t ex bero på att det för många helt enkelt inte är prisvärt. Anslutningen till VA-nätet kostar ett par hundratusen kronor och överstiger kanske fastighetens värde. Det kan också bero på att fastighetsägare redan har en godkänd och bra avloppslösning. Som kanske till och med är bättre än kommunens…

Just nu, och sedan några år tillbaka, bygger kommunen ut VA-nätet längs vänerkusten i Dalsland. Det är en investering på åtskilliga miljoner kronor.

Kommunens VA-nät leder till två avloppsreningsverk. Det är där som avloppsvattnet ska renas. Det ena ligger i Brålanda och till det är ca 3.000 personer plus industrier anslutna. De viktigaste industrierna är naturligtvis Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri. Det renade vattnet släpps sedan ut i Frändeforsån.

Det andra avloppsreningsverket är placerat på Holmängen. Här har verket varit lokaliserat sedan 1959. Holmängens reningsverk behandlar det kommunala och industriella avloppsvattnet från tätorterna Vänersborg och Vargön samt de mindre samhällena Båberg, Grunnebo och Väne-Ryr. Inga industrier av vikt ur belastningssynpunkt finns idag anslutna till verket. Utgående vatten från reningsverket leds till Vänerns utlopp i Göta älv via en 115 meter lång ”utloppstub” i betong.

Vattenledningarna som läggs ner i Dalsland just nu har blivit ihopkopplade med resten av kommunens. Dock ska allt avloppsvatten från fastigheterna längs Vänerkusten i Dalsland fortsättningsvis också gå till Brålandas avloppsverk.

Kapaciteten behöver utökas på Holmängens avloppsreningsverk (ARV). Samhällsbyggnadsnämnden ansöker om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet.

Kommunen yrkar i sin ansökan till Länsstyrelsen:

”fortsatt tillstånd till utökad verksamhet vid Holmängens avloppsreningsanläggning och fortsatt utsläpp av behandlat avloppsvatten till Vänerns utlopp till Göta Älv”

Enligt ansökan kommer anslutningen till reningsverket att öka från ca 28.600 hushåll till ca 45.000 personekvivalenter (=föroreningsbelastning som används vid dimensionering av enskilda avlopp och motsvarar den mängd som en person avger schablonmässigt på ett dygn). I ansökan ingår en miljökonsekvensbeskrivning. Av denna framgår bl.a. att verksamhetens utsläpp till vatten kommer att öka pga. den ökade anslutningen.

Det kan vi läsa på Länsstyrelsen Västra Götalands hemsida. (Se här.) Det är Länsstyrelsen som beviljar tillstånd för kommunens ARV (avloppsreningsverk), precis som kommunen gör för enskilda fastighetsägares avloppsystem i Vänersborg… Typ Solvarms…

Kommunen räknar med att den framtida belastningen kommer att öka på grund av en ökad hushållsanslutning och inkoppling av ytterligare bebyggelseområden inom kommunen, typ Holmängs Hage och Öxnered/Skaven. Däremot kommer reningsverket inte att flyttas, utan det beräknas ligga där det ligger i framtiden också:

”Omgivningsstörningarna orsakade av verksamheten är mycket begränsade och sannolikheten att hitta en annan och lämpligare lokalisering ur omgivningssynpunkt är tämligen liten med ekonomiskt rimliga insatser.”

Kostnaderna för att anlägga ett helt nytt reningsverk, lika stort som Holmängen, beräknas kosta mellan 400 och 750 miljoner (inklusive ledningar, pumpstationer, utloppsledning mm).

På Holmängen finns det en uppenbar översvämningsrisk. Det finns helt enkelt en fara att verket blir dränkt vid höjda vattennivåer. Vänerns medelvattenstånd är 44,64 meter över havet och Holmängens reningsverk ligger på ca 46,2-46,5 möh. För att klara kommunens dimensionerande nivå på 47,16 möh så ska kommunen uppföra en fysisk invallning av reningsverket. Vallen är för övrigt till stor del klar. (Den lägsta höjden på vallen blir på framsidan av verket +48,66 möh.)

Kommunens ansökan om en utbyggnad av reningsverket, som samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för, har varit ute på remiss. Remisstiden gick ut den 7 april. Det var länge sedan som kommunen lämnade in sin ansökan, men Länsstyrelsen beslutade i december 2016 att samråd skulle ske med en bredare krets eftersom utbyggnaden kunde:

”antas medföra betydande miljöpåverkan.”

Länsstyrelsen har ställt en rad frågor som kommunen har fått utreda och besvara tämligen utförligt. Flera kompletteringar har lämnats in (oktober 2017). Slutsatsen från kommunen är att det inte kommer att bli några problem att ta emot avlopp från fler hushåll.

Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg har tidigare (21/2 2017) yttrat sig till Länsstyrelsen över planerna. Nu är det ett nytt yttrande på gång, men det är inte klart än.

2017 ansåg Miljö och Hälsa att ansökan borde kompletteras på en rad punkter. Det fanns t ex ingen beskrivning av åtgärder som skulle vidtas vid driftsstörningar eller underhållsarbeten och hur det biologiska steget skulle klara av mer än det gör idag. Det bör också, menade Miljö och Hälsa, beskrivas utförligare hur byggnationen av vallar minskar översvämningsrisken.

Vi får se om Miljö och Hälsa är nöjda med de kompletteringar av ansökan som har gjorts. Det kan bli spännande. Miljö och Hälsa verkar ju ha intagit en betydligt strängare attityd till olika VA-lösningar, i varje fall av ”fallet Solvarm” att döma…

Fortsättning följer…

.

  • Kommunens avloppsrening (1/3)
  • Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp
  • Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?

Vad händer i Öxnered/Skaven?

Det är inte bara VA-frågan och Solvarm som diskuteras i kommunen just nu. Öxneredsborna fortsätter t ex att protestera mot kommunens utbyggnadsplaner i Öxnered/Skaven. Politikerna har under den senaste tiden fått två ”öppna brev” i frågan.

Ett 90-tal boende i området påpekar återigen att det är orimligt att förtäta området kring stationen i Öxnered och ut mot Skaven på det sätt som detaljplanen föreslår.

De skriver:

”En byggnation som vi anser inte är anpassat till rådande trafikmiljö överhuvudtaget och kommer leda till stora trafikproblem med tre icke planskilda korsningar och vägar planerade till och från området.”

De boende menar vidare att de höga husen och trafikkaoset helt kommer att förstöra miljön i ett mycket attraktivt område. De undrar även hur parkeringsfrågan ska lösas på ett tillfredsställande sätt och ifrågasätter varför det inte har tagits fram någon:

”trafikanalys [gällande] frekvens eller miljöanalys vad gäller ökade utsläpp … för Öxneredsvägen och Djupedalsvägen samt den krokiga vägen efter järnvägsövergången Oslobanan som är absolut livsfarlig redan nu för gångtrafikanter och cyklister.”

Enligt en utredning kommer det nya området att generera 2.400 fordon. Och det är ju en del…

Öxneredsborna tycker inte heller om den föreslagna vägen från Brätte – som kommer att leda rätt igenom ett stort bostadsområde med barnfamiljer. Och sedan rätt över de tre icke planskilda korsningarna – vid Älvsborgsbanan, Oslobanan (vid Björnbergs) och Skaven utan plats för cykel eller gående.

De föreslår återigen en lösning med en kombinerad GC/Trafikbro från Skaven till Korseberg över Vassbotten. Och denna gång har de också presenterat, eller i varje fall resonerat kring, en kalkyl över kostnaderna:

”Kommunens tjänstemän hävdar hela tiden att en ny bro till Korseberg skulle bli för dyr för kommunen utan att hänvisa till några kostnader. En ny bro för GC och trafik med en längd av 220 meter och en höjd över vattenytan på 2 m skulle kosta ca 125 milj. Kr (dessa siffror kommer från en av Sveriges största entreprenadföretag som byggt motsvarande broar). Drar man bort den planerade GC bron till Korseberg som kommer att kosta ca 50 milj. kr samt anslutningsvägen till väg 2025 till en kostnad på 41 milj. kr enl. Trivector så får vi en totalkostnad på ca 35 milj. kr för GC och trafik bron. Detta är en billig kostnad för att lösa trafiksituationen för det nya bostadsområdet och att samtidigt få en ny attraktion med en belyst bro över Vassbotten.”

En bro över Vassbotten känns onekligen som en spännande och kreativ tanke. Men jag vet inte om kostnadskalkylen är riktig och rimlig. Det återstår väl för byggnadsförvaltningen och politikerna att titta närmare på – om intresse finns…

Det har också kommit ett brev från en familj som hyr ett hus av kommunen. Huset ska enligt detaljplanen rivas. Planen föreslår nämligen en ny tunnel för personbil, cykel och gående (som också kan användas av ambulans och polis) där huset är beläget:

”i områdets norra del, mitt emot Öxnereds skola.”

Det är tänkt att tunneln ska gå under Älvsborgsbanan och knyta ihop Skaven med västra Öxnered, Blåsut och vidare med Vänersborgs centrum. (Se ”Bostaden rivs mot deras vilja”.)

Familjen vill naturligtvis rädda huset och sitt hem och bjuder in politiker och tjänstemän för att diskutera en flytt av den planerade tunneln.

Den nya detaljplanen kommer att innebära stora konsekvenser för de boende och de kommunala investeringarna kommer att bli omfattande hur än detaljplanen kommer att se ut när den är klar.

Det lär dock bli en viss respit för planerna…

Ärendet var nämligen uppe på kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) den 26 mars. Då beslutades att:

”Då Vänersborgs kommun står inför stora investeringar behöver en kostnadsberäkning göras av tunnel/undergångar och vägar i det planerade området innan detaljplanen kan antas. Därför ges byggnadsnämnden i uppdrag att i samråd med samhällsbyggnadsnämnden komplettera ärendet med en beräkning av kostnaderna för anläggning av trafiksituationerna som beskrivs i ärendet.”

Det innebär att ärendet i dagsläget inte förs vidare till kommunstyrelsen. När det sker får vi se. Men det medför antagligen en försening av processen, även om KSAU:s återremiss egentligen inte betyder att kommunen ska titta närmare på öxneredsbornas synpunkter. Men det gör säkerligen byggnadsförvaltningen ändå. Den beaktar alla inkomna synpunkter.

Vi får se om synpunkterna och återremissen leder till en omvärdering av trafiksituationen, och bron, i området. Och om det i sin tur leder till att detaljplanen omarbetas. Hur som helst är nog inte sista ordet i detta ärende sagt…

.

PS. Jag har skrivit om detaljplanen för Öxnered/Skaven tidigare:

Solvarms naturhus (3): ”Stäng systemet!”

Det finns nog inget annat ord. Det tycks som om en ny skandal är på gång i Vänersborgs kommun. Och denna gång är Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen inblandad. Och så småningom kanske också Miljö- och Hälsoskyddsnämnden

I två bloggar har jag redogjort för Solvarms naturhus i Sikhall. (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)” och ”Solvarms naturhus (2): En inspektion av MH”.) Utifrån de fakta som redovisas så kan det väl inte råda några som helst tvivel på att Solvarms naturhus ligger långt före kommunens VA-system när det gäller kretslopp, rening och återvinning. Solvarm ligger faktiskt bland de första i världen när det gäller detta område och han har också uppmärksammats internationellt. Och kommer så att göra ännu mer inom en nära framtid.

Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen gjorde en inspektion i juni 2017 och bedömningen av Solvarms system fick ett mycket positivt omdöme. Miljö- och hälsoinspektören skrev emellertid:

”Ett mer fullständigt kretslopp hade uppnåtts om även slammet hade använts.”

Efter det besöket arbetade Anders Solvarm vidare med just ”slamfrågan”. Han hade redan gått i de tankarna, vilket han också informerade inspektören om. Och vid årsskiftet satte han in åtgärder för att återvinna slammet! Kommunen skulle inte behöva komma till huset och ta med sig en kubikmeter slam om året… Fast det var naturligtvis inte därför Solvarm arbetade vidare med frågan. Han ville helt enkelt ha ett så fullödigt och fullständigt återvinningssystem som möjligt. Solvarm utvecklade en idé som innebar att han våtkomposterade och hygieniserade slammet inuti den första växtbädden med hjälp av kvarnpumpsteknik. (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.) Detta nya system var klart för skarpt läge och sattes alltså i drift vid årsskiftet.

Det skulle väl falla Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i smaken – ett fantastiskt system som utvecklades och blev ännu bättre och effektivare? Och det i Vänersborg!

Nä…

I början av mars i år ringde Anders Solvarm upp Miljö och Hälsa i ett annat ärende. Då fick han reda på av en inspektör, inte densamma som hade inspekterat naturhuset tidigare, att han inte hade tillstånd för sitt avloppssystem.

Anders Solvarm blev mycket överraskad. Han hade ett tillstånd för sitt system. Det låg i och för sig ganska långt bak i tiden men sedan dess hade han ju bara utvecklat och förbättrat systemet. Solvarm trodde att tillståndet fortsatte att gälla.

Solvarm har inte något att dölja, det vet alla tusentals personer, inklusive tidningar, radio och TV, som genom åren har varit och studerat hans naturhus. (Tidningen Land hade förresten ett stort reportage i veckan om Solvarm och naturhuset.) Och det visste ju också Miljö och Hälsa, de hade ju varit där – och inspekterat.

Solvarm blev i telefonsamtalet informerad om att den förre inspektören muntligt hade upplyst Solvarm om att det krävdes ett nytt tillstånd. Det var något som Solvarm aldrig hade hört talas om. Och varför skulle han strunta i, eller ”fuska” med, ett tillstånd? Det skulle ju riskera att omintetgöra hela hans arbete – och hans företag. Han ringde miljöchefen och ville anmäla detta. Påståendet var inte sant menade Anders Solvarm. Det fanns dock inga blanketter för att ”klaga”. Det verkade som om Miljö och Hälsa inte har något system för kvalitetsförbättring eller rapportering av avvikelser. Vilket syns lite förvånande… Men efter samtalet med miljöchefen så har inte uppgiften, vad jag förstår, upprepats något mer.

Solvarm fick sina blanketter för att söka tillstånd för sitt avloppssystem. De fyllde han i bara någon enstaka dag senare. Det krävdes emellertid också ett platsbesök för att få tillstånd. Det besöket bokades till den 22 mars. Att det råkade vara samma dag som samhällsbyggnadsnämnden skulle avvisa Solvarms ansökan om att få slippa att ansluta sig till kommunens VA-nät är väl ett fantastiskt sammanträffade, men det måste antagligen tillskrivas slumpen…

Det var andra tongångar än vid tidigare besök när förvaltningschefen och en inspektör var hos Solvarm den 22 mars. Representanterna från Miljö och Hälsa verkade inte särskilt intresserade av naturhusets återvinningssystem eller av miljön… De var mest intresserade av det juridiska.

Och det är väl i och för sig inget fel med att vara intresserad av det juridiska. Allt ska självklart gå rätt till. Men nu hade Solvarm faktiskt skickat in erforderliga ansökningar och Miljö och Hälsa var på plats och såg de förbättringar och fantastiska resultat som Solvarm hade uppnått med sitt system.

Men det dög inte för tjänstemännen. Solvarm blev ålagd med hot om vite att genast stänga av det nya systemet för slamåtervinning… Det fanns ju inget formellt tillstånd typ…

Miljö- och hälsoskyddsinspektören skrev:

”Då detta bedöms vara en installation av en ny avloppsanläggning till vilken WC är kopplad så förmedlas vid besöket att system two behöver tas ur drift till dess att tillståndsprövning har genomförts.
Detta baseras på att det enligt 9 kap 6 § Miljöbalken är förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts, släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grundvatten.”

Anders Solvarm blev tämligen chockad. Ok, tillstånd behövs, men att stoppa det nya systemet… Och med den motiveringen. Beslutet var dock oåterkalleligt och Solvarm betraktades, som han själv såg (och ser) det, som en potentiell stor miljöfara…

En entreprenör och forskare får alltså stänga ner ett forskningsprojekt för att ett formellt
papper (tillstånd) saknas, som han inte ens visste behövdes, på ett projekt som inte innebär någon miljöfara alls. Solvarm arbetar ju med att skydda miljön! Han gör det med kontinuerlig övervakning, många säkerhetssteg och backupsystem. Och det vet Miljö och Hälsa, både från skriftlig information och platsbesök. Förbudet har dessutom stora konsekvenser för Solvarms miljöforskning, hans företags utvecklingsarbete och hans tidplaner. Och ekonomi.

Man kan ju undra på vilket sätt Miljö och Hälsa menar att miljön skyddas eller förbättras med sitt drastiska beslut… Är Miljö och Hälsa mer intresserat av oproportionerlig myndighetsutövning snarare än miljön? Anders Solvarm saknar sakskälen. Och det är han nog inte ensam om…

Solvarm vände sig mot beskrivningen ovan (se citatet) som miljöinspektören hade författat och som låg till grund för beslutet att stoppa det nya systemet (”system two”). Han menade att det nya systemet inte var en helt ny avloppsanläggning. Det var enbart de första stegen i slamhanteringen som skilde systemen. Alla verkliga reningssteg (efterföljande tre växtbäddar i serie) var desamma. Och dessutom bekräftade alla mätningar sedan årsskiftet att inga värden var sämre än studien 2015/2016. Tvärtom, mätvärdena var ännu bättre. Och Solvarm kontrollerar systemet vid 5 mätpunkter varje vecka. (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.)

Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska nu utreda och göra ”tillståndsprövning” och ”skälighetsbedömning” enligt miljöbalken.

Men prövningen kan ta tid, möjligen något mer än i normalfallet:

”då det är unika ärenden med en unik teknik inblandad.”

Det tycker inte Solvarm att det ska behöva göra, ta tid alltså. Han tycker att det är ett lätt ärende med ordentliga underlag med väl dokumenterad rening med suveräna resultat och toppsäkerhet med toppövervakning – och med en teknik som bygger på mycket väl dokumenterade markbäddar med decennier av forskning från hela världen.

Solvarm skriver:

”jag har bara lagt till flera bäddar i rad och skyddar dom från nederbörd i växthus. Ingen dosering av fällningskemikalier eller känsliga volymer/flöden. Stora mikrobiologiska processytor. Bara kända robusta naturliga processer. … Allt jag gjort är förbättringar och metodiskt steg för steg byggt upp kretsloppstekniken. Den är mycket enkel och robust. Testad i full skala nu i 12 år med mycket minimala problem (nån gång vattenuppträngning, två pumpbyten).”

Jag undrar vad Miljö och Hälsa tycker är så svårt och tidskrävande…

Det kan väl vara av intresse att känna till vad som ingår i Miljö och Hälsas kommande bedömning och prövning:

”Innan tillstånd beslutas görs en prövning av om den föreslagna anläggningen kan anläggas på den aktuella fastigheten utan risk för påverkan på omgivningen, närliggande recipient och grundvatten.”

Det är väl nästan så att man kan tro att Miljö och Hälsa skämtar… För det kan till och med jag svara på. Eller menar Miljö och Hälsa att Anders Solvarm och Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius ljuger om mät- och provresultaten? (Se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.)

Miljö och Hälsa:

”I prövningen kommer en bedömning att göras vilken effekt det får om fler inom denna samlade bebyggelse vill anlägga liknande anläggningar. Förtydligat så bedöms vad följden för recipient, grundvatten och omgivning skulle bli med fler liknande utsläpp i detta geografiska område.”

Utsläpp? Vad då för utsläpp? Solvarm släpper ju i stort sett inte ut någonting. Hans återvinningssystem är bevisligen bättre än kommunens eget VA och reningsverk. Det vore väl kanon om fler i Sikhall, ja i hela Vänersborg, i hela Sverige, i hela världen, använde Solvarms kretsloppssystem…

Miljö och Hälsa:

”I skälighetsbedömningen kommer påverkan på omgivningen och kostnaden för din avloppsanläggning att bedömas mot påverkan på omgivningen och kostnaden för dig att göra en eventuell påkoppling till det kommunala avloppsnätet.”

Miljö och Hälsa skojar inte. Det ligger ett förtäckt hot om att Solvarm ska tvingas in i kommunens bevisligen sämre VA-nät… Som inte ens är ett kretsloppssystem… Och det ska i så fall Solvarm dessutom få betala några hundratusen kronor för… Solvarm som har en av världens bästa avloppsanläggningar – och som bevisligen uppfyller alla samhällets krav och mer därtill (t ex nollutsläpp av vatten sommartid)…

Miljö och Hälsa hänvisar naturligtvis till olika paragrafer i 9 kap i verksamhet och hälsoskydd.

Med miljöfarlig verksamhet avses i lagen:

  1. ”utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,
  2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten”

Med olägenhet för människors hälsa avses:

”störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.”

Det finns ingen i denna kommun, och knappt någon annanstans heller, som har kontrollerat sitt avlopp som Solvarm. Och som har sådana unikt bra resultat som Solvarm. Det har väl inte undgått någon bloggläsare. Det vet naturligtvis också Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen. Jag tar det en gång till. Solvarm släpper absolut inte ut något orenat avlopp i mark, vattenområde eller grundvatten. Han har bevisat att han har bättre teknik, hållbart och mindre sårbart system än kommunen och dessutom kretslopp.

Solvarm överträffar Sveriges regerings miljömål avseende kretslopp av näring och rent vatten. (Gör Vänersborgs kommun det?)

En liten intressant detalj i det hela. Det krävs befrielse från skyldigheten att överlämna komposterbart slam till Vänersborgs kommun enligt 32 § i Vänersborgs kommuns ”Renhållningsordning”. (Hur många vet det?) Kommunen äger alltså rätten till vänersborgarnas avloppsslam… Solvarm har nu begärt befrielse från denna skyldighet.

Jag avslutar med att citera hur Anders Solvarm beskriver hur avfallet kommer att hanteras på den egna fastigheten:

”Vanlig WC byts ut till japansk bidétoalett som ökar person-hygienen och minskar användning av papper. Avloppsvattnet finfördelas med skärande kvarnpump. Därpå fördelas det >2 dm ner under markytan i växtbädd där slammet våtkomposteras och hygieniseras. Processen följs noggrant med molnbaserad mätteknik (Water in balance) med larmfunktion. Reningsstegen i växtbäddar är flerfaldigt säkrade och testade med mycket höga resultat avseende reduktion av P, N, BOD (98-99%) och mikroorganismer (99,9 %).”

Tidigare har Miljö och Hälsa varit positiva till Solvarms naturhus och det arbete han har lagt ner. Det tycks inte längre vara fallet. Är det kanske miljö- och hälsoskyddsnämndens miljöpartistiske ordförande Per Sjödahl som har gett förvaltningen nya direktiv…

Så jag ställer frågan igen: Är Miljö och Hälsa nu för tiden mer intresserat av myndighetsutövning än av miljön?

.

Detta är den tredje delen om Solvarm och naturhuset i Sikhall: