Understimulans

Varje gång jag åasserar spärrarna till tunnelbanan brukar jag slås av den tristess det måste vara emellanåt att jobba som spärrvakt. Såvida man inte jobbar på någon av de större stationerna, som T-Centralen eller Slussen till exempel. Men inte på en enda annan station har jag någonsin sett en stressad spärrvakt. Det tycks liksom inte existera.
Jag vill inte på något vis vara nedlåtande eller klanka ner på någons yrkesval. Min enda poäng är att jag själv skulle bli rätt uttråkad väldigt snart på ett jobb där man stirrar in i en betongvägg merparten av arbetstiden.
Mitt jobb kan också vara exeptionellt lugnt vissa arbetspass, men det kan jag oftast hantera. Jag plockar alltid med mig något jag kan pyssla med om det är lugnt på jobbet. Oftast surfplattan, men även tidningar och korsord ryker med jobbväskan innan jag åker hemifrån.
Jag kan villigt erkänna att väskan vissa gånger kan vara ganska tung när jag väl beger mig mot tunnelbanan. Med åren har jag lärt mig hantera att ha ett jobb där jag aldrig vet hur en arbetsdag kommer se ut. Vissa dagar hinner jag inte ens tänka tanken på att äta, gå på toaletten eller ta någon som helst form av paus. Knappt ens andas eller dicka vatten.
Andra arbetspass är rena motsatsen och jag undrar nästan vad jag gör på jobbet. Men då blir det en skön kontrast till de stressiga arbetspassen. Jag kan passa på att pyssla med sådant som är svårt att hinna med på fritiden och ändå känna att jag gjort någon form av nytta.
Min stora last dock, när jag som denna vecka gör nattpass öär det det stora sockersug som så ofta uppstår framåt nattkvisten. Och det blir oftast inte bättre av det också generellt är rätt lugnt nattetid. Jag brukar vara vädligt disciplinerad när det kommer till sötsaker och har oftast inga problem att hålla mig ifrån sådant. Men just på nattpassen kommer sötsuget krypande och det känns som att jag skulle kunna sätta i mig en hel chokladfabrik.
Had jag alltid haft sådana pass, skulle jag nog – som sagt – känna mig både uttråkad och understimulerad. Men som det är nu, blir det en bra kontrast till mer stressiga passen, som ändå är i majoritet…
Sen ska nog negativ stress aldrig underskattas. Jag är övertygad om att det är minst lika farligt som det omvända förhållandet. 
 

 
Bilden lånad från Glitterkisses