To blog or not to blog, that's the question

Jag har återigen haft en bloggsvacka – och en ganska rejäl sådan. Under senare år har mitt intresse för bloggen kommit och gått och i perioder har det inte blivit särskilt mycket skrivet.
Det blir ju liksom som en ond cirkel av det hela. Skriver man inte så ofta, tappar man lätt besökare och glädjen att fortsätta skriva försvinner delvis. För visst ligger en del av glädjen i bloggandet i just att märka att man får besökare och därmed också reaktioner på det man skriver. Och då tappar man ännu mer motivation till skriva något.
När sedan ändå inspirationen kommit tillbaka och man skrivit en del inlägg med följden att besökssiffrorna går upp, blir man givetvis mer taggad igen.
Den senaste svackan har pågått rätt länge om jag ska vara ärlig och jag har alltmer börjat fundera på att faktiskt lägga ner bloggen helt. Samtidigt har jag tvekat, med tanke på hur otroligt många timmars arbete som det faktiskt ligger bakom bloggen.
Så även denna gång blev beslutet att återuppta bloggandet med nya krafter igen. Och faktiskt försöka vara lite flitigare på att uppdatera den. Sista tiden har det ibland gått veckor mellan vissa inlägg och det har faktiskt nästan känts lite lönlöst på något vis. Även om det kanske inte blir inlägg fullt dagligen, kommer det givetvis bli några inlägg per vecka! Så jag ber er ha lite tålamod om det ibland går ett par dagar utan några uppdateringar.
Det som blivit svårt på sistone är att jag valt att bli mindre personlig i mina blogginlägg än jag var i början av min bloggarkarriär. Då skrev jag oerhört öppet och ärligt om bland annat den depression jag då gick igenom, med allt vad det innebar med sömnproblem, ångest och annat. Inklusive andra väldigt personliga saker som krossad kärlek, kraschade förhållanden och så vidare. På den tiden låg jag på i snitt knappt 1.000 besökare per dygn, vilket får räknas som rätt bra.
Nu hae jag visserligen repat mig, jag har inte längre en depression att skriva om för att ta ett exempel. Och jag märkte att besöksstatistiken stadigt sjönk. Fram tills jag fick cancer för ett par år sedan och valde att skriva väldigt öppenhjärtat om den resa som det innebar.
Men jag har fått ett större behov av att hålla mitt privatliv lite mer för mig själv och inte lägga ut det till allmän beskådan på internet. Å andra sidan minskar det istället mängden ämnen att skriva om. Det känns väl heller inte som att jag är supertaggad att drabbas av svåra och dödliga sjukdomar i tid och otid för att få så många besökare som möjligt på bloggen (även om en sjukdom i sig inte skulle vara särskilt svårt att skaffa).
Så nu ber jag er som ändå läser min blogg om råd! Vad vill ni läsa om? Vad gör en blogg läsvärd och får er att komma tillbaka, vad väcker er nyfikenhet att läsa fler blogginlägg??
 

 
Bilden lånad från 900 kunder