Det går utför för gubben

Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle känna så här, men det är inte utan att min kropp faktiskt börjar sakna gymmet lite grann. I skrivande stund skulle jag uppskatta att det är runt en månad sedan jag faktiskt var på gymmet sist, vilket är olikt mig om man tittar på mina träningsvanor under de senaste två åren. 2-3 gånger i veckan brukar jag normalt hänga där, men så har det inte riktigt blivit sista veckorna.
Det började förstås med knappt två veckor på garnisonen i Umeå, där jag visserligen hade tillgång till gym men aldrig hade tid att använda det. Väl hemma fick jag först magsjuka och låg totalt däckad i tre dygn. Sedan åkte jag en groteskt envis förkylning, som först nu börjat ge med sig. Så att gå till gymmet och köra slut på kroppen har liksom inte riktigt varit aktuellt.
Men nu verkar det faktiskt som att även förkylningen börjat ge med sig, så till veckan får det nog ändå bli en vända till gymmet. Med handen på hjärtat är det väl egentligen inte så att jag tycker det är särskilt kul att träna, det är snarare ett ont måste. När jag skrevs ut från sjukhus och rehab efter min operation 2015, fick jag stränga förmaningar av läkare och sjukgymnaster att fortsätta träna för att kroppen skulle repa sig och för att minimera de negativa effekterna av operationen. Det är vanligt med nedsatt balans, känsel och finmotorik i hela eller delar av kroppen när man opererat i nervsystemet. För min del är det frågan om aningen nedsatt balans liksom aningen nedsatt känsel och finmotorik i vänster halva av kroppen – och då i synnerhet i vänsterhanden. Detta kan dock kompenseras om man ser till att träna regelbundet.
Och jag märker direkt en försämring i kroppen om jag slarvar med träningen. Inte bara det ”vanliga”, att ork och styrka snabbt försämras – utan även att balansen och funktionerna i vänsterhanden snabbt försämras. Sista dagarna har jag återigen börjat känna mig aningen ”vinglig” på benen och rätt fumlig med händerna. Med största sannolikhet en konsekvens av att jag inte kunnat träna på ett tag. Så jag får tycka att det är hur tråkigt som helst att gå till gymmet, men ta det onda med det goda och faktiskt masa mig dit. För säga vad man vill, men man mår faktiskt mycket bättre av att träna regelbundet. Jag känner snabbt att jag orkar mer, sover bättre och att allmäntillståndet helt enkelt går upp.
Nu ska jag dock testa ett nytt gym har jag tänkt. Som bekant, är jag inte särskilt nöjd med Nordic Wellness vid Fridhemsplan, där jag varit trogen besökare sedan 1,5 år. Till veckan ska jag testa ett gym på Södermalm, där jag får rabatt genom jobbet och är jag nöjd kommer jag byta helt…
 

 
Bilden lånad från Mindfulnesstree