Julottepredikan 2016

Kära vänner, jag har tänkt mycket på vad jag skulle vilja säga den här julottan, vad som behöver bli sagt och vad som är evangelium för oss just precis nu i den här texten som vi alla känner så väl. För det är ju så, att en och samma text kan betyda olika saker för oss beroende på var vi själva befinner oss i livet och tiden, och det är ju förstås olika för oss alla.

Men om man ser till världen i stort och hur samhällsvindarna har blåst de senaste åren, så är det en sak som känns mer och mer aktuell, och det är änglarnas budskap till herdarna där ute på fälten utanför Betlehem: ”Var inte rädda”. Det sägs att just det budskapet, om än lite olika formulerat, finns skrivet i Bibeln 365 gånger, alltså en gång för varje dag. Det måste vara viktigt. Var inte rädd.

När man läser nyheterna och ser på TV så kan det nog kännas som att det finns all anledning till att vara just rädd, eller åtminstone orolig, när terror å den ena sidan föder extremism å den andra och så är hela vålds– och hatspiralen igång. Eller när människor tar sig friheten att fördöma och förtrycka andra i yttrandefrihetens namn. När respekten och empatin för medmänniskan tycks krympa allt mer. Ja, listan kan göras lång på saker som det går att vara rädd för, och som ju också i sig självt djupast sett är sprunget ur rädsla. Och så var det ju faktiskt för de där herdarna där för tvåtusen år sedan också, de hade all anledning till oro.

Säkert var de fattiga, säkert utsatta på olika sätt, de levde ju i ett land som var ockuperat av romarna och det fanns inte ens något som hette ”mänskliga rättigheter”. Ändå var änglarnas budskap till dem ”var inte rädda”. Hur kan man ta till sig de orden? Kan man ens välja bort rädsla? Nej, det kan man nog inte göra, rädsla är ju en instinkt hos oss alla. Men hur vi agerar på den rädslan, hur vi tar hand om den, det kan vi välja. Om vi skall ge den näring och uppmärksamhet, eller kanske försöka att skratta åt den och liksom ta oss igenom den, det kan vi välja. Och kanske är det just precis vad änglarna menar.

För de fortsätter med att berätta om Frälsaren som fötts, och så säger de: ”detta är tecknet: ni skall finna ett nyfött barn”. Ett nyfött barn som tecken, det är så viktigt på ett symboliskt plan. För små barn, de talar till det bästa hos oss människor, det i oss som vill ta hand om, vårda och värna, som vill vara mjukt och utstråla kärlek och omtanke – allt det är som är raka motsatsen till rädsla, hot och hat. Det är ingen slump att Gud väljer att göra sig
så liten och värnlös, det är tvärtom väldigt viktigt.

Fredsfursten som Sakarja berättar om, är ett barn som vill tala till våra hjärtan. Ett barn som behöver vår uppmärksamhet, vår kärlek och vår omsorg, ett barn som vill att vi skall vara medmänskliga.

Och så säger änglarna att herdarna skall söka sig till det där stallet och krubban och den heliga familjen. Det är också viktigt – det som har hänt, att Gud har blivit människa, är inget som bara angår eliten, utan alla människor. I utsattheten, när vi själva känner oss utlämnade åt mörker och kyla, så finns det budskapet där: det finns ett rum inom oss där det lilla barnet vilar. En gemenskap och en riktning som kan ge oss hopp och mod.

Alltså: var inte rädd, låt inte rädslan styra dig. Rikta fokus på det som är gott, som väcker din medmänsklighet, varsamhet och kärlek. Gud behöver dig och din förmåga att älska och ta hand om. Du kan vara bärare av julens budskap om fred och hopp för alla människor. Det kan vi allihop. Amen.

Julottepredikan av komminister Lina Petré, Algutsboda kyrka