Årets första julklapp

Så har jag på sätt och vis fått min första julklapp för i år. I morse var det dags för återbesök hos läkaren efter magnetröntgen i förra veckan. Det är alltid lite av en vånda vid återbesöken, det finns ju trots allt en tanke med att man ska gå på regelbundna återbesök. Men inte heller denna gång hittade man något på röntgenbilderna som inte ska vara där.
Om man inte hittar något vid nästa röntgenundersökning om sex månader, är tanken att man ska börja glesa ut återbesöken med tiden. Till en början kommer det bli åtta månader mellan varje röntgenundersökning, för att sedan glesas ut ännu mer. Med tiden kommer det givetvis att bli att jag inte behöver gå på fler återbesök alls.
En mindre rolig nyhet var förstås att runt 80 % av alla som får den här typen av tumörer också får återfall, att tumören faktiskt kommer tillbaka. Det är inget man upplyst om tidigare, att det är så pass hög återfallsstatistik – däremot förklarar det ju de täta återbesöken.
Enligt läkaren är det dock så att man oftast hinner upptäcka en ny tumör genom röntgen innan patienten själv känner av några symtom av tumören. Med största sannolikhet upptäcker man så tumören i så pass bra tid att räcker med en enklare strålbehandling, som är långt mycket mer smärtfritt än en operation. Skulle ändå en operation bli aktuell, kommer den enligt läkaren bli långt mycket enklare än den jag genomgick för drygt två år sedan.
Så förhoppningsvis är dagens julklapp långvarig, i bemärkelse att jag tillhör de 20 % som inte återfaller i sjukdomen. I annat fall är det mer på gång så småningom, men nya behandlingar. Samtidigt känns det bar att få veta hela sanningen, då blir en eventuellt ny tumör inte samma chock om det faktiskt skulle bli så. Det finns nog en viss risk att jag känt mig lurad om en ny tumör plötsligt ploppar upp och läkarna hela tiden vetat att den risken är rätt stor. Nu vet jag åtminstone att den risken finns och därmed vad jag har att rätta mig efter…
 

 
Bilden lånad från FS Data