Funderar vår kommunledning över varför man förlorar alla viktiga omröstningar? 

Återigen har kommunledningen inte lyckats få gehör för ett förslag. Visst finns det skäl att höja ögonbrynen över oppositionens agerande för att förhindra ett beslut ”i sista stund” med instrumentet återremiss. Men ser man på det som inte kom igång under ett helt arbetsår, ser man på alla de frågor som inte besvarades när ärendet äntligen landade i kommunfullmäktige, då borde man åtminstone kunna acceptera att ett yrkande på återremiss hängde i luften. Det finns säkerligen anledning att återkomma till ”Nunntorp 1:14”. Vi får räkna med att många vill höja sina röster och ondgöra sig över oss som inte ville sluta upp och dagdrömma bort 40 miljoner eller mer. Men vi har öppet redovisat varför vi inte såg en möjlighet att bifalla förslaget.

I lokaltidningen TTELA finns en artikel och en krönika kring fullmäktiges debatt. ”Ingen orkade bryta det politiska dödläget”. Niklas Johansson beskriver ”Realism mot önskedrömmar”, ”Framåtanda mot bakåtsträvande.” Med orden ”Ett otroligt fegt beslut” från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, presenteras artikeln kring debatten ”Kommunen köper inte Nuntorp”.

Vänsterpartiets ledamot Stefan Kärvling och vår ordförande Marianne Ramm var våra företrädare i debatten. Stefan Kärvling redovisar på sin blogg argumentationen och svaren som inte lämnades.

Dagen efter fullmäktige hade Socialnämnden sitt sista sammanträde för året. Viktiga punkter var detaljbudgeten och verksamhetsplanen för 2017. Dessa dokument kan vara värdefulla att ha till hands när någon vill följa nämndens och förvaltningens arbete under det kommande året. Utmaningar saknas inte.

På Vänsterpartiets Facebook-sida redovisar vi ett initiativ som tyvärr inte landade nu utan får anstå till slutet av januari 2017. Vi lyckades inte få gehör för att frågan är brinnande aktuell. Här vår sammanfattning:

På Socialnämndens möte i november bad jag [Marianne Ramm] och Lutz om en redovisning om hur Vänersborgs kommun gör vid åldersuppskrivningar av barn. Vi hade fått signaler på att man redan samma dag som beskedet kom så fick personen flytta till migrationsverkets vuxenboende där plats finns. Detta lät INTE bra. Det är ett inhumant sätt att behandla barn på.

Socialchefen lovade att redovisa ”handhavandet” på nästa Socialnämndsmöte.
Igår fick vi besked om att det var som vi befarat. Då lade jag och Lutz förslaget om att, vid åldersuppskrivningar av barn, låta dom vara kvar inom socialtjänsten åtminstone de tre veckor som gäller för överklagandetiden. Detta för att de ska ges möjlighet att bearbeta beslutet tillsammans med personer de känner, få tid att säga adjö och förbereda flytt.
Konsekvenserna ska utredas till nästa sammanträde.
Läs gärna artikeln som bland annat yrkar på:
”att den godtyckliga uppskrivningen av barns ålder upphör i väntan på att säkrare metoder för medicinsk åldersbedömning finns på plats.”