Personalenkäten 2017

I höstas genomfördes en mycket omfattande personalenkät i kommunen. Jag har fått ta del av sammanställningen av svaren från barn- och utbildningsförvaltningen (BoU). Dessa svar jämförs i redovisningen med svaren från samtliga av kommunens anställda, dvs de som har svarat på enkäten. På det sättet ges också en bild av vad de anställda i övriga förvaltningar har svarat. Jag tar emellertid inte upp alla enkätsvar.

Enkäten besvarades av 856 anställda i BoU. Det var 83% av alla medarbetare.

Först redovisas medelvärdena för de fem så kallade indexområdena – motivation, ledarskap, styrning, psykosocial arbetsmiljö och delaktighet & samverkan:

Det är fler positiva BoU-medarbetare nu än för några år sedan då den förra personalenkäten genomfördes (år 2015). Detta är för övrigt genomgående på alla svar i hela undersökningen. Skillnaderna mellan BoU-medarbetarna och övriga anställda i kommunen är förhållandevis liten, i vissa fall är personalen i BoU något mer positiva, i andra något mer negativa. Om siffrorna är tillfredsställande är dock en annan fråga. Man kan väl tycka att det åtminstone finns en del att göra för kommunen som arbetsgivare när det gäller den psykosociala arbetsmiljön…

Svaren från de olika indexområdena redovisas naturligtvis också.

Det ”sticker ut” dels att det är många, alltför många, som anser att de inte utvecklas i arbetet och dels att 25% av de anställda i BoU, och 26% av samtliga anställda, inte ”ser fram emot att gå till arbetet”. Åtminstone det sistnämnda är en tämligen alarmerande siffra. Vad det beror på vet jag inte, kanske kan svaren på de övriga frågorna ge en ledtråd…

Kan det bero på ledarskapet?

Siffrorna är om inte katastrofala, så åtminstone nedslående. De borde vara betydligt högre. För BoU:s del så har nog t ex rektorerna alldeles för många medarbetare att ta ansvar för. Dessutom, och framför allt, har rektorerna så mycket annat som de ansvarar för, så tiden kanske helt enkelt inte räcker till.

Den stora boven i dramat, för personalens låga siffror när det gäller att gå till arbetet, torde hänga ihop med den psykosociala arbetsmiljön.

De här siffrorna borde få arbetsgivaren att reagera, trots att de är bättre (mindre dåliga?) än år 2015. Det är något fel någonstans… Bara 56% av medarbetarna i BoU, och 62% i hela kommunen, upplever att de har en rimlig arbetsbelastning. Och hälften, 46% i hela kommunen, uppger att de inte har ork och energi kvar efter arbetet…

Med tanke på de låga siffrorna är det ändå förvånande att ”hela” 75% av medarbetarna i BoU ser fram emot att gå till arbetet…

12% av medarbetarna i BoU, och 14% i hela kommunen (jag gissar att siffran är hög inom socialförvaltningen), uppger att de, i samband med arbetet, blivit utsatta för våld eller hot om våld under de senaste 12 månaderna… Våldet eller hotet om våld svarar de kommer från eleverna (89%), men också (9%) från annan person som har samband med arbetet (ej chef eller medarbetare). Skulle man kunna gissa att det är föräldrar som åsyftas…? Det är hur som helst på tok för höga siffror. Egentligen ska ingen överhuvudtaget uppleva detta på sin arbetsplats.

Både arbetsbelastningen, och till viss del säkerheten tror jag, skulle kunna åtgärdas med t ex tvålärarsystem i klassrummen. Sedan måste de anställda i förskola och grundskola få en helt annan respekt i samhället än vad de har idag. Hur det ska gå till vet jag inte, men det skulle väl kanske inte skada om skolverk och skolinspektion lade mer ansvar för barnens och ungdomarnas beteende på eleverna själva och deras föräldrar – och mindre på lärarna och skolan…

När det gäller den fysiska arbetsmiljön svarar 26% i BoU, 22% av samtliga i kommunen, att de inte har en bra arbetsmiljö. Och detta trots att min känsla säger att pedagoger brukar ha ganska modesta krav på den fysiska arbetsmiljön… Det är i varje fall en för hög siffra. Det som personalen i BoU har mest klagomål på är ”ljud” och ”trånga arbetsytor, svåra/obekväma arbetsställningar”. Anmärkningsvärt är att många inte är nöjda med ”utrustning/det material som jag anser mig behöva i mitt arbete”.

Det sista indexområdet är delaktighet och samverkan.

Vad ska man säga? Siffrorna är kanske inte helt dåliga, men nog borde de vara högre? Visst skulle väl alla medarbetare uppleva att deras kompetens och idéer tillvaratogs på ett bra sätt. Fast det är klart, ibland kanske man kan tycka att man har bra idéer fast de inte är det…

9% av medarbetarna i BoU (10% i hela kommunen) upplever inte att det är ett ”bra bemötande gentemot varandra på vår arbetsplats och att den är fri från kränkande särbehandling och trakasserier”. Det är dock ”bara” 2%, både i BoU och hela kommunen, som anser att de har ”diskriminerats/missgynnats på arbetsplatsen eller ställts utanför arbetsplatsens gemenskap”. Av dessa 2% i BoU uppger personerna att de har blivit diskriminerade på grund av mobbing/kränkande särbehandling/trakasserier (41%), religion (18%) och kön respektive ålder (12%). Det är naturligtvis inte bra att personer upplever att det är så här. Här måste krafttag tas.

Undersökningen slutar med personalens totalupplevelse.

Helhetsupplevelsen är viktig. Och här ser vi att 31% av de anställda i BoU (30% hela kommunen) tycker att arbetet under de senaste två åren har förändrats till det sämre. Här är siffrorna faktiskt sämre än de var år 2015. Det manar onekligen till eftertanke för kommunen som arbetsgivare.

Och min sista bild: ”Vad vill du främst skall förbättras på din arbetsplats?”.

I BoU ser vi att det som personalen främst vill förbättra inte helt oväntat är den psykosociala arbetsmiljön.

Ett litet påpekande är på sin plats. BoU består av en massa enheter, förskolor och skolor. Naturligtvis råder det på många sätt olika förutsättningar och förhållanden på dessa enheter. På vissa ställen är den fysiska arbetsmiljön bättre än på andra. På vissa förskolor och skolor är personalen mycket nöjd med ledarskapet, på andra inte så nöjd. Det är ”olika” barn och elever på enheterna och det påverkar naturligtvis också svaren på personalenkäten. Resultatet av enkäten är alltså ett medelvärde och säger inget om en specifik förskola eller skola.

Personalenkäten är en bra värdemätare på tillståndet bland BoU:s och kommunens personal. Det är bara att hoppas att kommunledningen studerar och analyserar siffrorna noggrant och faktiskt vidtar åtgärder för att rätta till bristerna. Det är inte bara för att kunna behålla alla medarbetare, utan även för att kommunen ska kunna locka till sig och rekrytera nya kompetenta medarbetare i en tid där många kommuner konkurrerar om arbetskraften. Som på pedagogsidan…

Resultaten i personalenkäten är överlag bättre än år 2015, men Vänersborg kan bättre än så här.

Nu kom underlaget

Kommunstyrelsen skall på onsdag nästa vecka behandla ärendet ”Budgetberedningens förslag till Anvisningar och ramar Budget 2019, Ekonomisk plan 2010-2021”. Av 17 punkter på kallelsen onekligen det viktigaste ärendet.

Budgetberedningen har under en längre tid samlat in information, sammanställt underlag från bokslutet 2017, den löpande verksamheten 2018 och vägt in slutsatserna från en gedigen omvärldsanalys. Fram till i eftermiddags var materialet klassat som ”arbetsmaterial”, med andra ord, det fanns ingen möjlighet att lämna ut hela eller delar av underlaget och av slutsatserna som budgetberedningen presenterar för kommunstyrelsen.

”Ramar för budget 2019” är inget transportärende för kommunstyrelsen, i motsats till de flesta beslut går frågan inte vidare till kommunfullmäktige. Därmed finns bara några få dagar att läsa på, att försöka förstå och att komma till ett ställningstagande.

Det blir till att avsätta tid för att sätta sig in i underlaget. Omvärldsanalysen är viktig, men det tar tid att läsa 77 sidor. Den som vill komma direkt på huvudförslaget, alltså tankarna som kommer från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, läser avsnittet ”Anvisningar”. Det är sannolikt att samtliga sju ledamöter från S, C och MP står bakom dessa 23 sidor. Gunnar Lidell, M, har nog försäkrat sig om stödet från ”de sina”, en grupp som består av två representanter från M och en vardera från L och KD. Vänsterpartiets tankar fastnade på en A4-sida, partiets två ledamöter har vid två längre partiinterna möten försäkrat sig om stödet från hela partigruppen.

SD har också två ledamöter i kommunstyrelsen men hade anmält förhinder att delta i de flesta av budgetberedningens träffar. Vid samma tidpunkt avstod SD 2015 och 2016 från att rösta när de olika förslagen ställdes mot varandra. Då vann kommunledningens förslag, fastän S, C och MP med sju platser befinner sig i minoritet. 2017 var SD ännu tydligare; man var på plats men anmälde att man inte deltog i behandlingen av ärendet. Såklart vann även denna gång S-gruppen.

Hur det blir denna gång återstår att se. Det finns mycket att säga om kommunstyrelsens ordförandes tankar och det finns anledning att skärskåda Gunnar Lidells förslag. Men det kan anstå, nu är det dags att bilda sig en egen uppfattning. Underlaget är nu allmän handling.

Silver till Sverige i Sprintstafett och Tre Kronor förlorade kvartsfinalen

Sverige tog sin fjärde silvermedalj hittills i detta OS när damerna kom tvåa i sprintstafetten som avgjordes i dag. I laget ingick Charlotte Kalla och Stina Nilsson. Det blev en dramatisk final där svenskorna lyckades med målsättningen att vara före Norge men ändå räckte det inte till guld. USA var två sekunder före efter spurtuppgörelsen. Efter ett högdramatiskt avslut där svenskorna drog ifrån rejält tillsammans med norskorna och amerikanskorna blev det till slut norskt brons, svenskt silver och ett överraskande amerikanskt guld. Sverige med Charlotte Kalla och Stina Nilsson gjorde fina åk hela vägen och avslutande Nilsson såg en kort period ut att bringa ännu ett OS-guld till de svenska längddamerna när hon ledde det sista upploppet i avslutande spurten. Precis innan målgång kunde dock amerikanska Jessie Diggins sprinta förbi och säkra det amerikanska OS-guldet. USA må vara en gigant i vinter-OS genom historien. Men när Jessica Diggins spurtade förbi Stina Nilsson säkrade hon USA:s allra första medalj i damernas längdskidåkning. Guldet var dessutom den första amerikanska OS-medaljen i längdskidåkning över huvud taget på 42 år. I semifinalen dessförinnan började svenskorna tryggt, men vid andra växlingen bröt Kalla staven och helt plötsligt var svenskorna nere på en åttondeplats, långt ifrån finalplatsen. Men Kalla och Nilsson visade styrka och jobbade sig successivt uppåt i startfältet igen. Vid sista växlingen hade Stina Nilsson en tredjeplats att utgå ifrån, något som till slut blev en andraplats.

Även herrarna körde sin sprintstafett och även om Sverige. Laget bestod av Calle Halfvarsson och Marcus Hellner och hamnade på en fjärdeplats bakom Norge. OAR knep silvret. Halfvarsson utmanade om bronset, men Frankrikes Manificat var för stark och gled in en sekund före Sverige. Norge vann sprintstafetten i överlägsen stil. Segerrycket kom på fjärdesträckan där Johannes Hösflot Kläbo drog ifrån samtliga konkurrenter.

Tre Kronors OS resa tog slut i kvartsfinalen då Tyskland vann med 4-3 efter förläning. Sverige inledde hockeymatchen bra och snurrade runt i Tyskarnas försvar utan att få dit den. Istället kopplade tyskarna greppet med två snabba mål i mitten av första perioden. Christian
Ehrhoff och Marcel Noebels var målskyttar. Andra perioden var gastkramade där Sverige försökte göra mål men ett vilt kämpade Tyskland stod emot. 06.25 i den sista perioden reducerar Sverige till 1-2 genom Anton Lander. Men glädjen blev kortvarig då Dominik Kahun ökade på Tyskarnas ledning till 3-1. Men Sverige kom tillbaka och både reducerade och kvitterade till 3-3. Patrik Hersley och Mikael Wikstrand gjorde målen. Det blev förlängning och den fick inte pågå mer än en och en halv minut innan Tysklands Patrick Reimer gick på en fantastisk soloräd genom svensk zon och tryckte in pucken i nätet.Efter att domaren ringt för att säkerställa att målet var korrekt stod det så klart – Tyskland hade slagit ut Tre Kronor ur hockeyturneringen.

För övriga nordiska lag blev det respass i kvartsfinalen. Finland förlorade mot Kanada med 0-1 (0-0,0-0,0-1). Målet kom 00.55 sekunder in i tredje genom Maxim Noreau. Norge hade som väntat inget att sätta emot OAR (Ryssland). OAR vann med 6-1 (3-0,2-1,1-0) Målskyttar för OAR: Mikhail Grigorenko, Nikita Gusev, Vyacheslav Voynov, Sergei Kalinin, Nikita Nesterov, Ivan Telegin. Norsk målskytt: Alexander Bonsaksen. Straffar var tvunget att vidtas för att skilja på Tjeckien- USA. 2-2 Efter full tid och förläning. (1-1,1-1.0-0,0-0,1-0). Semifinalerna spelas så här: Kanada- Tyskland, OAR-Tjeckien.

Finland vann bronsmatchen i damhockeyn mot OAR med 3-2 (1-0,2-1,0-1) Finska målskyttar: Petra Nieminen, Susanna Tapani, Linda Välimäki. Olga Sosina, Lyudmila Belyakova. Detta var Finlands tredje OS-brons.

Två raka förluster fick räcka för svenskorna i curlingturneringen. Lag Hasselborg besegrade Kina med 8-4 och säkrade därmed en plats i semifinal. Sverige fick en bra start och plockade två poäng i den första omgången. Det var ett pressat Kina som var tvungna att vinna för att hålla slutspelshoppet vid liv. Men efter fem omgångar ledde svenskorna med 5-2. Trots att kinesiskorna lyckades plocka två poäng i den sjätte omgången så kunde de aldrig hota svenskorna. Lag Hasselborg plockade en trea i den åttonde omgången och vann sen med 8-4.

Sofia Goggia var en av favoriterna på förhand inför damernas störtlopp. Men efter en tveksam inledning på sitt åk såg det ut att vara fördel för amerikanskan Lindsey Vonn. Men även Vonn hade det tufft i den övre delen och fortsatte bara att tappa på italienskan. Hon körde in som tvåa,  47 hundradelar efter Goggia, i vad som troligtvis är Vonns sista OS. Det såg dock ut att kunna bli en ny skräll. Ragnhild Mowinckel åkte jämt med Goggia men fick se sig slagen med nio hundradelar. Lisa Hörnblad gjorde sin OS-debut och slutade 17:e.

Det blev två världsrekord i kortprogrammet. Först slog den ryska konståkaren Jevgenija Medvedeva sitt eget världsrekord innan landsmanninan  Alina Zagitova slog det. Trea bakom dem inför det fria programmet är kanadensiskan Kaetlyn Osmond.



SPÅRVAGNARNA ÄR GÖTEBORGS SJÄL – LÅT DEN INTE SLITAS SÖNDER

Vänsterpartiet är det enda partiet som är emot förslaget om att stycka upp spårvagnsdriften, som idag är i kommunal regi. Förslaget innebär att den moderatledda Västra Götalandsregionen blir delägare vilket skulle öppna upp för framtida privatiseringar. På torsdag ska frågan avgöras i kommunfullmäktige. 

När förslaget om att stycka upp driften av spårvagnarna kom upp på kommunstyrelsens sammanträde under onsdagen så var Vänsterpartiet det enda parti som röstade mot förslaget.  
Imorgon, torsdag, ska kommunfullmäktige besluta om förslaget. Om förslaget går igenom kommer den moderatledda regionen bli delägare, något som öppnar upp för framtida privatiseringar av spårvagnarna.
 
Innan kommunfullmäktiges möte arrangerar fackföreningarna Kommunal och Vision, som organiserar de anställda inom Göteborgs Spårvägar, en manifestation i protest mot förslaget.
Spårvagnsdriften ska behållas i kommunal regi! Håller du med? Slut upp på manifestationen och protestera mot utförsäljningen!

 TID: Torsdag den 22 februari kl. 14:30
PLATS: Utanför Kronhuset, där kommunfullmäktige har sitt möte

Länk till Facebook-evenemanget Manifestation mot uppstyckningen av Göteborgs Spårvägar


Marcus Sjömark är spårvagnsförare och en av de anställda på Göteborgs Spårvägar som kommer att drabbas om förslaget om uppstyckning går igenom. Så här säger han om vad det skulle innebära om förslaget går igenom:

Vad innebär förslaget?
Förslaget innebär en början till privatisering och uppstyckning av Göteborgs spårvägar, vilket i sin tur leder till försämrade arbetsvillkor för oss anställda och då framför allt försämrad anställningstrygghet. För folket innebär det en nedmontering av demokratin då folkets inflytande över kollektivtrafiken minskar.

Varför är det viktigt att förslaget inte går igenom?
Privatiseringar leder ju till att kollektivtrafiken skulle styras av privata företags vinstintressen istället för att styras av folkets behov. Dessutom riskerar det att bli en utveckling som den vi sett inom järnvägen, där den ena handen inte vet vad den andra gör.

Vilka arrangerar manifestationen och varför skall man komma dit?
Protesten arrangeras av oss personal på Göteborgs spårvägar, som inte vill bli utsålda. Den som är emot att demokratin monteras ned samt vill att kollektivtrafiken skall vara till för folket, inte privata företags kvartalsrapporter, ska komma till manifestationen och protestera mot förslaget.

Marcus Sjömark, spårvagnsförare, uppmanar alla att komma på manifestationen. Marcus är inte medlem i Vänsterpartiet. 

 

 

Återinför rätten till modersmålsundervisning i förskolan

I dag är det modersmålsdagen och en dag då vi firar alla Solnas språk! Vi i Vänsterpartiet Solna vill återinföra rätten till modersmålsundervisning redan i förskolan för Solnas barn. Ledande forskning visar att modersmålsundervisning hjälper inlärningen av andra språk, och är en viktig faktor i generell skolframgång. Eftersom modersmålet också är kopplat till identitet så är det viktigt för individen och den personliga utvecklingen. Vi vill också se att stadens webbplats utvecklas till att bli flerspråkig, för att spegla fler av de 33 modersmål som finns i Solna. Läs mer: Vänsterpartiet Solnas politik för förskolan Vänsterpartiet Solnas budget för 2018

Samhället måste göra mer när det gäller våld i nära relationer

I Socialstyrelsens dödsfallsutredning kring våld i nära relationer kan man se att t ex sjukvården i landet har missat att fråga och uppmärksamma tecken på våld. Jag har lämnat in en interpellation kring detta för att lyfta diskussionen om hur sjukvården och andra offentliga aktörer kan bli bättre på att uppmärksamma och arbeta med våld mot kvinnor och barn.

Socialstyrelsen går återkommande rapporter kring detta och den senaste dödsfallsutredningen kom i slutet av januari. De konstaterar själva att det nationellt finns flera allvarliga brister i detta arbete. 

I rapporten konstateras att den mest påtagliga bristen gällande barn var att hälso- och sjukvården inte hade uppmärksammat dem som anhöriga, trots att föräldrarnas problem varit av sådan karaktär att vården haft skyldighet att beakta barnens behov av information, råd och stöd. Vården verkar fråga om patienten har barn, men därefter sker väldigt lite. Trots att vissa föräldrar haft en omfattande kontakt med hälso- och sjukvården och att hälso- och sjukvården informerat sig om att det finns barn i familjen vidtogs inga insatser för att tillgodose barnens behov.

Gällande vuxna är bilden likartad; Socialstyrelsens genomgång visar att hälso- och sjukvården inte frågat något av de offer de haft kontakt med om erfarenheter av våld, trots att verksamheterna i nästan samtliga fall hade egna skriftliga rutiner som skulle säkerställa detta. Frågor hade varken ställts rutinmässigt eller då det fanns tecken på våld, till exempel då brottsoffret haft skador eller beskrivit relationen med gärningspersonen som konfliktfylld. I flera fall har suicidriskbedömningar genomförts, men i samband med dessa hade inte några frågor ställts om utsatthet för våld. Inte heller i de fall offret haft långvariga psykiatriska eller somatiska hälsoproblem, som kvarstod eller förvärrades över tid utan att en säker orsak kunde hittas, uppmärksammades att våldsutsatthet kunde vara en bakomliggande orsak till problemen.

Socialstyrelsen konstaterar i sitt eget pressmeddelande att granskningen visar att bland annat hälso- och sjukvården och Socialtjänsten inte upptäcker våld. Frågor om våld ställdes inte i något av de här fallen trots flera kompetenshöjande satsningar på detta. Granskningen visar också att myndigheterna i stor utsträckning arbetade parallellt, och brast i samordningen.

Sammantaget framträder en bild där alltför få myndigheter reagerar när det finns signaler om att barn eller kvinnor far illa. Vården som är den instans som oftast varit i kontakt med offren tidigare har i inget granskat fall reagerat genom att göra orosanmälningar kring barnen eller lyft frågan om våld i nära relationer. Även om statistiken är nationell och inte finns nedbruten så uppkommer givetvis frågan: Hur arbetar Region Skåne och vad gör regionen för att förbättra kompetensen och stötta personal så att de vågar ställa svåra och livsavgörande frågor?

På tisdag den 27 februari är det regionfullmäktige. Då kommer min interpellation upp. Jag ser fram emot en enormt angelägen diskussion om hur vi kan ta krafttag i frågan om våld i nära relationer.

/Sara Svensson, gruppledare V Region Skåne

Ni kan läsa Socialstyrelsens rapport här: Dödsfallsutredningar 2016-2017.

Interpellation i sin helhet kan man läsa här: Hantering av orosanmälningar och våldsutsatta kvinnor och barn inom vården.

Avgiftsbefriad tvångsvård borde vara en självklarhet

För en tid sedan la vi en motion om att ta bort avgifterna för tvångsvård i Region Skåne. Detta har redan landsting som Kalmar län, Värmland och Region Östergötland, Region Halland gjort. Det är det enda rimliga. Faktiskt.

En person som har en allvarlig psykisk störning kan tvingas att bli vårdad mot sin vilja med så kallad psykiatrisk tvångsvård. Det är en sista utväg när frivillig vård inte har fungerat och sjukdomen kräver det. Det är inte ett lättvindigt beslut. Idag tar vården ut avgifter av människor som behandlas mot patientens egen vilja. Det tycker Vänsterpartiet Skåne är fel. Tvångsomhändertagna personer inom psykiatrin tillhör en väldigt utsatt patientgrupp. Att dessutom få betala avgifter för vård man tvingas till är orimligt och helt bakvänt.

I Socialdemokraterna och Miljöpartiets förslag till svar menar de t ex att en risk med att ta bort avgiften skulle uppmuntra patienterna att stanna kvar i tvångsvård för att spara de 50-100 kronor som det rör sig om. Detta är en av anledningarna till att de väljer att inte bifalla motionen. Argumentationen håller inte.

För Vänsterpartiet är det självklart att denna vård ska vara avgiftsfri. att bifalla vår motion är ett sätt att inte skuldsätta redan utsatta människor som redan lever i en väldigt utsatt situation.

Vänsterpartiets motion kan du läsa här i sin helhet: Avskaffa avgifterna i tvångsvården.

Socialdemokraterna och Miljöpartiets förslag till svar kan du läsa här: Motionssvar avskaffa avgifterna i tvångsvården.

/Sara Svensson, gruppledare Vänsterpartiet i Region Skåne

Tyskland möter Tre Kronor i hockeykvarten och Sverige bommade bort sig

Det blev ingen rolig mixedstafett i skidskyttet för Sverige. Medaljkampen slutade med en elfte plats efter att Mona Brorsson hade en mardröm på det stående skyttet. Hon inledde bra och sköt fullt i liggande, men missade hela fem skott i stående och tvingade Sverige till två straffrundor. Hon lämnade över till Hanna Öberg på en 18:e plats. Efter bättre rundor av de övriga svenskarna (Hanna Öberg, Jesper Nelin och Fredrik Lindström
kunde Sverige till slut knappa in, men det räckte inte till mer än en elfteplats. Långt ifrån den medaljplats som många hade hoppats på. Istället gick guldet till Frankrike genom att Martin Fourcade avgjort på sista sträckan, silvret till Norge och bronset till Italien.

Efter en drömstart vann Sverige enkelt nattens match mot Italien. Det italienska laget tackadde för sig när Sverige gick fram till ledning 7-3
efter den nionde omgången. När Sydkorea kort därefter besegrade Schweiz med siffrorna 8-7 blev det klart att Sverige kommer att vinna gruppspelet.Det betyder att lag Edins semifinalmotståndare kommer att bli det laget som slutar fyra i gruppspelet. Nu återstår en match i gruppspelet för det svenska herrlaget.Lag Edin möter Norge på onsdag morgon 6.05.

Nu är Tre kronors kvartsfinalmotståndare klart och det blev Tyskland som i dag besegrade Schweiz med 2-1 e för. 26 sekunder in i förlängningen avgjorde Tyskland åttondelsfinalen mot Schweiz. Yannic Seidenberg slog dit en retur och sköt Tyskland till OS-kvartsfinal. Inledningen av matchen var dramatisk. Efter nio sekunder fick Tysklands bästa back Christian Erhoff utgå efter att armbågtacklats fult av Cody Almond. Matchstraff för Schweizs Almond. Erhoff var överraskande tillbaka till andra. Under följande fem minuters power play tog Tyskland ledningen genom Leonhard Pföderl (01.19). Schweiz kvitterade i andra genom Simon Moser. Matchen var jämn och spännande och chanserna avlöste varandra men Tyskland drog längsta strået.

Det blev en minst sagt historisk dag för norsk ishockey på tisdagen. Efter övertidssegern mot Slovenien har laget både tagit sig till sin första OS-kvartsfinal någonsin – och tagit sin första seger i mästerskapet på 24 år. Efter att ha hamnat sist i grupp C med tre förluster mot Sverige, Finland och Tyskland fick Norge en sista chans att ta sig vidare till OS-kvartfinal i play-off. Där ställdes de mot Slovenien, som tidigare i turneringen vunnit mot storfavoriterna OAR i grupp B. Men det blev en smärre norsk bragd och en jätteskräll när norrmännen tog sig vidare efter det avgörande 2–1-målet på övertid. 31-årige Alexander Bonsaksen, med ett förflutet i bland annat Rögle och MoDo, kunde tidigt trycka in 2–1-målet efter stort gruff i målområdet och glädjen visste inga gränser. Vinsten innebär inte bara att Norge går till sin första OS-kvartsfinal i ishockey någonsin. Det är dessutom lagets första vinst i OS-sammanhang sedan OS i Lillehammer 1994.

Finland slog Sydkorea med 5-2 (1-0,2-2,2-0) och USA slog Slovakien med 5-1 (0-0,3-1,2-0). Kvartsfinalerna spelas så här. Tjeckien- USA, Kanada-Finland, Sverige-Tyskland och OAR (Ryssland)- Norge.

Efter slutspelsförluster mot Finland och Japan spelade Damkronorna för att undvika åttondeplatsen. Det blev aldrig någon riktig match mot värdnationen Korea – 6-1-seger. Efter att Sabina Küller gett Sverige ledningen kvitterade Han för Sydkorea i powerplay bara halvminuten senare. 1-1-målet gav matchen lite nerv som försvann först mot slutet av mittperioden när Sverige gjorde 3-1. Därmed slutar Sverige sjua av åtta lag. Målskyttar för Sverige: Sabina Kuller, Emmy Alasalmi, Erika Grahm, Annie Svedin, Fanny Rask, Lisa Johansson

Kanadensiskan Cassie Sharpe tog OS-guld i halfpipe före fransyskan Marie Martinod som föll i sitt sista åk. Trea kom Brita Sigourney från USA.

Kanadensiska konståkarparet Tessa Virtue och Scott Moir tog OS-guld i isdans i vinter-OS i Sydkorea. Deras fria program satte också nytt  världsrekord i poäng för isdans. Paret har tidigare vunnit OS-guld i Vancouver 2010 och silver i Sochi 2014.


Solvarm och tvångsanslutning VA

I fredags utkom årets första nummer av tidningen ”Villaägaren”. Det är medlemstidningen för ”Villaägarnas Riksförbund”. En bloggläsare gjorde mig uppmärksam på en av artiklarna, en tämligen intressant sådan.

Artikeln, som inte finns på nätet (såvida du inte är medlem i Villaägarna), har rubriken:

”DE TVÅNGSANSLUTS TILL KOMMUNALT VA”

Tvångsanslutning till kommunalt VA är en tämligen aktuell fråga i både Sverige och Vänersborg. Vänsterpartiet i Vänersborg fick som bekant igång en viss diskussion i frågan när vi i kommunfullmäktige den 22 november förra året yrkade återremiss på att ”verksamhetsområdet för VA, vatten och spillvatten, etapp 8 norra Timmervik” skulle utökas. Det ledde överraskande nog till att ärendet faktiskt skickades tillbaka till samhällsbyggnadsnämnden för ytterligare utredning. (Se ”VA: Återremiss på tvångsanslutningen”.)

Men det var nog bara ett slags spel för galleriet från de andra partierna. På det senaste sammanträdet i Samhällsbyggnadsnämnden var ordningen så att säga ”återställd”. Samtliga partier, utom Vänsterpartiet och medborgarpartiet, beslutade, återigen, att föreslå kommunfullmäktige att tvångsansluta alla i verksamhetsområdet i Timmervik, utan undantag, till det kommunala VA-nätet. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.) Precis som alla i Vänersborg tidigare har tvångsanslutits… Vilket till och med används som argument av vissa. Typ, ”även om kommunen tidigare har gjort fel och tvångsanslutet alla, så måste vi ändå fortsätta med det. Alla måste ju behandlas lika.”

Och då närmar vi oss innehållet i fredagens artikel i Villaägaren…

Det är faktiskt så att artikeln i Villaägaren inte bara handlade om tvångsanslutning till ett kommunalt VA-nät så där i allmänhet…

Nä… Artikeln handlade om – Vänersborg!!

Och Sikhall!!

Och familjen Solvarm!!

Solvarms naturhus i Sikhall tillhör nämligen de fastigheter som kommunen vill tvångsansluta till VA-nätet enligt ett tidigare beslut. Men Solvarm vill inte! (Jag har skrivit om Solvarms kamp mot kommunens betongpolitiker och byråkrater tidigare. Jag bifogar dessa länkar i slutet av bloggen.)

Artikeln i Villaägaren är på fyra helsidor, inklusive bilder, och sätter återigen Vänersborgs kommun på kartan. Och inte på något positivt sätt. Vänersborg utmålas ännu en gång (vilken gång i ordningen?) som en fyrkantig och byråkratisk kommun där politiker och tjänstemän kör över sina invånare.

Och jag kan med bästa vilja inte påstå att tidningen har fel…

Artikeln i Villaägaren börjar:

”Huset vid Vänerns västra strand liknar inget annat. På håll ser det ut som ett gigantiskt växthus. Men något stör bilden. I växthuset står ett fullstort timmerhus.”

Solvarm berättar om sitt naturhus:

”växtlighet, kretsloppstänkande och energieffektivitet är ledande teman. På köpet får man ett klimat runt bostads­huset som liknar det i norra Italien.”

Tidningen Villaägaren skriver om VA och kretsloppstänkandet:

”När … någon av familjemedlemmarna släpper ut diskvatt­net eller spolar i toaletten rinner vattnet in i stora tankar i husets källare. Därifrån pumpas det upp till växtbäddarna, som tar hand om näringen.”

Anders Solvarm säger:

”De [växtbäddarna] fungerar som ett filter, men istället för att bara skilja ut näringsämnena tas de också om hand och utnyttjas av växterna. Tack vare den generösa gödningen och klimatet kan vi odla fikon, aprikos, mandel och vin.”

Solvarms VA-lösning är överlägsen kommunens. Under sommarhalvåret lämnar t ex inget avloppsvatten huset. Om (när?) Solvarm tvångsansluts till kommunens VA, så kommer avloppsvattnet att pumpas till ett kommunalt reningsverk. Efter rening körs sedan det återstående slammet, där näringsämnena ingår, på lastbil till en sop­tipp. Ingen näring förs tillbaka till växtodlingarna.

Kommunens ”rening” är för övrigt inte så bra som många kanske tror. Mätningar som Solvarm har företagit på sitt system visar till exempel att:

”värdena för fosfor [är] 10 gånger lägre än kommunens egna värden. För kväve är mina värden 100 gånger bättre.”

Det är många människor i vårt avlånga land som är intresserade av Solvarms lösning. Många är också de som vill komma och studera huset i Sikhall. Anders Solvarm anlitas dessutom ofta som föreläsare. Men som Jesus sa (Matt 13:57):

”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad”

I hemkommunen Vänersborg är tonerna nämligen annorlunda… Enligt Anders Solvarm sa VA-chefen Daniel Larsson:

”Det spelar ingen roll om ditt sys­tem är bättre, du ska ändå anslutas.”

VA-chefen Larsson intervjuas i artikeln. VA-chefen säger att Solvarms fastighet måste anslutas till det kommunala VA-nätet. Eller i varje fall betala anslutningsavgiften. På 185.000 kr… (För ingenting…)

”Så står det i lagen.”

Säger alltså VA-chefen till Villaägaren.

Det kan väl diskuteras vad det står i lagen… I 9 § i lagen om allmänna vattentjänster står det i varje fall:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”

Villaägarnas Riksförbund har tagit ett för förbundet ganska unikt beslut i ”fallet Solvarm”. Anders Solvarm ska få hjälp av förbundet att driva frågan vidare.

Karin Hägglöf, förbundsjurist hos Villaägarna, förkla­rar varför:

”Det är inte ofta vi tar oss an ett fall på det här sättet och går in med ekonomiskt stöd. Ärendet måste vara principiellt viktigt för Villaägarna och dess medlemmar vilket detta i hög grad är. Det är även första gången vi kommit i kontakt med ett fall där det finns en lång serie av mätningar. Vi bedömer därför att det finns utsikter till att för första gången få en dom på området som är till den enskildes fördel.”

Förbundsjuristen pekar på en särskilt intressant paragraf i lagen om allmänna vattentjänster, nämligen 24 §:

Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och

2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”

Tänk, jag undrar om t ex de med mulltoaletter i Timmervik är tvungna att betala 200.000 kr i anslutningsavgift med hänsyn till ”människors hälsa eller miljön”. Jag har faktiskt svårt att tro det. Vad gäller familjen Solvarm, så torde det vara uteslutet.

Det ska bli intressant att följa fallet. Det kan bli prejudicerande inte bara för Vänersborg utan för hela Sverige. Men jag har fortfarande svårt att förlika mig med att många av kommunens betongpolitiker och byråkrater fortfarande inte förstår att de är till för vänersborgarna och inte tvärtom.

Jag befarar att Villaägarna återigen kommer att sätta Vänersborg på kartan.

===========

Länkar till tidigare bloggar om Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun:

KONGRESS 2018: KRÖNIKA

Så går ännu en kongress och kommer aldrig åter. Förra helgen hölls Vänsterpartiets 42:a kongress. För vissa var det den första, medan andra har varit med flera gånger. En av dem som varit med några gånger tidigare är Vänsterpartiets ombudsman Jonas Kårlin, som sammanfattar årets kongress här. 

Kongresser kommer och kongresser går. På många sätt är de lika, och traditionsfyllda. Vad vore exempelvis en Vänsterpartistisk kongress där inte tidsplaneringen mer fungerar som en rekommendation än som en faktisk plan? Inte sällan med resultatet att ombuden får hasa sig hemåt betydligt senare än beräknat efter att man nattmanglat stadgemotioner fram på hundtimmarna. Vad vore plenasalen utan Mats Einarssons myndiga stämma och vart vore världen på väg om inte media någon vecka innan kongressen beskrev läget i partiet som på randen till inbördeskrig?

Samtidig är ingen kongress den andra lik. Varje kongress påverkas av världen utanför, det politiska läget och hur organisationen mår internt. Det parti som samlades till den här kongressen känns harmoniskt. Visst, det förekommer hårda debatter och en och annan motsättning. Men på det hela taget så beskriver de flesta kamrater man talar med stämningen som god. Nej, det är inte för några hårda och skoningslösa debatter eller bittra förluster som denna kongress kommer att bli ihågkommen. Snarare kommer den bli ihågkommen som en kongress där ett parti i medvind förhoppningsvis vågade sätta ytterligare lite segel att få mer vind i. Hur det kommer lyckas lär vi få ett skarpt kvitto på den 9 september.

Kongresser innebär alltid också att något tar sin början och något annat når sitt slut. Någon är på sin första kongress, ja kanske till och med på sitt första centrala partiarrangemang. Någon annan tar avsked från sitt nuvarande engagemang för att påbörja något annat. I kongressens sista skälvande timme fick vi som närvarade chansen att ta avsked av en av dem som satt mest prägel på partiet under de senaste 15 åren. När Jonas Sjöstedt tackade av de avgående partistyrelseledamöterna fick Rossana Dinamarca stående ovationer.Applåder som aldrig verkade vilja ta slut. Ett mer värdigt farväl är svårt att tänka sig och när tårarna torkat lär Rossana minnas det ögonblicket för resten av sitt liv. Men att v inet skulle få se Rossana i en annan roll i framtiden har jag svårt att tänka mig.

Jonas Kårlin, Ombudsman Vänsterpartiet Göteborg