Vi fäller Löfven om han försämrar arbetsrätten

Jonas Sjöstedt

Jonas Sjöstedt

Jonas Sjöstedt skriver själv i Aftonbladet om dagens beslut.

DEBATT. Vi lever i en ny politisk tid. En tid då stora delar högern är beredd att regera med stöd av ett rasistiskt nationalistiskt parti. Det är en tid då det har bildats ett nytt mischmasch av höger-mitten-partier som innefattar Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Vänsterpartiet är inte någon del av detta. Vi är de som står upp för jämlikhet, feminism och en radikal klimatpolitik.

Den överenskommelse som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna har gjort innehåller högerförslag som skulle göra Sverige till ett sämre land att leva i. Sådant som marknadshyror och försämrad anställningstrygghet är förslag som alla till vänster vill stoppa.

Men att på fredag rösta nej till Löfven skulle knappast stoppa förslagen. Anledningen är att ett nej med största sannolikhet leder till att vi istället får en blåbrun Kristersson-regering.

Samma usla högerförslag skulle då komma tillbaka, samtidigt som SD släpps in i värmen och ges politiskt inflytande över Sverige. Resultatet skulle bli att människor drabbas både av dessa förslag och av SD:s rasism. För att stoppa de här förslagen behöver vi gå en annan väg.

Vänsterpartiet kommer att avstå i statsministeromröstningen men vi gör det med ett misstroendelöfte. Stefan Löfven kan tillträda som statsminister, men misstroendelöftet innebär att det blir en mandatperiod då han måste respektera våra röda linjer om hyror och anställningstrygghet.

Om den nya regeringen lägger fram överenskommelsens förslag om marknadshyror och försämrad anställningstrygghet så kommer vi agera för att avsätta Stefan Löfven. I en misstroendevotering kommer vi då att rösta nej till Löfvens regering och se till att förslagen inte blir verklighet.

Vänsterpartiet har en vågmästarroll och den avser vi att använda för att avsätta den statsminister som går över våra gränser. Regeringen kan få utreda förslagen bäst de vill, men misstroendelöftet innebär att om de lägger fram dem skarpt på riksdagens bord så sätter vi stopp.

Den som tror att en symbolisk mening i ett pdf-dokument kan trolla bort våra mandat i riksdagen och hindra oss från inflytande tror fel.

Klausulen om att Vänsterpartiet inte ska något politiskt inflytande i svensk politik är i praktiken tillintetgjord. Stefan Löfven har klargjort hur han ser på Vänsterpartiet och vi har säkrat att Vänsterpartiet kommer att ha ett politiskt inflytande under den kommande mandatperioden.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har gjort överenskommelser som har satt klausulen ur spel. I samtalen har det blivit tydligt att vår samsyn i viktiga frågor kommer att vara en grund för samarbetet i flera frågor under mandatperioden.

Stefan Löfven har också lovat att han kommer att försvara de jämlikhetsreformer som Vänsterpartiet fick igenom under förra mandatperioden. Han har lovat att han ska stå upp för att de av våra reformer som försvann i och med M- och KD-budgeten ska återinföras.

Vi förväntar oss nu att reformerna mot barnfattigdom och för jämlikhet kommer tillbaka.

Nu börjar en mandatperiod då Vänsterpartiet kommer att spela en viktig roll. Vi är många, även långt utanför vårt parti, som vill stoppa överenskommelsens högerförslag. Under tiden de utreds och processas, sådant tar år, kommer vi vara många som arbetar tillsammans för att bygga upp ett tryck.

När Socialdemokraterna har tappat sin ideologiska kompass så finns vi här. Vi är inte rädda för att ta fajten för hyror som vanligt folk har råd med. Vi kommer alltid att försvara trygga jobb. Det kommer att kräva mycket, men vi ser fram emot att göra det tillsammans med fackföreningsrörelsen, hyresgäströrelsen, feminister och miljökämpar. Vi kommer ha förslagen, engagemanget och ett brett folkligt stöd.

Det nya politiska läget innebär att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med C och L kommer arbeta för marknadshyror, försämrad arbetsrätt och annan högerpolitik. Vänsterpartiet kommer arbeta för att stoppa det. Låt det vara tydligt: vi är inte någon del av deras överenskommelse. Vi är vänsteroppositionen.

Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet

Hur går vi vidare?

Mitt förtroende för partistyrelsens och riksdagsgruppens omdöme kvarstår.

Debatten har varit bra och gjort tydligt att alla partier följer uppmärksam Vänsterpartiets arbete i riksdagen.

Socialdemokraterna har genom Stefan Löfvens uttalanden på presskonferenserna och i andra sammanhang gjort klart att en mängd viktiga  förbättringar under den gångna mandatperioden har tillkommit utifrån Vänsterpartiets förslag. Vår partiledning och framförallt partiets förhandlare, Ulla Andersson, välkomnar denna bekräftelse.

På sätt och vis har detta blivit ännu tydligare genom Centerpartiets och Liberalernas klumpiga formuleringskonst om ”inget inflytande för Vänsterpartiet”.

Jimmie Åkesson gör absolut ingen hemlighet av sin uppfattning: Vänsterpartiets position har förstärkts genom all turbulens efter uppgörelsen.

Ulf Kristersson demonstrerade på sitt eget sätt och hoppade över tillfället att möta journalisterna direkt.

Men vad betyder det framöver? Vänsterpartiets insats i riksdagen och i regionfullmäktige i Västra Götaland oroar mig överhuvudtaget inte. Rollen som oppositionsparti har vi bästa förutsättningar att leva upp till. Skärpan och tydligheten i partiets yrkanden i motioner och från talarstolen kommer att höjas.

Lokalt då? Det kommer att finnas många tillfällen att göra bedömningar av det nya partipolitiska läge. Min gissning är att ett flertal lokala partiföreträdare kommer att få svårt med orienteringen. ”Det där är vi emot! Det där vill inte vi!” Sagt om något som utgör en av 73 punkter i överenskommelsen, undertecknat av fyra partier.

Jag ser med stor förväntan fram emot spännande debatter i fullmäktige. Jag är också nyfiken på om vilken roll det politiska samtalet spelar i kommunstyrelsen. Hoppas att någon kommer att berätta för mig …

Vänsterpartiet röstar gult med misstroendelöfte

Jonas Sjöstedt har haft samtal med Stefan Löfven och har fått försäkringar.
– Klausulen om att Vänsterpartiet inte ska något politiskt inflytande i svensk politik är i praktiken tillintetgjord. Vi har säkrat att om Löfven bildar regering, så kommer Vänsterpartiet att ha ett politiskt inflytande under den kommande mandatperioden, säger Jonas Sjöstedt.
– Stefan Löfven har också lovat att om han får bilda regering så kommer han att försvara de jämlikhetsreformer som Vänsterpartiet fick igenom under förra mandatperioden, fortsätter han.

Enligt Vänsterpartiets analys är inte alternativet ett nyval.
– Hade alternativet varit ett nyval, då hade vi varit beredda att ta det. Men vi litar inte på att Centerpartiet och Liberalernas antirasistiska principer skulle hålla om Löfven faller. Med största sannolikhet skulle en nej-röst på fredag leda till att vi redan nästa vecka får en blåbrun Kristersson-regering, säger Jonas Sjöstedt.

Jonas Sjöstedt är också tydlig med att Vänsterpartiet nu går i opposition.
– Vi är många som vill stoppa överenskommelsens högerförslag. När Socialdemokraterna har tappat sin ideologiska kompass så finns vi här. Det kommer att kräva mycket, men vi ser fram emot att göra det tillsammans med fackföreningsrörelsen, hyresgäströrelsen, feminister och klimataktivister.
– Vänsterpartiet kommer att ha förslagen, engagemanget och ett brett folkligt stöd. Vi är inte någon del av deras överenskommelse, vi är vänsteroppositionen.

Inlägget Vänsterpartiet röstar gult med misstroendelöfte dök först upp på Vänsterpartiet.

Inkludering och särskilda undervisningsgrupper

Det pågår många olika diskussioner i Sverige som har med skolan att göra. En av diskussionerna handlar om det som kallas inkludering.

Det är inte helt lätt att definiera ordet ”inkludering”. Två auktoriteter på området, Claes Nilholm och Kerstin Göransson, skriver i boken ”Inkluderande undervisning” flera sidor där de försöker förklara begreppet. De kommer fram till att det finns flera definitioner. Jag tror dock att denna förklaring omfattas av de flesta, som ser inkludering som något positivt och nödvändigt:

”Inkluderingsrörelsen har alltså försökt skifta fokus från frågan om hur elever som definieras som avvikande ska kunna anpassas till skolans sätt att fungera till hur skolan kan anpassa sig till det faktum att elever är olika. En viktig aspekt har varit betoningen på att olikhet ska ses som en tillgång och inte som ett problem och att undervisningen ska vara anpassad till elevers olika förutsättningar och behov.”

Trots att begreppet inkludering är på modet och förekommer i många skoldebatter så används det inte i de svenska styrdokumenten. Begreppet finns inte ens med i Skollagen eller läroplanen för grundskolan. Däremot kan man väl säga att flera värderingar i styrdokumenten är förenliga med en inkluderande skola. Men det är inte särskilt konstigt. Begreppet är luddigt och abstrakt och associeras lätt till många positiva tankar och värderingar.

Begreppet inkludering har fått en så stor positiv laddning i den allmänna diskussionen att den som yppar kritik mot begreppet eller dess följder ibland till och med kan misstänkas ha en omodern och reaktionär människosyn, Vänersborg utgör inget undantag. I klassrummen och skolornas personalrum, bland lärarna, så finns det däremot många som inte är särskilt bekväma med det långtgående kravet på inkludering.

Och det av flera skäl.

Det är i praktiken svårt med inkludering. Säg att en lärare har en klass på 25 elever. I denna klass kan det finnas elever med många diagnoser och medicinska förklaringar. Det kan finnas elever som är väldigt känsliga för ljud, autistiska barn som har svårt att vara tillsammans med andra, elever med grav dyslexi, utåtriktade elever som kan vara både stökiga och störande och elever med inlärningssvårigheter. En ensam lärare, eller kanske en lärare och en elevassistent, har med dessa förutsättningar en svår, om inte en omöjlig, uppgift att bedriva undervisning.

Elever, med svårigheter och behov av särskild undervisning, mår inte sällan dåligt av att vara i en stor klass. De kan ha svårt att koncentrera sig, de får inte sina behov tillgodosedda och flera av dem kan till och med bli ”hemmasittare”, dvs de stannar hemma.

En tredje aspekt av inkludering i praktiken är naturligtvis hur de övriga eleverna mår av att t ex ha en stökig och utagerande elev i klassen. De kanske inte kan koncentrera sig därför att de är rädda för att eleven får ett utbrott. Dessa elever förväntas arbeta och studera i en miljö som vuxna inte skulle acceptera.

I en insändare skriver en mamma (Skolvärlden 28 mars 2018):

”Vårt barn som går i årskurs 1 har en klasskamrat som väldigt lätt och ofta får okontrollerbara och våldsamma utbrott som är mycket svåra att hantera för alla i hans närhet. ”Kalle” har redan dödshotat flertalet elever och även lärare. Vi har efter många incidenter med våld ställt frågan till vårt barns skola om var gränsen går. Hur mycket våld får ”Kalle” utsätta de andra barnen för innan skolan agerar?”

Läraren och debattören Isak Skogstad framhåller också ovanstående tre aspekter. Skogstad skriver i en blogg alldeles nyligen (se ”Har inkluderingen gått för långt?”):

  • ”En studie visade att lärare i mer inkluderade klassrum ägnar mindre tid åt själva undervisningen och mer tid åt att hålla ordning. De andra eleverna drabbas med andra ord.”

  • ”Forskning har även visat att inkludering av elever med utåtagerande diagnoser påverkar de andra elevernas resultat negativt.”

  • ”En nypublicerad studie visade att elever med särskilda behov lärde sig mer, inte mindre, när de får undervisning i särskilda grupper.”

Skogstad anger i sin blogg källor till dessa tre påståenden. Han menar vidare att vurmen för inkludering är ekonomisk. Kommunerna sparar helt enkelt pengar på att placera alla elever i samma klasser. Det blir då den enskilda skolans, och ytterst den enskilde lärarens, problem om undervisningen inte fungerar.

Den kritik som Skogstad och andra framför mot den långtgående inkluderingen ökar. Och det är inte bara lärare som protesterar utan också föräldrar. Huvudmännens (kommunernas) svar är oftast att det är föreskrivet i Skollagen och läroplanerna att det är inkludering som gäller. Men det stämmer inte, som jag har skrivit tidigare. Det är faktiskt lite tvärtom. I 3 kap i Skollagen uttrycks en möjlighet för huvudmannen att ordna särskilda undervisningsgrupper:

”11 § Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.”

Det är också av intresse i sammanhanget att det finns en särskild bestämmelse om detta för fristående grundskolor. Det finns nämligen en paragraf som uttryckligen anger att utbildningen får begränsas till att avse elever som är i behov av särskilt stöd (Skollagen 10 Kap):

”35 §   Varje fristående grundskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundskolan.
Utbildningen får dock begränsas till att avse
   1. vissa årskurser,
   2. elever som är i behov av särskilt stöd, och
   3. vissa elever som utbildningen är speciellt anpassad för.”

Det verkar helt enkelt vara så att det tycks vara lite upp till kommunen att bestämma. I Vänersborg finns t ex inga resursskolor längre, medan det i grannkommunen Trollhättan finns tre stycken särskilda undervisningsgrupper.

Men…

Linköpings kommun gick härom året ett steg längre och inrättade och drev en tämligen stor resursskola för elever i behov av särskilt stöd. De ställde frågan på sin spets skulle man kunna säga. Och…

Skolinspektionen reagerade kraftigt och ansåg att Linköpings kommun bröt mot Skollagen. Skolinspektionen utdömde ett vite om 700.000 kr. Linköping överklagade emellertid beslutet. Och förlorade – både i Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Men Linköping gav sig inte utan drev frågan ända upp till Högsta Förvaltningsdomstolen.

Högsta Förvaltningsdomstolen gav i en dom den 28 juni 2017 Linköpings kommun rätt.

Domstolen konstaterade inledningsvis i sin dom (här kan du ladda ner domen) att:

”den kommunala självstyrelsen medför att en kommun har en betydande frihet att själv bestämma hur den kommunala verksamheten ska organiseras och administreras. … [Det finns] inte några särskilda regler som innebär att en kommun vid sidan av den ordinarie grundskolan är förhindrad att organisera skolenheter i form av resursskolor med inriktning mot elever som är i behov av särskilt stöd.”

Domstolen anslår alltså tonen direkt. Det finns inte i varken lagtext eller förarbeten något förbud för kommuner att inrätta särskilda resursskolor. Det som inte är förbjudet är tillåtet med andra ord. Domstolens tolkning stöds, anser domstolen själv, av den bestämmelse som ger fristående skolor möjlighet att begränsa utbildningen till att avse elever i behov av särskilt stöd.

I domen betonas det fria skolvalet och att (främst) vårdnadshavarna ska ha frihet att välja skola för eleverna. Det är således helt avgörande för domstolen att en placering i en resursskola är vårdnadshavarnas val.

Ur domen:

”Principen om det fria skolvalet gäller såväl kommunala som fristående skolor. Det saknas därför även av detta skäl anledning att tolka skollagens bestämmelser om kommunala grundskolor på ett sätt som skulle utesluta en ordning som ger en vårdnadshavare möjlighet att välja en kommunal skola med inriktning mot elever som är i behov av särskilt stöd och därmed enbart vara hänvisad till en fristående skola med en sådan inriktning.”

Det finns dock undantag från denna princip, Skollagen 10 kap 30 §:

”Kommunen får annars frångå elevens vårdnadshavares önskemål endast om
   1. den önskade placeringen skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen, eller
   2. det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero.”

Det är rektorn som kan fatta ett sådant beslut.

Till slut tar domstolen också upp villkoren för placering i resursskolorna, som möjligtvis har att göra med ovanstående undantag:

”Den behovsprövning som sker i samband med placering vid en skola med inriktning mot elever i behov av särskilt stöd kan enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte likställas med sådana tester och prov som avses i 10 kap. 9 § skollagen. Placering vid en resursskola efter en sådan prövning står därmed inte heller i strid med förbudet mot tester och prov som grund för antagning eller urval till en grundskola.”

Det följer alltså av domen i Högsta Förvaltningsdomstolen att det inte finns några hinder för kommuner att inrätta och driva resursskolor för elever i behov av särskilt stöd. Det skulle vara helt möjligt för t ex Vänersborg. Kommunen har haft sådana särskilda undervisningsgrupper förr. Och det finns således inga hinder att anordna sådana igen. Det är ytterst en fråga för politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige.

Min uppfattning är att Vänersborg noga bör överväga att inrätta sådana här grupper/skolor – med kompetens och god kvalitet.

Låt ingen frysa ihjäl på våra gator

Nedan publicerades i Vi i Solna 22/12 2018 Många drömmer om en vit jul men en kall vinter innebär också att den som är hemlös riskerar att frysa ihjäl. Hemlöshet grundar sig ofta i psykisk sjukdom och/eller missbruk. Människor med denna problematik hamnar ofta i kläm i kontakt med myndigheterna. Ofta behöver du vara bevisat […]

Beröm för Jonas Sjöstedts agerande i regeringsfrågan

Christer och Jonas

Christer och Jonas

”Vänsterpartiet är de enda som tar ansvar. Socialdemokraterna är inte längre ett arbetarparti” skriver Åsa Lindeborg i Aftonbladet. ”Sjöstedt är den vuxne i rummet” noterar Ingvar Persson på ledarsidan i samma tidning. Detta på grund av Vänsterledarens uttalande efter sitt samtal med talmannen.

Åsa Lindeborg skriver vidare: ”Vänsterpartiet just nu är det enda partiet i Sverige som tar ansvar för landet. De säger nej till de högervridna excesser som Stefan Löfven och mittenpartierna kommit överens om. De säger nej till en politik som ökar de ekonomiska och sociala klyftorna, som ökar otryggheten på arbetsplatserna och som försvårar för vanligt folk att ha rimliga hyreskostnader. V är också numera det enda partiet som tar ansvar för arbetsrätten, vilket ligger lika mycket i medelklassens intresse som alla andras.”

”Som ledarsidan vid flera tillfällen påpekat kan Stefan Löfven faktiskt inte ha vänsterpartisternas röster emot sig på onsdag. Då kan man inte låtsas som något annat. Den sortens önsketänkande kanske går an i Moderaterna. Hos Socialdemokraterna hör den inte hemma.

Borgerlighetens försök att jämföra Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna faller dessutom platt. Det är skillnad på att vilja skicka ut människor från Sverige och att kräva gratis glasögon till barnen. Vänsterpartiet har gång på gång de senaste årtiondena visat att partiet kan bidra till konkreta politiska reformer.

Skäl att vara förbannade
Vänsterpartisterna har kort sagt skäl att vara förbannade. Det hade inte varit det minsta konstigt om partiet lät sig dras med i den symboliska prestigekamp som tydligen är så viktig för mittenpartierna.

Ändå, efter partistyrelsemötet sent i går kväll och dagens besök hos talmannen kunde Jonas Sjöstedt i dag kliva fram på presskonferensen som den verkligt vuxne i rummet. Provokationen har inte gått hem, men den har inte heller passerat onoterad.” går det att läsa på Aftonbladets ledarsida.

Detta var en del av vad Jonas sa efter sitt möte hos talmannen:
Så som situationen ser ut kan Vänsterpartiet inte rösta gult för Stefan Löfven. – Vår ambition är att Stefan Löfven ska kunna bli statsminister och vi arbetar nu för att hitta lösningar, men vi är inte framme än. Det meddelade Jonas Sjöstedt efter sitt möte med talmannen idag.

Han fortsätter:
– Vi är förvånade och besvikna över hur långt högerut Stefan Löfven har gått i överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna.
– Det är en politik som om den genomförs skulle öka klyftorna och öka människors otrygghet. Vi kommer att rösta emot sådana förslag oavsett vem som lägger dem på riksdagens bord, säger Jonas Sjöstedt.

Även om Vänsterpartiet inte är med i överenskommelsen är V:s mandat en förutsättning för att regeringen Löfven ska kunna tillträda.
– Läser man den här överenskommelsen får man intrycket av att Vänsterpartiet ska stängas ute från allt politiskt inflytande de närmsta fyra åren. Det är en mycket märklig hållning då den regering som Löfven föreslår förutsätter våra mandat.

Jonas Sjöstedt är tydlig med att partiet vill ha Stefan Löfven som statsminister och att partiet strävar efter att hitta en lösning som gör att Vänsterpartiet kan acceptera honom.
– Så som situationen ser ut nu så kan inte Vänsterpartiet rösta gult för Stefan Löfven. Vi söker därför vägar framåt och vi har kontaktat Stefan Löfven för fortsatta samtal. Jag hoppas och tror att även Stefan Löfven vill ha en lösning, men där är vi inte framme än, säger Jonas Sjöstedt.

Senare på dagen beslutade talmannen att ge Löfven två dygn extra för att komma överens med Sjöstedt. På fredag den 18 januari blir det om röstning nummer tre om val av statsminister. Återstår att se om de fyra månadernas diskuterande kommit i mål eller om det händer något mer.

Christer Johansson
ordförande

 

En bra insats så här långt

Visst kom beskedet, men fortfarande vet vi inte. Många bra frågor som ställdes, rediga svar på en del frågor. Men konceptet som partistyrelsen valde förutsatte också att Jonas Sjöstedt inte svarade på alla frågor.

En fråga var: När fick du reda på ”överenskommelsen”? Jonas Sjöstedt svarade: När medierna publicerade texten.

Nu samtalar Stefan Löfven med Vänsterpartiet. Det borde ha skett tidigare. Nu får vi  höra om detta ger resultat. Utan tydliga resultat är det de röda knapparna som gäller.

Jonas Sjöstedt kommenterar regeringsfrågan

Han fortsätter:
– Vi är förvånade och besvikna över hur långt högerut Stefan Löfven har gått i överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna.

– Det är en politik som om den genomförs skulle öka klyftorna och öka människors otrygghet. Vi kommer att rösta emot sådana förslag oavsett vem som lägger dem på riksdagens bord, säger Jonas Sjöstedt.

Även om Vänsterpartiet inte är med i överenskommelsen är V:s mandat en förutsättning för att regeringen Löfven ska kunna tillträda.
– Läser man den här överenskommelsen får man intrycket av att Vänsterpartiet ska stängas ute från allt politiskt inflytande de närmsta fyra åren. Det är en mycket märklig hållning då den regering som Löfven föreslår förutsätter våra mandat.

Jonas Sjöstedt är tydlig med att partiet vill ha Stefan Löfven som statsminister och att partiet strävar efter att hitta en lösning som gör att Vänsterpartiet kan acceptera honom.
– Så som situationen ser ut nu så kan inte Vänsterpartiet rösta gult för Stefan Löfven. Vi söker därför vägar framåt och vi har kontaktat Stefan Löfven för fortsatta samtal. Jag hoppas och tror att även Stefan Löfven vill ha en lösning, men där är vi inte framme än, säger Jonas Sjöstedt.

 

Inlägget Jonas Sjöstedt kommenterar regeringsfrågan dök först upp på Vänsterpartiet.

Årets medlemskonferens – Syninge 2-3 februari

Nu är det dags att boka in vårens konferens. Helgen den 2-3 februari samlas vi i Vänsterpartiet Solna på Syninge kursgård nära Norrtälje för två dagar av föreläsningar, workshops och umgänge. Vi lär oss nya saker och utvecklar föreningens politik. Alla som är medlemmar i Vänsterpartiet Solna Det är gratis att delta och i det […]

Interpellation till kulturnämndens ordförande Cecilia Engström om fristadskonstnärer

När demokratin inskränks i ett land är det nästan alltid det fria ordet, den fria pressen och den fria konsten som först begränsas. ICORN, International Cities of Refuge Network, är ett internationellt nätverk av fristäder för författare, musiker och konstnärer från länder med beskuren yttrandefrihet. Ett sextiotal svenska städer är medlemmar i ICORN och förmedlar […]