Miljardsatsning på bättre arbetsvillkor för vårdpersonal

Vänsterpartiet har i budgetförhandlingarna med regeringen förhandlat fram 2 miljarder per år som ska gå till att förbättra arbetsvillkoren för vårdanställda. Satsningen är tänkt att bli permanent.

Satsningen innebär att de 2 miljarderna fördelas ut till landstingen för att de ska kunna förbättra personalsituationen, se över arbetsvillkor, erbjuda kompetensutveckling, öka bemanningen och utveckla arbetssätt för att vårdpersonal ska vilja – och orka – arbeta kvar inom hälso- och sjukvården.

– Vi är mycket glada över den här framgången i budgetförhandlingarna med regeringen. Vi vet att personalen sliter hårt inom vård- och omsorgsyrkena och att framför allt kvinnor blir sjuka av sin arbetsmiljö. Den trenden måste vi bryta och det brådskar, säger Ulla Andersson, ekonomisk politisk talesperson för Vänsterpartiet.

Enligt Sveriges kommuner och landsting behöver 85 000 nya undersköterskor anställas i hälso- och sjukvården och äldreomsorgen till 2022.

– För våra landsting runt om i landet blir de här pengarna ett mycket välkommet tillskott. Det ger dem  möjlighet att se över hur de kan förbättra arbetssituationen för sin vårdpersonal. Tanken är att fack och landsting i regionerna gemensamt ska bestämma på vilket sätt pengarna bäst kan användas. Det ser olika ut i olika landsting, och därmed skiljer sig behoven åt, säger Ulla Andersson.

De 2 miljarderna till förbättrade arbetsvillkor och arbetsmiljö kommer att komma landstingen till del redan med start 2018.

Skillnad mellan pojkar och tjejer…

Det är nästan med viss vånda jag tänker tillbaka på vissa saker i barndomen. Jag är uppvuxen i andan att i princip allt som liknar krigsleksaker i princip är bannlysta. På sin höjd kunde jag få leka med en vattenpistol, men där gick också gränsen.
Och det är inte den delen som är det traumatiska. Jag minns nämligen lekarna med andra (i första hand) pojkar när man var liten. Nästan uteslutande skulle det lekas krig. Ett äggur kunde förvandlas till en atombomb, modellflygplanen var i princip alltid stridsflygplan – det skulle ofta lekas krig, död och tortyr.
Jag minns hur obekväm jag kände mig när dessa lekar kom upp. Det var lekar jag starkt ogillade, som fick det att gå kalla kårar längs ryggraden på mig. Som barn (liksom nu som vuxen) kunde jag inte se tjusningen i att göra en lek av något så vedervärdigt och ondskefullt som krig faktiskt är.
Det märkliga är också hur många föräldrar så onyanserat godtar barns (läs pojkars) våldsamma lekar. Som vuxen torde man ha mer koll på vad krig innebär och kanske inte i alla lägen uppmuntra den typen av lekar. Men i dagens högteknologiska samhälle har krigslekarna till och med flyttat in i hemmen i en helt annan utsträckning än när jag var liten, genom alla realistiska data- och TV-spel.
Det är givetvis naivt att säga att alla som lekt krigslekar eller spelat våldsamma dataspel som barn blir våldsamma våldsverkare, kvinnomisshandlare och/eller yrkesmördare. Men det är minst lika naivt att tro att det inte påverkar någon överhuvudtaget.
 
Jag kan fortfarande ha otroligt svårt för den matchokultur som många gånger råder när killar umgås. För även i vuxen ålder kommer ofta dessa våldsbejakande tendenser fram. Det ska snackas brudar, sex, knulla och ges sken av en lång rad ganska vrickade åsikter. Jag blir ofta väldigt obekväm och frågar mig i mitt stilla sinne om dessa ”män” ger uttryck för samma vrickade åsikter när de kommer hem till sina fruar eller flickvänner.
Det har absolut skett en färändring till viss del, det måste jag faktiskt erkänna. Numera är det mer okej att som kille/man vara en ”mjukis” med helt okej åsikter och som inte förespråkar våld eller har en nedvärderande kvinnosyn. Väldigt många respekterar detta numera helt öppet. Men det motsatta förekommer ändå fortfarande – och jag blir fortfarande lika irriterad över föräldrar som uppmuntrar sina barn (oftast pojkar) till krigslekar.
En sak är i alla fall väldigt, väldigt säker. Mina barn kommer aldrig komma närmare en krigsleksak än en vattenpistol. Det finns inte på världskartan. Inte någonstans, inte ens som en parantes. Krig är vissa fall tyvärr ett ont måste, men det är inte på något vis en lek – och vi ska inte lära våra barn att krig är något skojigt vi har för oss hemma i vardagsrummet. Det är nämligen något hemskt, vedervärdigt och barbariskt. Ingenting annat.
 

 
Bilden lånad från Renew magazine
 

Marknadsliberaler verkar inte bry sig om skolsegregationen

På dagens budgetdebatt diskuterade vi bland annat skola. Vi i Vänsterpartiet lyfte vikten av en likvärdig skola och jämlik utbildning. Vad säger forskningen om skolsegregationen? Det finns ett starkt samband mellan elevers skolresultat och föräldrarnas utbildningsnivå. SCB skriver följande: Skolverket har i flera studier analyserat den svenska grund­skolan och ställt viktiga frågor om lik­värdig­heten i vårt skol­system. De konstaterar […]

Start-PM Fokus Hagsätra Rågsved har kommit!

Den 15 juni kommer stadsbyggnadsnämnden att behandla den sedan länge väntade startpromemorian för Fokus Hagsätra Rågsved, som syftar till att planera 3000 nya bostäder ”med tillhörande funktioner i en god stadsmiljö.” Principerna i ärendet låter vettiga, som att få till helhetsmiljöer och arbeta med större detaljplaner, att de lokala centrumen och kulturlivet ska stärkas, och förstås att det står tydligt och klart att Rågsveds friområde och östra Älvsjöskogen planeras bli naturreservat.

Fem fokusområden har tagits fram och redovisas i ärendet: Älvsjöbadet, Hagsätra centrum/Ormkärr, Hagsätravägen, Rågsvedsvägen samt Bjursätragatan (Rågsveds friområde).  Här finns mycket intressant men också mycket som behöver diskuteras. Där är vi som bor i området huvudpersoner!

En fråga att noggrant titta på är gränserna för bebyggelse i närheten av naturreservaten. En annan är byggplanerna på Perssons betong som tyvärr inte är avskrivna. Här behöver vi som värnar festplatsen vässa argumenten och föra fram i samrådet tredje kvartalet i år. En tredje fråga är vänsterpartiet Vantörs populära vision om Rågsveds allé. Området ingår i fokusområdet Rågsvedsvägen. Att detta område är med kan vi se som en signal till dagens tomträttsinnehavare och intresserade byggaktörer.

Tänker att vi får en intressant höst i Rågsved och Hagsätra! Ses i föreningslivet och på samrådet!

Hönsalottas luffarmuseum

 Ett besök på Hönsalottas luffarmuseum i Boda Glasbruk är alltid en upplevelse. Jag vet inte hur många gånger jag besökt museet men det är definitift tvåsiffrigt och varje gång lär man sig något nytt. Det inleds med att museets ägare och grundare Göran Johansson alias Snacke Per berättar om glasets historia. För Hönsalottas är inte bara ett luffarmuseum utan även ett unikt glasmuseum.

Därefter berättar Stig ”Alex” Axelsson om sin fars kusin, Reinhold Larsson som kallades Kosta-Lasse (1913-1993). Kosta Lasse var en allkonstnär som tillverkade både det ena och andra han målade tavlor, snidde träfigurer, var skärslipare mm. Det han inte kunde var inte värt att kunna. Han har målat världens största luffartavla som finns att se på museet och berättelsen bakom den är oerhörd färgstark. Den får man berättat om man besöker museet eller läser den nyuppkomna boken som Göran Johansson skrivit om luffarepoken. ”Luffarnas liv & leverne”  (2017). Är duintresserad av boken kan den beställas via 070-8242470

Musiken har en framträdande plats under föreläsningarna Oftast är det Stig ”Alex” Axelsson och Nanna Elverhoej som står för det musikaliska men ibland kommer även andra artister in. Man märker att det musikaliska uppskattas av besökarna. Sen serveras en stor luffarbuff’e med massor av godsaker på bordet.

Därefter berättar Göran Johansson om luffarepoken som varade mellan 1885-1957 och det är inte för att att det inte fanns vandrande människor innan och efter dessa år. 1885 infördes en strängare lösdriverilag och 1957 infördes sociala reformer som gjorde livet lättare för luffarna. Med stor berättarglädje och entusiasm skildrar Göran dessa människors liv och verksamhet. Han berättar om trådtjack, luffarna som målar tavlor i rasande takt och andra spännande historier. Namn som  Lill-Sven, Höganäs Långe, Målarn Erik Öland Andersson, Kosta-Lasse, Hönsalotta, Björnjägaren. och många fler passerar revy i museet. Över 500 luffartavlor och tusentals trådtjack och allt i original kan ses i museet

Föreläsningen avslutas med kaffe med världens godaste ostkaka sylt och grädde. Evenemanget tar en fyra fem timmar men denna tid flyger fram. Allvar, kunskap blandas med skratt och en hel del bus som gästerna uppskattar. Jag är jättestolt över att vi har en sådant unikt museum i min hemkommun Emmaboda.

Göran Johansson berättar om glasets historia. Här med en fyllehund


Här visar han upp en fyllekaja


Stig ”Alex” Axelsson berättar om sin släktning Kosta Lasse

Stig ”Alex” Axelsson och Nanna Elverhoej