Krigets Ansikte

Krigszoner är ett intressant begrepp och vad som händer i olika länder. Migrationsverket borde få Nobel fredspris för enligt dem existerar inga krig eller folkmord överhuvudtaget.
Nu stundar nya deportationer där svensk gränspolismed våld kommer föra ut personer till Afghanistan. Afghanistan ett land där väpnadkonflikt pågår ialla 23 provinser. Det är talibanerna som äger vägarna säger en ungdom jag känner. Du kan inte åka på vägarna. 

Väpnad konflikt är inget nytt i Afghanistan det är vardag sedan 30 år tillbaka. En generation som inte vet vad fred är . Migrationsverket tror inte på kriget som talibanerna för eller de grupper från Islamiska staten som blir allt starkare i landet. Den som återvänder får gömma sig att ha varit i väst är farligt.
  Det absurda är att Sverige ändå vill skicka tillbaka ungdomar dit. Till en verklighet som handlar om att gömma sig för att inte tillfångatas av talibaner eller IS eller omkomma i ett sprängattentat ?
Det är en mänskligrättighet att få leva men inte bara det utan även ett anständigt liv och ett anständigt liv för en ungdom oavsett om denne nått myndighetsåldern är inte att gömma sig i rädsla för att rekryteras av krigsherrar. Det är inte att leva isolerad pågrund av att talibanerna äger vägarna .
Det är inte vad som avses med mänskliga rättigheter utan detta handlar om att Sverige skickar unga och barn tillbaka till krig.

Isolering sprängdetonationer vägar som ägs av talibaner det är krig och krigets ansikte är grymt ska vi som civiliserade människor skicka människor dit? Migrationsverket låtsas som att detta krig inte finns nu är det upp till alla goda krafter att stå emot.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Det är verkligen svårt att hinna och orka med att söka jobb när man samtidigt jobbar heltid. Att plöja igenom jobbannonser, som ju ploppar upp i en strid ström och sedan gallra ut de jobb man är intresserad av för att slutligen skicka iväg individuella ansökningar till var och en är i sig nästan en heltidssysselsättning.
Till det ska tiden räcka till att gå på de intervjuer man kallas till. 
Nu jobbar jag skift och har en hel del ledig tid på vardagarna. Men jag undrar faktiskt hur man löser det om man har kontorstider? Skulle kännas lite olustigt och illojalt att ta ledigt för att gå på anställningsintervju hos en annan arbetsgivare. Nästan lite som att vara otrogen på nåt vis…

Vad ska jag bli när jag bli stor?

Det är verkligen svårt att hinna och orka med att söka jobb när man samtidigt jobbar heltid. Att plöja igenom jobbannonser, som ju ploppar upp i en strid ström och sedan gallra ut de jobb man är intresserad av för att slutligen skicka iväg individuella ansökningar till var och en är i sig nästan en heltidssysselsättning.
Till det ska tiden räcka till att gå på de intervjuer man kallas till. 
Nu jobbar jag skift och har en hel del ledig tid på vardagarna. Men jag undrar faktiskt hur man löser det om man har kontorstider? Skulle kännas lite olustigt och illojalt att ta ledigt för att gå på anställningsintervju hos en annan arbetsgivare. Nästan lite som att vara otrogen på nåt vis…

Tala med varandra

Det lilla och det stora. En tid av tvära kast. Sanningar igår, förnekanden idag. Förändringar sker ständigt, men tempot tycks öka. Det gäller att hålla fast vid några grundläggande regler.

Dagens Nyheter lägger en fotnot under sina artiklar: Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Vem trodde att en sådan förklaring skulle behövas?

Men nu är det tweeten, i tid och otid, som inleder nyheten. Därefter kommer tillrättaläggandet, tolkningen, nekandet, glidningen. Att tala direkt med varandra tycks vara bara den ena delen av ett möte, att i efterhand erbjuda allehanda slutsatser av det som sades verkar ha större betydelse. Der Spiegel skrev om mötet mellan Angela Merkel och Donald Trump att hon ”verkade vara den vuxna i rummet”.

Men det går att tala med varandra. Dagens Nyheter beskriver ett sådant samtal ”Fullt hus när politiska motpoler tillåts att tala till punkt”. En mer än läsvärd betraktelse.

Det är inte förbjudit att tala med varandra, om frågor som behöver lösningar. Det finns oväntade exempel på att sådant är möjligt. Här ett sådant: Förra veckan diskuterade riksdagen ”Gymnasieskolan”. Inför debatten hade utbildningsutskottet tittat på aktuella motioner och frågeställningar. Kring den efterlängtade återgången från kursbetyg till ämnesbetyg råder egentligen enighet, men några ville skynda mer än andra. Här enades representanter från tre partier kring en gemensam reservation och ett gemensamt ställningstagande. Vänsterpartiet, liberalerna och sverigedemokraterna skrev under. Man var i sakfrågan, i denna enskilda sakfråga om ämnesbetyg, överens.

Efter valdagen i september 2014 drog det ut på tiden innan det blev klart ”vem med vem” som skulle bilda en minoritetsregering för de kommande fyra åren i Vänersborg. Vänsterpartiet blev inte tillfrågat av någon, men i slutändan avtalade vi en valteknisk samverkan med Välfärdspartiet. Våra partier har nästan inget gemensamt, men vi visste båda att ”tillsammans” behövde vi inte överlämna en del av våra platser i nämnderna till de större partierna eller partikoalitionerna. Systemet gynnar de stora, missgynnar de små. När vi vid det tillfället såg att SD, som inte heller blev vidtalat av någon annan om ett samarbete, skulle manipuleras bort från möjligheten att via lottning få fler platser, då reagerade vi och rättade till detta. Nej, vi förhandlade inte, men vår utgångspunkt var ”rätt ska vara rätt”.

Idag möter vi SD i Vänersborg i alla nämnder. Någon enstaka gång står det i protokollen att ledamöter för SD instämde i förslaget från V, en annan gång att ledamöter från V instämde i yrkandet från SD. Det är inte så att vi samtalar och kommer överens om gemensamma förslag, det är bara så att likalydande förslag i enskilda sakfrågor noteras på detta sätt i alla protokoll. Någon råkar få ordet först, då antecknas den som kommer efteråt som den som ”instämde”.

Men det händer bara någon enstaka gång att vi hamnar på samma sida. SD i Vänersborg agerar nämligen på ett sätt som är både väntat och oväntat. Alla vet, och SD sviker sannerligen inte, att varje gång något av nyckelorden nämns i något ärende, att nu vaknar ledamoten till. ”Nyanlända, extra statsbidrag, integration, arbetslöshet, bostadsbrist, språkintroduktion, försörjningsstöd, mångkulturell ….”. Det är som att trycka på en knapp. Det är påfrestande, inte för att SD har så snäva intressen att vilja koncentrera sig på ”denna del” av politiken, nej, mest för att det i samma ögonblick blir tydligt att ledamöterna inte läser sina handlingar. Fråga efter fråga, påstående efter påstående borde inte behövas, svaren finns redan i den utskickade texten, ogrundade och felaktiga uttalanden kan rättas hur många gånger som helst, det tar inte någon längre stund innan en upprepning sker. Nej, på det lokala planet finns ingen som helst antydan om att något annat parti söker ett samarbete. I många omröstningar deltar åtta av nio partier, det nionde anmäler allt som oftast att man inte deltar i beslutet. Det finns alltför många frågor som SD inte intresserar sig för. SD i Vänersborg är inte seriöst. Det oväntade är att man inte ens anstränger sig.

Fler med hög inkomst ska betala statlig skatt

Vi kan nu presentera två förändringar av skatterna som vi har kommit överens med regeringen om. Det är viktiga förändringar som leder till 3 miljarder kronor mer till vår gemensamma välfärd och som minskar klyftorna, skriver Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson.

För det första är vi överens om att fler ska få vara med och bidra lite mer. Förändringen består i att uppräkningen 2018 av inkomstgränsen för att ­betala statlig inkomstskatt, de så kallade skiktgrän­serna, begränsas.

Det innebär att progressiviteten i skattesystemet ökar och att fler personer än annars i de högre inkomst­grupperna kommer att få betala statlig inkomst­skatt. Statens intäkter beräknas öka med 2,7 miljarder kronor att satsa på välfärden och ­andra viktiga samhällsbehov. Personer med ­inkomst under cirka 38 200 kronor i månaden ­berörs inte av förändringen. Det är en vänster­reform som bidrar till ett jämlikare samhälle.

För det andra är vi och regeringen överens om att höja skatten för den som bor utomlands men som får inkomster från arbete i Sverige. Den borgerliga regeringen sänkte denna skatt från 25 till 20 procent. Vi är nu överens om att höja den så att den återigen blir 25 procent.

Skatteintäkter behövs för välfärden, men också för att jämlikhet har ett värde i sig. Därför är det viktigt att vi har skatt efter bärkraft, vilket ger minskade klyftor och ett samhälle som håller ihop. I dag ökar klyftorna för att de som äger kapital blir rikare och rikare. Vänsterpartiet driver på för ett samhälle där alla människor kan få möjlighet att leva ett gott liv, utan oro för om man kan betala hyran eller elräk­ningen.

Läs hela artikeln i Svenska Dagbladet

Cyklopen blir bofast!

Händer mycket bra i Vantör nu. Att Cyklopen får permanent bygglov är verkligen en bra nyhet. Vi är många som känner historien med den ouppklarade mordbranden, det stora ideella arbetet i föreningen Kulturkampanjen och de blocköverskridande insatserna förra mandatperioden för att Cyklopen skulle få etablera sig på nuvarande plats. Leve den fria kulturen!